När det gäller arbetsskador, samarbetar överklassen oftast osynligt för vanliga arbetare. I patientföreningen har vi erfarenheter från Sverige, Norge, Finland och Tyskland. Även från den omtalade Europeiska kommissionen för de mänskliga rättigheterna, där det ser ut som att ingen arbetsskadad räknas som människa. Vi har överklagat i tiotals fall till kommissionen och alltid fått avslag. Även beslutstexten är omöjligt kansliengelska, som ingen har kunnat översätta fullständigt till begriplig svenska.

-Jag gick med en förtidspensionär till norska konsulatet, för att få hjälp med folkpension enligt ESS-avtalet. Man ville inte alls befatta sig med frågan. Sedan gick vi till Finlands ambassad, även där blev det nobben. Svenska Försäkringskassan (FK) hävdar, att man inte får uppgifter från Norge och Finland. Det egendomliga är, att det gäller, att Finland och Norge borde betala sin del av folkpensionen, men omräkningen stoppas i Sverige. Trakasserierna har pågått redan i 3 år och den drabbade patienten har pension under existensminimum.

En annan patient, som är tandläkare, fick sina första belastningsskadesym-tom i Finland. Svenska Försäkringskassan vägrade befatta sig med skadan. Likaså Riksförsäkringsverket (RFV), utrikesdepartementet, socialdeparte-mentet och svenska ambassaden i Helsingfors.

Sveriges Tandläkarförbund betalade över 10 000 kr för en yrkesmedicinisk undersökning i Helsingfors. Ortopeden där raljerade med oss, att vi inte hade det officiella Sverige bakom oss, då ingen myndighet hade remitterat oss till Helsingfors. En ny förvaltningslag från 1987 förpliktar egentligen myndigheterna att samarbeta, men det har sällan praktiserats. I utlåtandet hade man ingen diagnos för arbetsskada. I stället nämnde man vårdskador i Sverige och psykiska besvär. Följden blir, att den drabbade tandläkaren inte får någon ersättning för arbets- eller vårdskador.

En tredje patient fick 1972 svåra ortopediska och neurologiska skador i en olycka på ett vägbygge i Järfälla. Man har bollat med honom överallt. I Finland hävdar man, att olyckan har prövats enligt svenska lagar, som finska lagar inte har anknytning till. Det hjälpte inte, att jag bevisade för regeringsrådet, att det inte alls stämmer. En duktig svensk ortoped ville vittna om patientens skador i FK och Försäkringsdomstolen, men han stoppades. Enligt JO har man rätt till muntlig förhandling, men den rätten förvägrades oss. Alltså har patienten på flera punkter blivit olagligt behandlad.

Det finns även nordiska konventioner, som borde garantera att alla nordbor behandlas lika. Vi i patientföreningen har i flera fall gått genom alla möjliga instanser och oftast utan resultat. Bästa resultat har det blivit, när vi har ertappat handläggare med förskingring eller något annat brott.

Vad beror det på, att rättssystemet inte fungerar varken på nationell eller internationell nivå?

För politiskt medvetna har svaret varit solklart redan över ett hundra år. Nämligen att arbetarklassens befrielse är dess eget verk. Nu behövs det mer än någonsin samarbete mellan arbetarna i alla länder, för att storfinansen samarbetar, även om det finns en viss konkurrens. Nu fusioneras banker och försäkringsbolag på löpande band och följden blir, att bankerna betalar inga räntor till småsparare och försäkringsbolag betalar inga ersättningar till försäkringstagare.