Nytt i detta läge är att CGT, det stora fackförbundet som står under starkt kommunistiskt inflytande, var en ledande initiativtagare till protestaktionen, trots att det sitter tre kommunistiska ministrar i regeringen. Vid sidan om CGT hade ytterligare två fackförbund ställt sig bakom initiativet, nämligen det med CGT konkurrerande vänsterorienterade SUD-PTT och autonoma FNSA. Aktionen ska stå under parollen: Stoppa den pågående privatiseringsprocessen!. Det med socialistiska partiet lierade fackförbundet FO och CFDT, som skyltar med "partipolitiskt oberoende" har däremot inte engagerat sig.

CGT hade omedelbart efter offentliggörandet av regeringens privatiseringsplaner startat en namninsamling, som bara under några få dagar hade givit över 50 000 påskrifter. Parallellt hade SUD-PTT startat en medlemsomröstning bland de anställda, där 52 procent - nämligen 63 500 av 122 000 anställda - deltog. 80 procent av dem röstade mot delprivatise-ringen.

Stämningen bland många av arbetarna som röstat fram "vänsterregeringen" är besvikelse. De anser att Jospin inte håller sina löften. Man förstår att tre kommunister i rege-ringen inte är tillräckliga för en egen politik, men även av dessa tre förväntar sig deras väljare starkare tryck i väljarnas intresse. Aktioner på gatan och strejk är därför den enda möjligheten för att skaffa sig gehör.