På sommaren hölls ett offentligt möte i Brygghuset i Stockholm under parollen "Frige Ismael Besikci". Mötet var upptakt för en opinionskampanj som kommer att hållas under 1997 med målsättningen att göra Ismael Besikcis namn och verksamhet känd för en större allmänhet i Europa som ett led i arbetet att uppmärksamma förtrycket av kurderna i Turkiet.

Ismael Besikci är vetenskapsman. Men hans vardag skiljer sig från de flesta vetenskapsmäns. Besikci sitter i fängelse. Brottet är hans vetenskapliga verksamhet. Han har således inte dömts för illgärningar utan för sina ord. Och orden har handlat om den sociala verklighet som kurderna lever under i Turkiet, vilket enligt lag i praktiken är förbjudet att både beskriva och förklara. Så här ser hans vetenskapshistoria ut, uttryckt i fängelsedomar:

* Besikci häktades första gången den 24 juni 1971 och dömdes till 13 års fängelse samt till tre års kommunarrest. Brottet var de föreläsningar han hållit vid Atatürk universitetet i Erzurum där han undervisade i sociologi. Han har satt i fängelse i Diyarbakir och Adana. Han frigavs i juni 1974 i samband med den allmänna amnestin.

* Den 6 sept 1979 häktades han för andra gången. Han dömdes till 18 månader enligt paragraf 142 i brottsbalken för sin bok Tvångsförflyttningen av kurder. Medan han satt i Topasifängelset i Istanbul dömdes han till ytterligare tre år för att ha befrämjat "kurdisk separatism" och "förolämpat Atatürk - det moderna Turkiets grundare - i sin bok Turkiska teser om historia. Teorin om sun-språket och den kurdiska frågan. Dessutom fick han tre år och fyra månader för det försvarstal som han höll i samband med rättegångarna. Han frigavs den 12 april 1981.

* Men strax därefter, den 19 juni, häktades han igen. Nu för ett brev han skrivit till ordföranden för författarförbundet i Schweiz. Besikci dömdes till 10 års fängelse och 5 års kommunarrest. Han fick sitta i de ökända högsäkerhetsfängelserna i Izmit, Canakkale och Gaziantep. Han frigavs den 25 maj 1987.

* Sin fjärde häktning erfor Besikci den 12 mars 1990, nu för sin bok Internationell koloni: Kurdistan. Han sattes i Sagmalcilarfängelset i Istanbul men frigavs den 25 juli 1990.

* Den femte gången Besikci hamnade bakom galler var den 20 mars 1991 efter att han sänt en hälsning till ett kurdiskt möte som hölls i Tyskland. Han frigavs den 14 april 1991 efter påtryckningar i den turkiska riksdagen.

* Boken Statsterrorism i Mellanöstern föranledde att Besikci häktades en sjätte gång den 1 aug 1991. Han släpptes fri den 31 okt 1991.

* 25 nov 1991 häktades han ånyo för sin bok Tvångsförflyttningen av kurder. Efter en protest från bl a sina advokater frigavs han efter några dagar.

* Den åttonde gången Besikci häktades skedde den 13 nov 1993 efter att han skrivit en artikel under rubriken "Betydelsen av kurdiska kvinnors deltagande i gerillarörelsen" i tidningen Yeni Ülke. Han sitter fortfarande fängslad.

* * *

Ismael Basikci föddes 1939 i staden Iskilip. Efter gymnasiet studerade han sociologi vid universitetet i Ankara där han tog sin fil kand 1962. Doktorsexamen följde 1967. Han var då biträdande professor vid Atatürk universitetet i Erzurum. 1970 avskedades han, men fick senare anställning vid universitet i Ankara. 1971 fängslades han.

Besikcis vetenskapliga verksamhet har ända sedan 1962 rört sig kring frågan varför kurder i Turkiet förnekas sina nationella rättigheter. Bl a rätten till skolor och utbildning på det egna språket. Men han har inte bara undersökt kurdernas situation utan även undersökt vad det är i det turkiska samhället och staten som förklarar detta särskilda förtryck av hela 24 procent av landets befolkning. Om detta handlar bl a verk som Vetenskap & ideologi, staten & demokratin och den kurdiska frågan, (1990) och Imperialismens kamp för Kurdistans delning (1992).

Det är därför han har kommit i konflikt med statliga myndigheter och välanpassade professorer. Konflikten är ingen småstrid om ord utan den handlar om vetenskapens frihet och om yttranderätt. Men mest av allt handlar den om kurdernas verklighet och deras brist på jämlika medborgerliga och nationella rättigheter.

Fram till slutet på 80-talet fick Besikci i mycket kämpa ensam. Få intellektuella tordes göra gemensam sak med honom. Men sedan 1990-talet har han rönt internationell uppmärksamhet och hans vetenskapliga arbeten har börjat få ett erkännande i allt vidare kretsar.

Men detta har ännu inte satt några djupare spår hos myndigheterna i Turkiet som fortfarande håller honom fängslad för hans åsikters skull.

* * *

 Vid opinionsmötet i Stockholm hölls ett flertal inlägg för Ismael Besikcis sak, bl a av Akin Birdal, ordförande för Human Right Association i Turkiet, advokat Hans Göran Frank, Ingrid Gunnarsson för ABF Sörmland, Elisabeth Zila för svenska Pennklubben och historikern Per-Erik Wentus.