Avtal på gång
Inför de stundande avtalsförhandlingarna har vi ofta fått höra från storfinansen och deras megafoner i massmedia och regeringen att vi måste hålla tillbaka våra lönekrav, annars blir det inflation och ökande arbetslöshet .
När det inte har räckt med hoten från SAF, massmedia och regeringen, har man skickat fram den tidigare moderate riksdagsmannen, numera "oavhängige" och "neutrale" riksbankschefen Urban Bäckström som har sagt ifrån att stiger lönerna med mer än ett par ynka procent kommer jag att höja räntorna. Det skall han göra för att stävja den påstådda inflationen som skulle orsakas av att de arbetande får en större andel av de värdena som man producerar. D v s om man omfördelar produktionsresultatet från profiter för fåtalet till löner för de verkliga producenterna skapas det inflation, men det blir ingen inflation om de som inte deltar i skapandet av värdena, profitörerna och storfinansen, tillåts lyfta skyhöga profiter ur samma produktionsresultat. Profiter som man sen använder för att spekulera på börsen och i valutor, man flyttar och använder dom med ändamålet att ytterligare öka profiterna som stjäls från vårt gemensamma produktionsresultat.
För att försvara och förklara det här systemet avlönar man ekonomer, professorer och journalister som med en mun förklarar att lönebildningen och inflationen är det största problemet i Sverige och att vi har en hög arbetslöshet därför att producenterna har fått för stor andel av sitt produktionsresultat och därmed profitörerna mindre.
Man håller sig med ett mediamonopol som vilken diktator som helst skulle avundas. Alla skadliga idéer om att det samhälleliga produktionsreslutatet kan användas i samhällets intresse skall hållas borta från de arbetandes och vanligt folks medvetande.
Det allvarligaste problemet för de arbetande är att nu tycks LO och den högsta fackliga ledningen helt ha accepterat alla de propåer som storfinansen och dess megafoner propagerat för under flera år. Man överger sin uppgift som de arbetandes försvars- och kamporganisation mot arbetsköparvälde och utsugning.
I årets avtalsrörelse blåser man till låtsasstrid om förkortning av arbetstiden med en halvtimme i veckan, medan man ställer målet att lönerna skall höjas med högst 3,5 procent, inkl den lokala löneglidningen och arbetstidsförkortningen.
Arbetstidsförkortningen på en halvtimme i veckan skulle enligt Industrifackets och Pappersarbetarförbundet kosta 1,3 procent. Då återstår 2,2 procent, som även skall räcka för de lokala löneförhandlingarna. Det innebär att LO-ledningen och ledarna i de olika fackförbunden är beredda att sluta ett centralt avtal på ca 1,5 procent, eller 200 kronor i månaden och då är det naturligtvis inte konstigt att allt fler väljer att inte vara fackligt organiserade utan enbart blir medlemmar i A-kassan, de har helt enkelt inte råd att vara medlemmar i fackföreningar.
Vad är 0,5 timme som ska räknas in i "löneutrymmet" på 3,5 procent mot kraven som har rests ute på arbetsplatserna om 30 eller 35 timmars arbetsvecka med bibehållen lön. Vad är det s.k. "löneutrymmet" på 3,5 procent mot en värdeökning på Stockholmsbörsen på nära 500 miljarder eller fördubblade profiter för storbolagen. Vad är det s k "löneutrymmet" på 3,5 procent gentemot de fackliga medlemmarnas krav på höjda reallöner.
Jo, det är ett uttryck för hur den fackliga ledningen, på grund av sin lojalitet och allians med ett parti som glider allt längre höger ut, har övergivit medlemmarna och deras intressen. Det kommer att få de konsekvenser som SAF länge eftersträvat, en svag facklig rörelse. Krossad, inte av medlemmarnas brist på kampvilja, utan på grund av en ledning som gör allt för att undvika att mobilisera medlemmarna till kamp för sin klass intressen.
Jan Jönsson