I en - som vanligt - intressant artikel redogör PC i Riktpunkt nr 13 för illdådet att vräka de två enda a-bomberna USA hade över civila japaner. Artikeln är som påpekats, byggd på data "made in USA".
Dessa händelser ligger mer än ett halvt sekel tillbaka i tiden, varför mängden nu levande inte har någon nämnvärd kännedom om de fakta som finns och hör till totalbilden. Därtill har den gamla Goebbelska propagandamaskinen, vilken USA i krigets slutskede på ett märkligt sätt fiskade upp och mot USA:s egna lagar importerade och utnyttjade "world wide", fungerat under decennier med desinformation.
För att förstå sammanhangen i krigets förlopp måste man veta grundläggande fakta om Japan under denna tid. Japan började sin expansiva krigspolitik redan vid 30-talets mitt. Något nämnvärt motstånd stötte inte japanerna på - den vanliga osämjan mellan kapitaliststaterna fungerade även i öst. Japans överfall på Kina fortsatte med angrepp på Mongoliska folkrepubliken. Detta angrepp var för Japan så framgångsrikt att sovjetledningen med Stalin i spetsen sände Georgij Zjukov dit som befälhavare. Under hans ledning krossades den kejserliga 6:e armén den 31 aug. 1939.
Detta slag var så förkrossande att Japan inte bara ingick en femårig ickeangreppspakt med Sovjetunionen, utan även tvingades att hålla paktens löften. Pakten gällde ännu under 1945.
Nu hade Japan fått sig en läxa som japanerna inte glömde i första taget!
Denna verklighet måste man ha som bakgrund till Japans agerande efter Sovjets krigsförklaring den 8 aug. 1945. Utan denna bakgrund är det lätt att börja "tro och tycka" - sådant som utnyttjas av verklighetsförfalskarna med största tacksamhet.
Utöver vad Peter Cohens artikel tagit upp vill jag poängtera att Churchill alltmer kom i bakgrunden i samarbetet mellan de "tre stora". Faktum var att Roosevelt under detta samarbete utvecklade sig till en sann demokrat som insåg och bejakade de folkliga insatserna som sovjetledningen och -folken företrädde. Detta är i högsta grad livsfarligt för en president i USA!
Yankee-imperialismens hökar har mördat fler presidenter än honom. När Roosevelt undanröjts talades öppet om att han mördats. Dock får man anta att situationen med världskriget i högsta grad bidrog till att saken tystades ned.
Följande fakta hör till bilden: Alltsedan börskraschen 1929 hade USA härjats av en förödande massarbetslöshet under hela 30-talet och ännu vid Japans anfall mot den amerikanska flottbasen Pearl Harbor 1941, d v s krigsutbrottet för USA. Först kriget kunde häva den förlamande kapitalistiska massarbetslösheten.
Alla dessa fakta var väl kända för Roosevelt. Han hade vidare under kriget lärt sig att sovjetsamhället hade ensamt i mångmiljonslag besegrat den kapitalistiska "utvecklingsprodukten" Hitlernazismen. Denna enorma insats hade inget av de kapitalistiska länderna klarat av, varken ensamt eller tillsammans. I USA hade kriget inte alls den stridsgeist som fallet var i Sovjet, där de egna hemmen, familjerna o s v hade härjats, skövlats och mördats.
Sovjets Röda Armé var den ojämförligt starkaste, bästa och överlägset ledda krigsmakten. USA hade inte deltagit i något slag av tillnärmelsevis den digniteten som Röda Armén många gånger hade gjort. T ex hade USA inte mött de stora japanska miljonarméerna vars effektivitet och slagkraft Roosevelt insåg skulle vara förödande för de egna styrkorna.
Dessutom var samarbetet mellan Stalin-Roosevelt gott och utvecklade sig till att bli allt bättre.
Mot denna bakgrund tog Roosevelt upp frågan om Japans besegrande vid Jalta. Mötet med Stalin. Där bad han Stalin om hjälp, och denna hjälp sparade för USA mängder avmänniskoliv.
Stalin gick med på att sätta in Röda Armén mot Japan, senast tre månader efter att kriget i Europa var slut. Som ett led i det hela måste Sovjet säga upp ickeangreppspakten med Japan, vilket gjordes, som PC skrev, våren 1945. Krigsförklaringen kom, och bl a den stora Kwangtung-armén besegrades omedelbart.
Detta var för Japan det värsta som kunde hända. De japanska styrkorna stod inför sin utplåning. Nu var det bråttom för kejsaren och de japanska toppkretsarna. Alla insåg att om Japan inte omedelbart kapitulerade skulle Röda Armén inom dagar stå på japansk mark.
En sådan situation innebar givetvis inte bara Japans besegrande utan också att den feodala kejsarmaktens tid var slut. Det gud förbjude, menade kapitalisterna.
Något utdraget krånglande fanns det inte plats för - en omedelbar kapitulation var nödvändig. Den som är gammal nog att inte bara med ett politiskt medvetande utan också med gott minne ha upplevt den tiden, vet att dåtidens media klargjorde att den enväldiga kejsaren inte hade någon kännedom om att de två avlägsna civila städerna Hiroshima och Nagasaki hade utplånats av atombomberna, när han kapitulerade!
Lennart Gerle