Hur ofta kräver inte svenska företagare och borgerliga politiker att skatterna i landet måste sänkas om arbetslöseten ska kunna bekämpas?

Myten om att Sverige har så högt skatteuttag att det inte lönar sig att investera i landet sprids lika flitigt som attityden att företagen nästan tvingas att flytta ut för att "klara konkurrensen".

I samma anda har under senare tid ett nytt argument förts fram - nämligen att högt utbildade tekniker, forskare och direktörer från andra länder ska beviljas om inte skattebefrielse så ändå kraftigt reducerade skatter för att "locka" dem till Sverige.

Kravet om sänkta skatter kommer sällan från dem som verkligen skulle behöva behålla en större del av sin lön (eller sin A-kassa, pension ... för den delen). För dessa gruppers skull och för att samhället ska kunna klara av nutida och framtida behov behövs en skattereform som utgår från produktionsresultaten som bas i stället för konsumtions- och inkomstskatt.

Men i väntan på att en majoritet ska vinnas för en så radikal förändring som införande av produktionsskatt måste ett minimum av rättvisa prägla det nuvarande skatteuttaget.

Massmedia har den senaste tiden redogjort för att storföretag som SKF och Volvo, SCA, Stora, Skanska, Securitas m fl på åratal inte betalat någon bolagsskatt. Och i genomsnitt betalar bolagen inte ens 28 procent i skatt, som kravet är, utan endast 12 procent. Tala om skatteparadis för företagen! På det viset har de undanhållit statskassan nästan 40 miljarder! 40 miljarder skulle räcka långt inom den offentliga sektorn!

Med hjälp av s k skatteplanering och koncern- och bolagskonstruktioner har vinstgivande verksamheter kunnat gömmas bakom förlustbolag som ofta speciellt konstrueras eller köps upp för att möjliggöra skattesmitning.

Ekonomichefen på SKF bekräftar frankt inför TV-kameror att visst, det är helt rätt, företaget har inte betalat någon bolagsskatt sedan 70-talet. Ingen skam, inga moraliska betänkligheter att koncernen med sina miljardvinster skulle ha skyldigheten att bidra till att täcka samhällets behov. Nej, de tillfrågade kapitalrepresentanterna erkände nolltaxeringen med orubblig min, förvissade om att de kunde lagstiftningens kryphål.

Och lagstiftaren då, regeringen, skatteministern? Ingen upprördhet här, inga tal om att det är "ballt" att betala skatt. Nej, skatteminister Östros konstaterar avmätt att om det verkligen är så att företag utnyttjar lagar för att smita undan, så måste lagarna skrivas om. Naturligtvis hade regeringen hela tiden kännedom om skattefusket, men man "förutsatte" att moralen skulle fungera även för storprofitörerna!

Vad fint då! Här kan man bara utbrista "God dag yxskaft!"

Utan någon journalists undersökning hade kanske regeringen aldrig upptäckt att landets största bolag, de som kallas för Sveriges ryggrad, de som också redovisar de största vinsterna, inte på länge betalat någon skatt? Då är krisen för statsfinanserna inget att undra på. Alternativt - storbolagen smiter undan med regeringens goda minne. Även då är krisen för statskassan förprogrammerad, inkl ständiga nedskärningar på alla sociala områden - och frågan oundviklig på vilken sida den socialdemokratiska regeringen egentligen står.

Var kruxet ligger är inte svårt att se. Vårt parti visade under hela 70-talet fram tills idag på förhållandet att de verkligt stora företagen med miljardvinster år efter år betedde sig som skattesmitare. Hur många miljarder som undanhållits stat och kommuner är svårt, men inte omöjligt att räkna ut.

Samhället utbildar ekonomer och skatteexperter på folkets bekostnad, och dessa experter hjälper de rika att lura samhället ....

För detta sjuka förhållande finns bara en logisk beskrivning: "...sådan är kapitalismen..."

Skattemyndigheter jagar arbetslösa, som drygar ut en klen A-kassa med extra jobb - vilket självklart är fel - , men visst påminner det om att sila mygg och svälja kameler.

Klyftan mellan rika och fattiga växer - inte minst som resultat av en sådan skattepolitik. En färsk statistik som Hyresgäströrelsen tagit fram visar att 52 procent av en genomsnittlig A-kassa-

ersättning efter skatt går åt för att betala en tvårumslägenhet. Till detta kommer moms på all konsumtion och andra direkta och indirekta skatter som ska betalas. Skatteandelen som den vanlige konsumenten betalar ska då jämföras med bolagens nolltaxering. Vart har den "rättvisa fördelningen av bördorna" tagit vägen som rege-ringen så mycket ordat om? Varje gång vanligt folk har ålagts nya bördor, nedskärningar m m har man hävdat att "alla måste bidra till att sanera statsfinanserna". Det är tydligt att inte alla har bidragit, tvärtom, de som borde bidra mest har kommit lindrigast undan. Men efter beprövat ta fast tjuven-mönster är det smitarna som klagar värst över skatterna och ställer de mest högljudda kraven om att få slippa.

Det finns många som skulle behöva sänkta skatter och avgifter, men att bereda deras behov rättvisa förutsätter att samhället som första steg sätter dit de verkliga skattesmitarna.

 Rolf Hagel