Nådeansökningarna som Kubas rege-ring beviljat, har hamnat i fokus i massmedia. USA:s och den internationella reaktionens ideologiska apparat har åter tagit till hela sin antikubanska arsenal för att sprida lögner, förvränga sanningen och feltolka. Med detta montage försöker man pådyvla opinionen bilden av en förtryckarstat som fullständigt åsidosätter de mänskliga rättigheterna.

 En kort sammanfattning av händelserna i samband med påvens besök på Kuba kan bidra till bättre förståelse av situationen. En offentlig kommuniké från Vatikanen tillkännagav i slutet av januari att den kubanska regeringen frigivit ett antal fångar som ett tecken på mildhet och god vilja till minne av påvens besök. Benådningen gällde några dussintal människor som ingick i en lista som kardinal Angel Solano lämnat fram i påvens namn. Kubas regering har även frigivit ett ansenligt antal övriga fångar av diverse motiv.

Därmed var banketten dukad så att allehanda småkryp kunde ta för sig och ägna sig åt sin antikubanska ideologiska matsmältning. Allt förtal, alla lögner och diverse försök till förvrängningar krossas dock när de konfronteras med verkligheten.

Alejandro González, talesman för Kubas utrikesdepartement, ger rätsida på händelseförloppet. Namnlistan som kardinal Solano överlämnat, har noga granskats. Det visade sig att 106 av de 270 personer som stod på listan redan tidigare hade frigivits, i enlighet med de rådande juridiska normerna. Ytterligare några tiotal hade fått straffnedsättning enligt lagen. Med hänsyn till önskan att även andra intagna som inte omfattades av listan skulle kunna benådas, beslutades att benådningen skulle utvidgas till över 200 fångar. I dessa fall tog man hänsyn till humanitära eller hälsoskäl, oavsett om personerna i fråga gjort sig skyldiga till kontrarevolutionära eller andra typer av brott.

Utgår man från Vatikanens ursprungliga lista så finner man namnen på 70 kontrarevolutionärer som man valt att utesluta från benådningen. Bakgrunden är att man värnar om det kubanska folkets säkerhet, att de berörda fångarna är samhällsfarliga och att de begått grova brott. Det rör sig exempelvis om de som deltog i mordet på gränsvakter i Tarará resp vapensmuggling och därtill kopplade brott i Caribien (kontrarevolutionärer som kommit från USA), eller den salvadoranske terroristen i tjänst för CIA och den Kubansk-amerikanska stiftelsen som placerat ut bomber i Havannas turistanläggningar, vilket ledde till att en utländsk turist omkom. Med andra ord har Kubas regering vägrat benåda personer som gjort sig skyldiga till grova brott, vilka utgjort ett hot mot kubanska människor eller åsamkat den kubanska ekonomin svåra förluster, personer som med spionage, terrordåd och sabotage försökt verkställa USA:s olagliga blockadpolitik.

 Uttryck för humanism

Men verkligheten gör sig påmind trots notoriska antisocialistiska manipula-tionsförsök. Fakta är: Av Kardinal Solanos ursprungliga lista på 270 påstådda fångar var 106 redan tidigare satta på fri fot. Listan krympte därmed till 160, och av dessa är det 70 fångar som ej har beviljats benådning. I stället har man vid sidan om Vatikanens lista benådat ytterligare 224 personer, för att tillmötesgå kardinal Solanas vädjan att ta hänsyn till humanitära frågor beträffande fångarnas situation.

Benådningen som Kubas regering beviljat är ett uttryck för humanism och respekt för demokratiska normer som reglerar det kubanska samhället. Det är uttryck för den generositet och fasthet som kännetecknar den kubanska revolutionen, folket och dess regering.

För Kubas regering är det inget problem att tillmötesgå den katolska kyrkans önskemål, eftersom den kubanska fångvårdspolitiken inkluderar hänsynstagande till sjukdom, hög ålder eller andra speciella förhållanden som kan påverka de människor som avtjänar lagstadgade straff till följd av begångna brott. Under den revolutionära processen har tillämpningen av humanitära normer och principer föregått fullföljandet av de straffpåföljder som utdömts, oavsett om de begångna brotten varit kontrarevolutionära eller av annan art.

 Patrioternas huvuduppgift

Kubas rättsväsen har ingenting att gömma. Domstolarna och fängelserna verkar inom den lagliga ramen som folket utformat. Men självklart stämmer de normer som det revolutionära Kuba fastställt inte överens med antisocialistiska kontrarevolutionärers önskemål och åsikter. Vad beträffar benådning så får man inte missförstå den kubanska rege-ringens humanitära gest. Fakta är att den kubanska revolutionen är generös i sin strävan att rehabilitera dem som enligt lag begått brott. Samtidigt är den kubanska revolutionen fast besluten att försvara och befästa sina landvinningar. Därtill hör att inte ge efter för mördare, sabotörer eller andra fiender till fosterlandet, för dessa kan ingen nåd beviljas. För dem som eftersträvar att förstöra landet för att Kuba åter ska kunna annekteras till USA:s nykoloniala domäner, kan det inte finnas någon nåd.

De kubanska patrioter ser som sin uppgift i att försvara folkets landvinningar, det nationella oberoendet, landets ekonomi, säkerhet och sociala skyddsnät. I spetsen för denna huvuduppgift bör man återfinna den revolutionära regeringen och landets massorganisationer.