Klasskamp tilltar i Israel
Generalstrejken i Israel i början av december är en i en rad av strejker som lamslagit landet under hösten. Strejkrörelsen är den arbetande befolkningens svar på regeringen Netanyahus reaktionära politik. Nedskärningar och privatiseringar hotar ingångna avtal. Det israeliska kommunistpartiet, CPI, deltar aktivt i de arbetandes strejkrörelse.
Högerregeringen i Israel tycks gå samma öde till mötes som de flesta andra högerpopulistiska regimer. Man lyckades visserligen knuffa arbetarpartiet ur sätet för ett år sedan och inrätta en koalitionsregering till höger - med benäget bistånd av flera små religiösa extremistpartier. Men den popularitet regeringen Netanyahu eventuellt haft, den håller på att gå all världens väg.
I början av december lamslogs landet av en generalstrejk som utlysts av landsorganisationen, Histadrut. Bakgrunden var ett försök från regeringens sida att riva upp gällande pensionsavtal. Netanyahu tänker sälja ut offentlig egendom till privata intressen och när de anställda blir privatanställda så skall de inte kunna ta med sig sitt pensionsavtal, ansåg regeringen.
700 000 israeliska löntagare tyckte annorlunda.
Anställda inom alla transportgrenar deltog i strejken, liksom en stor majoritet av de anställda inom olika delar av offentlig sektor. Postkontor, banker och börsen i Tel Aviv stängdes. Det statliga telefonbolaget och landets största elbolag och vattenverk hade bara nödbemanning. Merparten av de anställda på landets största industrikoncern, Israel Aircraft Industries, lade ner arbetet, och den statliga televisionen slutade att sända.
Det här är inte första gången det är generalstrejk i Israel. Den senaste ägde rum i slutet på september och var lika omfattande som den här i december. Septemberstrejken ledde inte till några eftergifter från rege-ringens sida, och strejken i december bör ses som en fortsättning på den rörelse som inleddes i början av hösten. Även om strejkrörelsen hittills inte lett till några konkreta resultat, så betecknas den av det israeliska kommunistpartiet som en stor framgång: klasskampen i landet har inte varit så intensiv på många år, anser PCI.
De arbetande i Israel har alla skäl att börja slåss. Privatkapitalet jagar högre
vinster, i Israel precis som på andra håll. Utsugningen har intensifierats och arbetslösheten har ökat kraftigt det senaste året. För närvarande går 170 000 israeler arbetslösa. Det motsvarar 7,6 procent av arbetsstyrkan och är drygt en procent mer än för bara ett år sedan.
Arbetslösheten är ännu högre, uppemot 10 procent, i de sk utvecklingsstäderna i norra och södra delarna av landet och i städer och områden som har övervägande palestinsk befolkning. Även bland kvinnorna är arbetslösheten högre än riksgenomsnittet - 9 procent.
Regeringens privatiseringssträvanden är ett led i en kampanj som helt smakfullt kallas för ett "krig för fri konkurrens". Telefonbolaget Bezek, Styrelsen för offentliga arbeten och Elbolaget skall säljas, alltsammans "för konsumenternas skull". Men enligt CPI har regeringen andra mål än medborgarnas bästa för ögonen. Det handlar om att överföra offentlig egendom i de privata monopolisternas händer. Amerikanska, kanadensiska eller israeliska kapitalister väntar i kulissen.
Ägandekoncentrationen är långt framskriden i Israel. En tredjedel av det israeliska näringslivet ägs i dag av bara fem familjer. De tolv rikaste familjerna i landet behärskar två tredjedelar av näringslivet. Det mesta av de privata israeliska medierna (tidningar, TV, radio) ägs av bara tre familjer.
ML