Många försök har gjorts för att dödförklara marxismen och kommunismen, ett gjordes i Sydsvenska Dagbladet som ägs av Bonnierkoncernen den 1/10 - 97. Artikel författaren var en professor Håkan Arvidsson. Kommunisterna försökte få in ett svar på berörda artikel, med påpekandet att SDS ofta brukar säga sig slå vakt om yttrandefriheten och ”oliktänkande”.
Tyvärr visade det sig att SDS inte kunde publicera kommunisternas svar med hänvisning till att man inte inom överskådlig tid ansåg sig ha utrymme för detta. Tro det om man vill, SDS kommer ut med en daglig tidning på ca. 40-sidor, för att inte tala om alla andra tidningar som utges av Bonnierkoncernen och alla deltar de i kampen mot socialismen och arbetarrörelsen.

Marxismen lever.

I ett försök att göra en "bouppteckning" över Marxismen (SDS 97.01.10) visar Håkan Arvidsson en så stor okunnighet om vad Marx egentligen skrev att han fullständigt diskvalificerat sig för uppgiften.
- För att kunna utvärdera en sak måste man börja med att beskriva den på ett korrekt sätt. "Marxism" är en beteckning för dialektisk materialism, ett sätt att betrakta och analysera verkligheten. Det dialektiska synsättet utgår ifrån följande.
- Det finns en organisk länk mellan alla saker och fenomen i naturen, vilka är beroende och påverkade av varandra. Detta innebär att ingenting kan begripas utan att vi tar hänsyn till dess samband med andra saker och fenomen.
- Naturen är i ett tillstånd av kontinuerlig rörelse och förändring, förnyelse och utveckling, och detta tillstånd måste tas i betraktande när vi studerar saker och fenomen.
- Utvecklingsprocessen i naturen är inte bara en enkel tillväxt, utan ett förlopp där vad som ser ut som små eller obetydliga kvalitativa förändringar plötsligt kan följs av stora kvalitativa förändringar.
- Alla saker och fenomen omfattar interna motsättningar som ibland är antagonistiska, ibland inte. Dessa motsättningar bestämmer övergången från kvantitativ till kvalitativa förändringar. För att studera utvecklingen måste vi därför klargöra de inneboende motsättningarna.
- Materialismen i Marxismen utgår ifrån att världen i grunden är materia. Denna materia är en objektiv verklighet som existerar utanför oss och är den urtima källan för våra sinnesutryck, tankar och känslor.
- Marxistisk materialism utgår också ifrån att denna materiella värld är begriplig, att det inte finns något som i och för sig är "obegripligt" eller "ofattbart", som svenska journalister brukar säga. Om vi inte begriper en sak eller ett fenomen är det därför att vi inte har tillräckligt med kunskaper.
- Hela utvecklingen inom den moderna vetenskapen inklusive matematiken är en enda lång bekräftelse på att det dialektiska materialistiska synsättet är korrekt. Om Håkan Arvidsson kan bevisa motsatsen, bör han göra det.
- Låt oss ta ett par exempel på icke-dialektiskt tänkande, m a o sådant som inte tar hänsyn till helheten. Nästan samtliga bidrag till den utdragna diskussion om fascismen som pågår i bl a svenska medier tar aldrig hänsyn till det faktum att de fascistiska samhällen i Italien, Tyskland och Spanien var kapitalistiska samhällen, med ledare som lovordats av affärsfolk och politiker i de s k demokratiska länderna, bl a Churchill och Roosevelt. Och med stora, privatägda företag som hade mycket nära förbindelser med sina motparter i de andra kapitalistiska länderna. Läsaren kan kanske komma underfund om varför fascismen aldrig behandlas som ett kapitalistiskt fenomen i de borgerliga medierna.
- På ett liknande icke-dialektiskt sätt är diskussioner om dagens kapitalism ofta begränsade till beskrivningar om vad som händer i Stockholm, Malmö och de bättre ställda förorterna till London och New York. Men kapitalismen är ett globalt fenomen. Ca 65 procent av världens befolkning föds, lever och dör i misär inom det kapitalistiska systemet, bl a i Latinamerika, Afrika och Asien. Deras samhällen fungerar som underleverantörer till de rika OECD-länder, som svarar för ca 13 procent av världens befolkning men som konsumerar 60-70 procent av världens produktion. Detta är "demokrati och marknad". Dessutom läser vi ytterst sällan att det finns ett samband mellan kapitalismen och bl a fattigdom, arbetslöshet och våld inom OECD-länderna.

Produktivkrafter, produktionsförhållande och Marx syn på historien

- När den dialektiska materialismen tillämpas för att studera det mänskliga samhället, kallas den för historisk materialism. Analysen utgår ifrån den verklighet inom vilken människor lever och agerar, inte ifrån abstrakta begrepp.
- För att överleva måste människor producera. Produktionssättet kan vara enkelt, t ex att plocka bär, eller komplext, t ex att bygga flygplan.
- För att kunna producera måste människor arbeta. I sitt arbete använder människor de produktivkrafter som är tillgängliga och som inbegriper såväl kunskaper och erfarenheter som produktionsmedel, t ex verktyg och resurser. I arbetet inträder människor i olika förhållanden med varandra, s k produktionsförhållanden. I varje samhälle sker också en uppbyggnad av sociala institutioner och idésystem som motsvarar existerande eller blivande produktionsförhållandena och produktivkrafterna.
- Produktionsförhållanden enligt Marx är inte "våra livsvillkor" som Arvidsson skriver. De är antingen de ägandeförhållanden i ett samhälle, mellan personer och mellan personer och produktivmedel, eller förhållanden som är bestämda av ägandet. Produktionsförhållanden utgör samhällets ekonomiska struktur.
- Förhållandet mellan slav och herre i ett slavsamhälle är ett direkt ägandeförhållande, medan det mellan arbetare och den som hyr hans arbetskraft i ett kapitalistiskt samhälle är bestämt av det faktum att hyraren äger produtionsmedel.
- HA skriver att enligt Marx är historien "en ändlös kamp mot naturen", där "människor tilltvinga sig herraväldet över sitt eget liv och öde". Detta är en grov och vilseledande förenkling. Marx poängterade att människor måste givetvis försöka påverka naturen för att överleva, eftersom naturen är det enda som finns. Han visste att människor måste tillfredsställa sina materiella behov för att kunna gå vidare. T ex har de 2 miljoner undernärda barnen i dagens kapitalistiska Storbritannien ingen chans att bli fullt utvecklade människor om de inte får mer mat (Guardian, 97.01.17).
- Under människors försök att påverka naturen utvecklas både produktivkrafterna och produktionsförhållandena, och därmed skapar människor sin historia. HA skriver att enligt Marx ligger människors "enda möjlighet" i att "produktionsförhållandet måste underkastas produktivkrafterna". Denna felaktiga presentation ger intrycket att Marx var en sorts manisk teknokrat. Marx syn på bl a motsättningarna mellan produktivkrafterna och produktivförhållandena framgår tydligt av följande:
- "I sitt livs samhälleliga produktion träder människorna i bestämda, nödvändiga, av deras vilja oberoende produktionsförhållanden, som motsvarar en bestämd utvecklingsgrad av deras materiella produktivkrafter. Summan av dessa produktionsförhållanden bildar samhällets ekonomiska struktur, den reella bas, på vilken en juridisk och politisk överbyggnad reser sig och vilken motsvaras av bestämda former av det samhälleliga medvetandet."
- "Det materiella livets produktionssätt är bestämmande för den sociala, politiska och andliga livsprocessen överhuvudtaget...På ett visst stadium av sin utveckling råkar samhällets produktivkrafter i motsättning till de rådande produktionsförhållandena, eller, vad som bara är ett juridiskt uttryck för detta, till de egendomsförhållanden inom vilka dessa produktivkrafter hittills rört sig. Från att ha varit utvecklingsformer för produktivkrafterna förvandlas dessa förhållanden till fjättrar för desamma. Då inträder en period av social revolution." Till kritiken av den politiska ekonomin, Karl Marx, Stockholm 1955, Arbetarkulturs Förlag, ursprungligen utgiven 1859, på tyska.)
- Marx har inte heller påstått att "människors enda möjlighet" är en "fortsatt och villkorslös modernisering av samhället". Han skrev däremot att detta är vad kapitalismen innebär. Redan 1848 insåg Marx att kapitalismen "revolutioniserar" produktionskrafterna och ökar samhällets produktion på ett aldrig tidigare skådat sätt. Men han skrev om och om igen att detta sker inte i samhällets intresse, utan i kapitalisternas intresse. Och att under kapitalismen blir produktionsförhållandena ännu grymmare än under feodalismen.
- Marx skrev inte att människan är "fjättrad av civilisation". Han skrev att människan är fjättrad av ett klassamhälle som kontrolleras av en mindre, icke-produktiv överklass som har lyckats samla på sig en betydande del av samhällets förmögenhet genom bl a krig och terror. Han menade att produktivkrafterna bör underställas de människor som använder dem, inte tvärtom.

Dagens klassamhälle - groteskt och dödligt

- Det är avslöjande för Arvidssons felaktiga presentation av Marxismen att han utelämnar begreppet "klass". Att diskutera marxistisk samhällsanalys utan att diskutera klass är detsamma som att diskutera fotboll utan att nämna att det spelas av två lag som står i ett motsatsförhållande till varandra, och att vad som är i det ena lagets intresse brukar vara till det andras nackdel.
- Marx var på det klara med att historien av vår s k civilisation består i grund och botten av klasskamp, medveten eller omedveten. Detta gäller Aten år -585, Rom år 100, England 1642, eller Frankrike 1848.
- De intensifierade klassmotsättningarna under kapitalismens framväxt i Storbritannien och sedan i andra länder under 1800-talet var upphovet till den socialistiska rörelsen. Dessa motsättningar återspeglades i den växande motsättningen mellan produktivkrafterna och produktionsförhållandena. Ty det var och är lätt att inse att i ett modernt kapitalistiskt samhälle har produktivkrafterna utvecklats så långt att ett väldigt stort överskott av praktiskt taget allt som människor behöver kan produceras, men att produktionsförhållandena, d v s ägandestrukturen, omöjliggör en rationell, human fördelning av samhällets produktion. "Den som äger produktionssystemet, äger landet", skrev Fredrich Engels.
- T ex är produktionskrafterna i dagens Sverige, ett av världens rikaste länder, bland de mest avancerade i världen. Men i dagens groteska Sverige "har man inte råd" med böcker för skolbarn eller sjukvård för de flesta. Eller anständiga pensioner. Eller kortare arbetsdagar. Eller pensionering vid 55 år, som i det forna Sovjetunionen (50 år för arbetarna i tung industri). I Sverige, liksom i samtliga kapitalistiska länder, är ett stigande antal människor fattiga och arbetslösa, därför att samhällets produktionssystem ägs av en försvinnande liten minoritet. Systemet drivs i deras intresse, inte i majoritetens. Varför?
- På den globala nivån är motsättningen mellan produktionskrafterna och produktionsförhållandena inte bara grotesk, utan högst dödlig. Läsaren bör komma ihåg att OECD-ländernas materiella rikedom har byggts upp genom plundring av hela världens resurser. Och plundringen pågår än idag.
- Enligt FN:s statistik dör över 50.000 människor varje dag i onödan inom den kapitalistiska världen. D v s över 18 miljoner människor per år. Över 100 miljoner bara sedan 1990. Dödsorsakerna är bl a svält, miljöförgiftning, och brist på sjukvård. I t ex USA 1995 dog enligt officiell statistik ca 30.000 människor av AIDS, men ca 100.000 dog därför att de saknade pengar för att betala sjukvård.
- Bland de människor som dör varje år under kapitalismen finns enligt WHO (World Health Organization) mellan 10 och 12 miljoner barn under 5 år. De avlider av sjukdomar som kunde botas till en maximal kostnad av ca SEK 1:40, alltså mindre än SEK 18 miljoner, eller mindre än två årsinkomster för Curt Nicolin. Alltså uppåt 60 miljoner barn under 5 år har dött i onödan i de kapitalistiska länderna bara sedan 1990. Undertecknade har inte sett någon utredning av dödsfall bland de något äldre barn som måste prostituera sig för att överleva i de kapitalistiska länderna, t ex Thailand, USA eller Storbritannien.
- Karl Marx och Fredrik Engels kunde inte se någon som helst orsak till att detta absurda tillstånd borde få fortsätta. Det kan inte undertecknade heller. Och det finns många, många andra människor som är av samma åsikt.
- Förmodligen menar Håkan Arvidsson att vi lider av romantisk utopism. Men det finns inget som helst bevis för att människor inte kan utforma ett samhälle där målet är att tillfredsställa samtliga medborgares behov, i stället för att maximera vinster för ett fåtal.
- Tvärtom är det så att under merparten av människornas historia har de levt på detta sätt. Det är bara sedan uppkomsten av klassamhällen och privatägda produktionssystem som minoriteten har styrt distributionen av vad människor producerar. Klassamhället i Västeuropa är egentligen en parentes som bara är några få tusen år gammal, och som kommer att avslutas, precis som andra samhällsformer.
- Om och om igen har den arbetande majoriteten i Europa rest sig mot överklassen. Och varje gång har den slaktats av dem som äger systemet. I förbigående kan vi notera att Martin Luther, den svenska statskyrkans anfader, var en ivrig och blodtörstig påhejare av de furstar som massakrerade ca 100.000 tyska småbönder omkring 1525. Kanske kunde Per Ahlmark skriva en bok om dessa lik i garderoben.
- I detta sammanhang kan vi erinra om att varje försök att ändra produktionsförhållanden genom att tillämpa de västerländska spelreglerna för valrörelser också har krossats, med ekonomiska och/eller militära angrepp. Bland de många länder där folkmajoriteten sedan 1917 valt mer eller mindre socialistiska regeringar finns Finland (valår 1917-18), Litauen (1926), Spanien (1934) Guatemala (1952), Iran (1951), Indonesien (1959), Brasilien (1960), Chile (1971), Nicaragua (1984) och Angola (1991-92). I samtliga fall har de västerländska demokratierna beslutat att valresultaten var oacceptabla och måste ändras varje pris. Det var den arbetande majoriteten i dessa länder som betalade priset. Och priset var högt.
- "Demokrati och marknad", för att använda Håkan Arvidssons fras, angrep dessa samhällen precis som de angrep länder där revolutioner ägde rum. Som i det unga Sovjetunionen, där västerländska militärstyrkor och en av Väst finansierad och beväpnad armé förde ett krig 1919-22 som kostade 10 miljoner människoliv, enligt Encyclopedia Britannica. Fler lik i kapitalismens garderob. De kan staplas bredvid de hundratals miljoner indianer som utrotats av "demokrati och marknad" i Nord- och Sydamerika sedan 1492. Och de ca 75 miljoner afrikaner som dog då de fraktades från sina hem till västvärldens slavmarknader.
- Försöken att bygga socialismen i Sovjet och i Östeuropa styrdes inte av någon sorts bruksanvisning skriven av Karl Marx, som mycket väl visste att i varje land är uppkomsten av socialismen betingad av specifika historiska förhållanden. De människor som försökte bygga socialismen i Sovjet och Östeuropa delade Marx önskan om ett samhälle där produktion styrs av människors behov, inte av minoritetens vinstbegär. Deras försök var utsatt för kontinuerliga angrepp från Västvärlden fr o m 1918.
- Ingen Marxist skulle påstå att de socialistiska samhällena i Östeuropa och Sovjet var perfekta. Men ingen Marxist skulle bortse från den historiska situation ur vilken dessa samhällen växte fram. Det räcker inte att med svepande fraser som "ett misslyckat samhällsexperiment" vifta bort 75 år av mänskliga försök att ändra ett grymt klassystem som har dominerat Europa i mer än 3000 år.
- En diskussion om framgångar och misslyckanden i Sovjet och Östeuropa ryms inte i denna artikel. Men alla sådana diskussioner måste fokusera på utvecklingen av livsvillkoren för den arbetande majoriteten.
- Vi kan däremot lätt konstatera vad som har hänt i bl a Sovjet nu när kapitalismen i form av "demokrati och marknad" är införd. Professor Stephen F. Cohen vid Princeton University i USA skriver i International Herald Tribune 96.12.13 att "Ryssarna är djupt nere i en fruktansvärd tragedi". Enligt honom har övergången till en fri marknadsekonomi och demokrati för de flesta ryska familjer inneburit "en oändlig kollaps av allt som är nödvändigt för en värdig existens - inklusive reala löner, social välfärd och hälsovård, födelsetal och livslängd, industri- och jordbruksproduktion, högre utbildning, vetenskap och traditionell kultur...trygghet på gatorna och åtalande av organiserad brottslighet..."
- Cohen undrar varför de amerikanska medierna inte har berättat om vad som pågår i Ryssland. En fråga som naturligtvis också kunde ställas här i Sverige. Och det framgår av hans artikel att i det forna Sovjetunionen hade folket
- "allt som är nödvändigt för en värdig existens". Utan pornografi och amerikanska våldsfilmer, förstås.
- Utvecklingen av socialismen i Sovjet och Östeuropa skedde som sagts ovan under kontinuerlig ekonomisk och/eller militär krigföring från Västvärlden. Med tanke på detta, på att Ryssland 1917 var ett av de mest efterblivna länder i Europa, och på att nästan samtliga Östeuropeiska länder var fascistiska diktaturer 1940 (Times Atlas of World History), måste vad som skapades i dessa länder och i Sovjetunion betraktas som närmast ett mirakel.
- Om Håkan Arvidsson vill se ett misslyckat samhälle, behöver han bara se sig omkring. Världen har aldrig varit så rik. Men de 45 rikaste människorna äger en större förmögenhet än världens 2 miljarder fattigaste människor (United Nations Report on Development, 1995-96). Och i denna rikaste av alla världar råder våld och misär. De människor som vill ändra det omänskliga systemet som heter kapitalism är ingalunda utopister. Vi ser en ändring till socialism som det enda alternativ som är värt att kämpa för.

  Jan Jönsson och Mats Loman

Jag vill läsa fler debattartiklar.