Luftföroreningar drabbar arbetarklassen hårdast
Londons arbetarklasshushåll är de som drabbas hårdast av stadens allt värre luftföroreingar. Det visar en forskningsrapport som offentliggjordes i Stor-britannien i mitten av november.
Enligt forskningrapporten Poor Show - utförligt refererad av Caroline Colebrook i den brittiska tidningen New Worker (kommunistisk) - är arbetarklassen i London den befolkningsgrupp som drabbas hårdast av de ökande luftföroreningarna i miljonstaden. Ju fattigare man är desto mera utsatt är man för föroreningarna och för de skador som de kan föra med sig.
Rapporten ifråga är baserad på en undersökning som genomförts i de sydöstra delarna av London. Men enligt Caroline Colebrook kan man räkna med att motsvarande förhållanden gäller i alla större städer i Storbritannien. Den största föroreningskällan är också, uppger hon, densamma på de flesta håll, nämligen bilarna.
Trafiksituationen är värst i London. Stadens gator trafikeras av mer än en miljon motorfordon - varje dag. Läget har dessutom förvärrats avsevärt under de senaste åren. På bara några år har antalet korta bilresor ökat med nästan 50 procent, medan förflyttning till fots och med cykel eller med buss minskat kraftigt.
Men det är inte arbetarklassens egna bilar som fördärvar innerstadsmiljön. Philip Connolly på Gasp, en av de många miljögrupperna i London, uppger att i arbetarstadsdelen Greenwich i de centrala delarna av staden har bara hälften av hushållen egen bil. Han säger:
- Det här är de fattigaste invånarna i London, de bidrar inte själva till nedsmutsningen men de utsätts oupphörligt för de olägenheter som massbilismen medför.
Ett stort problem är självfallet de s k marknadskrafternas inflytande över hyressättning och priser. Londonbor med små inkomster kan inte bosätta sig var som helst. Men en annan svårighet är myndigheternas agerande i trafik- och stadsplaneringsfrågor.
Dr Barry Gray som är expert på luftvägssjukdomar på Kings College i London uppger att när "transport department" - alltså ungefär stadsplaneringskontoret - gör upp planer för nya vägar, så följer man det han kallar "minsta motståndets lag". En gata som man vet blir tungt trafikerad drar man gärna genom parker eller arbetarklasskvarter. Där räknar man med att det blir minst bråk. Medelklassen ställer till för mycket oväsen.
Enligt Caroline Colebrook finns det en lösning på Londons trafikproblem. Först och främst bör man bygga ut kollektivtrafiken. Den fungerar för närvarande mycket dåligt, och många har ingen annan möjlighet än att ta bilen till jobbet. Därnäst bör man se till så att den tunga godstrafiken försvinner från gatunätet, anser hon. Långtradare och andra tunga fordon står för en mycket stor del av de samlade luftföroreningarna. Och det är fullt möjligt att använda andra transportmedel. Järnvägen kan utnyttjas i betydligt större utsträckning än vad som nu är fallet. Och kanaltrafik på Themsen utnyttjas nästan inte alls.
ML