Den s k Helms Burtonlagen, som USA använder för att ta sig rätten att inför USA-domstol stämma och straffa utländska företag som samarbetar med eller investerar i egendom på Kuba, som innan revolutionen tillhört USA-medborgare eller f d kubanska medborgare som utvandrat, har framkallat protest på många håll i världen. Inte heller USA:s allierade vill överlämna sin rätt att lagstifta över de egna ekonomiska relationerna och medborgarna till USA:s diktat.

Utifrån denna synvinkel tillbakavisades Helms Burtonlagen inte bara av demokratiskt sinnade krafter som principiellt försvarar Kubas nationella rättigheter, utan även av EU.

Men Kuba-vännerna som ställt sina förhoppningar till EU:s intervention mot USA-lagstiftningen, ser sig svikna.

I stället för att driva frågan utifrån demokratiska folkrättsliga principer inom Världshandelsorganisationen WTO, har EU förhandlat med USA. Och hade USA tydligen inte svårt att få gehör för sinaåsikter.

Som det ser ut nu, kommer EU att gå med på att själv stoppa handel och investeringar på Kuba. Samförståndet uppnåddes med en enkel juridisk manöver: nämligen att EU inför en liknande lagstiftning som Helms Burton. Då blir det "eget" regelverk och inte längre underkastelse av EU-medborgare under en USA-lag - och vips har "demokraterna" i Bryssel inga invändningar emot att blockera handel och utbyte med Kuba.

Den 1 april 1997 meddelade USA och EU i ett gemensamt uttalande att EU numera kommer att arbeta för "skydd av investeringar" i anda av Helms Burtonlagen. Och för säkerhets skull underströk man i ett pressmeddelande i USA att detta var en bindande överenskommelse.

Utifrån dessa "lovande framstegen" fortsatte USA och EU förhandlingarna för att lösa hela konflikten kring handel och investeringar på Kuba, i Libyen och Iran. Även denna gång är USA-sidan nöjd med utgången enligt ett pressmeddelande den 20 oktober.

Sannolikt innebär uppgörelsen att EU underkastar sig USA:s krav på att stoppa investeringar på Kuba. I gengäld "får" det franska oljebolaget Total lov att slutföra investeringar i Iran.

Hela kohandeln kommer att inför offentligheten förses med de sedvanliga diplomatiska etiketterna som ska intyga att demokratin har fått sin rätt: EU kommer att hävda att man har fått igenom sin rätt att bestämma själv. Och USA stryker de delar av Helms Burtonlagen som är mest oacceptabla för suveräna EU-stater (och som dessa i stället gjort om till egen lag).

Med andra ord har EU aldrig brytt sig om folkrätten och Kubas suveränitet, utan endast om den egna demokratifasaden. I sak verkar EU ha totalt kapitulerat, vilket kommer att innebära att man förhindrar alla investeringar i nationaliserad egendom på Kuba, egendom som tidigare tillhört amerikanska medborgare eller avhoppade kubaner.

Detta betyder i praktiken slutet på all investering, eftersom de 10 procenten av Kubas befolkning som efter revolutionen flyttade till USA ägde omkring 95 procent av alla industrier, plantager, fastigheter och andra fasta värden på Kuba.

Om denna EU-lag vinner kraft blir det ett nytt dråpslag mot Kuba.

Ett dropslag mot nationell suveränitet och internationell frihandel, som även EU-landet Sverige är ansvarigt för.

Den samtidigt i riksdagen pågående debatten om möjligheter att skydda sig mot exterritoriella lagar från tredje land blir under dessa förutsättningar en ren fars.