"IT-revolutionen" leder till genomindustrialisering, inte till avindustrialisering!

Den allt mer utbredda användningen av elektronisk informationsteknik, sk "IT", betecknas av pladdriga IT-visionärer och annat reklamfolk som ”revolu-tionerande" eller "revolutionär". Men någon revolution är det inte fråga om. Den sk IT-revolutionen är ett propagandajippo. Syftet är att dölja vad som verkligen händer i det kapitalistiska samhället.
Och vad är det som verkligen händer och som propagandan ska dölja? Jo, det är att kapitalisterna fortsätter sin profitstyrda industrialisering av samhället. Klassmotsättningarna i tillverkningsindustrin förs vidare in i tjänstesektorn. Arbetarklassen blir större. Inte mindre.

Vad är en revolution för något?

Inom den marxistiska rörelsen säger vi att det är en förändring i ett samhälles ägarstrukturer. En förändring som på ett avgörande sätt ändrar detta samhälles klassförhållanden.

Det är vår utgångspunkt.

Andra är inte lika nogräknade som vi. Enligt somliga står tex vi mitt uppe i en revolution just nu, den sk "IT-revolutionen".
Industrisamhället är på väg att försvinna, förkunnas det. "IT-samhället"; håller på att ta dess plats. Och de förändringar som detta för med sig, de kallas med uppenbar hänförelse för "revolutionära" förändringar. Ägarförhållandena lämnas av någon anledning helt åt sidan.
I många sammanhang antyds det -eller också sägs det rakt ut att arbetarklassen, till följd av den tekniska utvecklingen, är på väg att försvinna. Eller åtminstone att den håller på att bli så liten att den tappar förmågan att göra sig gällande.
Det här är naturligtvis ren propaganda, inget annat. Lögn sponsrad av de härskande klasserna. Arbetarklassen, och dess kamp, kommer att finnas kvar så länge det kapitalistiska systemet består. Så länge den besuttna minoriteten fortsätter att berika sig på de egendomslösas arbete.
Men det innebär naturligtvis inte att man ska rycka på axlarna åt den utveckling som propagandan är avsedd att dölja. Tvärtom. Den är, såvitt jag kan bedöma, en viktig del av produktivkrafternas utveckling. Och produktivkrafternas utveckling pekar fram mot det socialistiska samhället.

Marxistisk analys saknas

Att den nya informationstekniken är praktiskt användbar, det har vi påtagliga bevis för på nära håll. Flera av medarbetarna här i Riktpunkt använder den. Tidningsredaktionen använder den också. Det är ingen tvekan om att den gör det lättare att framställa en billig och bra tidning åt det kommunistiska partiet.
Men vi saknar fortfarande en genomgång av dess samhälleliga konsekvenser. Vi behöver få en historiematerialistisk, marxistisk analys av fenomenet för att kunna förstå det riktigt.
Den analysen får vi säkert vänta på ett tag till. Under tiden kan vi glädja oss åt en arti-kel i Häften för kritiska studier förra året (1996:3), skriven av ekonomhistorikerna Lena Andersson-Skogs och Thomas Pettersson. Där tar författarna åtminstone ett par steg på vägen mot en sådan analys.

Industrikapitalismen expanderar

Lena Andersson-Skogs och Thomas Petterssons artikel handlar inte om informationstekniken som sådan. Det är det sk "IT-samhället" de skjuter in sig på. Alltså just de samhälleliga förändringar som den nya tekniken för med sig.
Åtskilligt av det som hittills har sagts och skrivits i ämnet är ren ideologi, konstaterar de. Förklaringen, anser de, är en för all denna ideologiska produktion gemensam brist på "ekonomisk-historiskt perspektiv".Den bristen vill de försöka avhjälpa.
De börjar med att definiera begreppet IT, med vilket de avser "lokala och globala tele- och datornätverk" och inget annat. Därefter försöker de placera den elektroniska informationstekniken i ett ekonomiskt-historiskt perspektiv. Och till sist redovisar de två mycket intressanta slutsatser.
 För det första att IT-n hittills inte har medfört några märkbara förändringar i det mest grundläggande av de kapitalistiska ägarförhållandena: förhållandet mellan de arbetande och kapitalägarna.
För det andra att IT-ns införande står i ett oupplösligt samband med ett annat viktigt samtidsfenomen, nämligen rationaliseringen och mekaniseringen av tjänstesektorn.

Industrialiseringens expansion kontinuerlig

Det industrikapitalistiska samhället är alltså inte under avveckling. Tvärtom. Kapitalisternas profitstyrda industrialisering fortsätter och tränger in i nya samhällssektorer. "IT-revolu-tionen"visar sig vara en direkt fortsättning på den industrialiseringsprocess som kom i gång på allvar i Storbritannien redan i slutet på 1700-talet.
Industrialiseringen började som en revolution inom försörjningssystemet, med omedelbara konsekvenser för de sociala förhållandena i berörda samhällen. Strax därpå trängde den in i andra samhällssektorer. Först och främst i transport- och kommunikationssektorn. Så småningom även i jordbruket.
Ångkraften revolutionerade samfärdseln till lands och till sjöss. Hastighet och kapacitet ökade kraftigt. På 1870-talet hade ett globalt transportsystem inrättats, och en "världsmarknad" hade börjat uppstå.
Nästa viktiga anhalt är de båda världskrigen och framför allt det andra, då stora investeringar i bla ny kommunikationsteknik gjordes framför allt genom den militära budgeten, i all synnerhet i USA . Olje-, stål- och bilindustri erövrade på 50-talet den centrala position i det kapitalistiska systemet som den fortfarande har. Service- och tjänstesektorn fick i samband med detta en kraftig skjuts framåt.

Informationstillväxt parallell med industrialiseringen

Den informationstekniska revolutionen är i själva verket jämngammal med industrialiseringen, även om den har utvecklats i en annan takt. Mekaniseringen av tillverkningsprocesserna och den framväxande världsmarknaden tvingade fram ett ökat flöde av information i alla led, framför allt i form av kontroll och övervakning.
En viktig händelse är i det här avseendet inrättandet av den elektriska telegrafen i slutet på 1840-talet. I och med detta kunde informationen skickas direkt utan att man behövde ta hjälp av person- och godstransport. Redan på 1860-talet hade man lyckats upprätta ett internationellt telegrafnätverk.
 Under mellankrigstiden ersattes telegrafen av telefonen, och en rad andra kommunikationstekniker togs i bruk.
På 60-talet upprättade den amerikanska armén det datanätverk som senare, vid 80-talets slut, utvecklades till det sk "Internet". Andersson-Skog och Pettersson skriver: "Nätverk för informationsteknik etablerades först inom några branscher med behov av storskalig informationsöverföring, exempelvis försvaret och järnvägarna."

"IT" påskyndar rationalisering

Artikelförfattarnas formulering är en aning försiktig. Det är ett välbekant faktum att all ny teknik, från satelliter till chips, utvecklades och bekostades helt och hållet av den offentliga sektorn. Därefter togs den över till den privatkapitalistiska sektorn av framför allt stora privatmonopolistiska bolag med omfattande nationella och internationella förgreningar.
Med IT-ns hjälp har de stora kapitalistiska bolagen försökt komma till rätta med det kaos som är själva kännetecknet för det kapitalistiska systemet. Man har tex kunnat förlägga olika delar av verksamheten på vitt spridda håll, så att tillverkningen har flyttats närmare marknaderna. Samtidigt har man kunnat bibehålla och öka kontrollen med produktionens olika led. Därigenom har man också lyckats stycka upp större tillverkningsenheter i flera mindre, vilket naturligtvis inte minst har underlättat kontrollen med, och isoleringen av, de arbetande. Dessutom har IT-n varit till stor hjälp vid utarbetandet och inrättandet av det sk "just-in-time"-systemet (Lagren plockas bort. Produktion, distribution och försäljning sker så mycket som möjligt i ett svep).
Här är det viktigt att lägga märke till hur starkt den elektroniska informationstekniken är knuten till framställning, distribution och försäljning av varor.
Nästa etapp i den här rationaliseringsprocessen är, logiskt nog, tjänstesektorn, som kapitalisterna har försökt rationalisera i många år.
Andersson-Skog och Pettersson skriver så här: "ITs betydelse är kanske främst att det blivit möjligt att höja produktiviteten i de verksamheter vars huvudsakliga uppgift är att förmedla varor, tjänster, kunskap och information mellan samhällsekonomins olika delar - verksamheter som tidigare varit svåra att rationalisera./---/ Här har IT bidragit till att på-skynda tjänsteproduktionens mekanisering och effektivisering via "taylorisering" av arbetsuppgifterna."

Samhällets klassamansättning ändras?

 Tjänstesektorn "tayloriseras" alltså. Men vad kommer "IT-revolutionen" att innebära för samhällsutvecklingen i övrigt?
Det är naturligtvis omöjligt att säga exakt. Men det är svårt att inse hur IT-n skulle kunna bli den räddningsplanka för det kapitalistiska samhället som sosseförnyare och VP tycks gå och drömma om.
 För det första kommer IT-n inte att leda till de jätteinvesteringar och jätteprofiter som de stora industrialiserings-arbetena på 1800-talet (järnvägarna etc) eller den militära upprustningen under 1900-talet förde med sig. För det andra finns det i dag inte några nya samhällssektorer att kasta sig över efter tjänstesektorn. Expansionsutrymmet håller på att ta slut.
Det är otvivelaktigt att en massa människor kommer att få sparken. Avskedandena i IT-företagen världen över är redan i full gång: AT&T, British Telecom, Northern Telecom, Alcatel, Deutsche Telecom, Telia. Alla skär de ner. Tom i lilla Danmark görs neddragningar.
I Sydsvenskan kunde man den 12:e febr. i år läsa följande :"Danska jobb i farozonen. Tiotusentals danskar inom service och kontor får gå när datorerna tar ö". Och litet längre framme i samma artikel: "Inom de närmaste åren drabbas inte bara banker och telefoni av stora uppsägningar. Enligt veckobrevet Mandag Morgen får danskarna bereda sig på stora rationaliseringar inom servicesektorn, som en följd av utvecklad informationsteknik."

Kapitalismens motsättningar förstärks

Arbetsprocessen i tjänstesektorn mekaniseras. Folk sägs upp från det som i många fall har varit trygga, välbetalda medelklassjobb.
Den här utvecklingen är inte okänd. Den har pågått ett tag, framför allt i den anglo-saxiska världen. Och det intressanta är att den där har gett ny aktualitet åt begreppet klass, även i borgerliga media. I USA och Storbritannien tvingas man nu medge att fattiga heltidsarbetande i tjänstesektorn inte kan räknas till mellanskikts- eller medelklassgrupperna. Amerikanska LO, AFL-CIO, har gjort samma bedömning. Nästa stora värvningskampanj kommer symtomatiskt nog att genomföras bland just tjänste- och servicearbetare.
I en artikel i den brittiska tidskriften New Statesman i augusti förra året skriver en medarbetare på Sunday Times, journalisten Brian Deer, så här: "Arbetsmarknaden genomgår en till synes bakvänd utveckling. I debatten om framtidens arbetsmarknad diskuteras huvudsakligen två företeelser; å ena sidan de exklusiva jobb som "informationsåldern" ska föra med sig, å andra sidan den tilltagande osäkerheten på arbetsmarknaden. Man har inte alls berört frågan om kvalitet och status på de nya jobb som uppstår i service- och tjänste-sektorn. Ska butiksbiträden räknas till medelklassen? Hemservicepersonal? Dataoperatörer? För fyra år sen publicerade Arbetsmarknadsstatisktiska byrån i USA (Bureau of Labor Statistics, min parentes ML) en uppsättning siffror som visade att arbetsplatserna i den tunga industrin visserligen har blivit färre men att arbetarklassen som helhet är på stark frammarsch."

Klasskampen fortsätter och arbetarklassen växer

Deer redovisar i samma artikel ett intressant material från det brittiska Gallupinstitutet. Enligt detta material blir de britter som anser att klasskampen fortfarande pågår bara fler och fler. I nov. 1995 var de så många som 81% av de tillfrågade, mot 56% 1961.
I samband med detta citerar Deer ett stycke ur en essä av den marxistiske historikern EP Thomson: "Samhällsklasserna utgör inte separata enheter som ser sig omkring, letar upp en motståndare och sen drar i gång klasskampen. Tvärtom. Människor finner sig utkastade i ett samhälle som fungerar på ett bestämt sätt (huvudsakligen, men inte uteslutande på grund av produktionsförhållandena), de utsätts för utsugning (eller för behovet att hålla dem de själv suger ut nere), de upptäcker konflikter och börjar slåss för att försvara sina intressen. På så vis upptäcker de, i och genom kampen, att de tillhör olika samhällsklasser."Först kastas människor ut i klasskampen. Sen blir de klassmedvetna.
Detta är med all sannolikhet också vad som kommer att hända bland service- och tjänstearbetarna framöver. Hur fort detta kommer att gå beror inte bara på rationaliseringarna och servicejobbarna själva. Det beror också på vad som händer i övriga delar av arbetarklassen.
Och inte minst på oss i den kommunistiska rörelsen.
Mats Loman

Jag vill läsa fler debattartiklar.