DKPs pressfest i Dortmund i slutet av augusti blev en framgång. Uppemot 60 000 medlemmar och sympatisörer besökte festen, åt och drack och deltog i politiska debatter. Många utländska broderpartier hade skickat representanter till Dortmund. Även SKP var med på ett hörn.

Vartannat år bjuder det tyska kommunistpartiet (DKP) in medlemmar och sympatisörer och annat vänsterfolk till en stor pressfest någonstans i Tyskland. Då är det meningen att folk skall komma och umgås och ha trevligt och diskutera politik och göra av med riktigt mycket pengar så att partiet får in nya medel till fortsatt tidningsutgivning. De senaste åren tycks insamlingen ha gått riktigt bra. Partiets utmärkta tidning Unsere Zeit ges numera ut en gång i veckan mot tidigare varannan vecka.

Årets pressfest hölls under sista helgen i augusti i Wischlingen, en förstad till Dortmund, som ligger mitt i Tysklands industriella centrum, Ruhrområdet.

Rekreationsparken i Wischlingen var redan på fredagseftermiddagen full med stånd, bodar och tält där partifolk och andra bjöd på mat och dryck och där det såldes böcker, pamfletter, affischer och märken och bedrevs allsköns politisk propaganda. Och på scener här och var mellan tält och bodar spelades musik av alla möjliga slag.

Partiets egna bodar och tält var i stark majoritet. Partiavdelningarna i de flesta av det tidigare Västtysklands delrepubliker var representerade. Partiets folk i Öst hade bara en enda bod. Orsaken till den dåliga östliga representationen är att DKP fortfarande har dålig anslutning i det tidigare Östtyskland. Människorna i östrepublikerna sluter i hög grad upp kring PDS, det tidigare tyska enhetspartiet (SED). PDS var dock också starkt närvarande. Den s k kommunistiska plattformen inom PDS står DKP mycket nära och hade skickat ett hundratal medlemmar.

Därutöver fanns det folk och utställare från fackföreningar, människorätts- och fredsorganisationer, politiska partier och invandrarorganisationer. Kända och okända vänsterorganisationer var med. Ett notabelt undantag var en maoistisk grupp som hade valt att inte vara med och sedan ångrat sig, känt sig förbigångna och förde därför ett fasligt oväsen så fort de kom åt att yttra sig i debatterna under festhelgen.

Debatterna var för övrigt bra och intressanta. Vid en av dem dryftades EU och EMU. Deltagare var det tyska partiet DKP, det danska partiet (KPiD), det italienska (Rifondazione Comunista), det franska (PCF) och det polska (Zwiazek Komuni-stow). Enigheten mellan partierna var påtaglig. Den danske delegaten höll ett sarkastiskt och uppskattat anförande om det danska unionsmedlemskapet. Alla - utom möjligtvis PCF - var överens om att EU är kapitalägarnas "projekt" och "ett följdriktigt stadium i monopolkapitalismens utveckling i Europa".

Vid en annan av debatterna diskuterades fackliga frågor av tre partisympatisörer med fackliga förtroendeuppdrag. Här var enigheten inte fullt lika stor som i EU-debatten, debattläget var i alla händelser mera polemiskt. Man var överens om det självklara: att den fackliga ledningens klassamarbetslinje har misslyckats och att det blir allt svårare att dölja detta för medlemmarna. Däremot fanns det ingen enighet om förutsättningarna för en radikalisering av den fackliga kampen.

Det intressantaste inslaget i den fackliga debatten var publikens bidrag. Och det var mest kvinnor som tog till orda. Kvinnorna hade också fackliga uppdrag och de hade en helt annan och mera optimistisk syn på fackets och klasskampens framtid.

Den mest välbesökta av debatterna under pressfesten hade temat: "Framtidsperspektiv: socialism eller barbari?". Deltagarna var välkända medlemmar och teoretiker i DKP och PDS’ kommunistiska plattform. Hans-Heinz Holz är professor och en uppskattad medarbetare i DKPs teoretiska organ Marxistische Blätter. Sahra Wagenknecht är den yngsta av företrädarna för den kommunistiska plattformen.

Sahra Wagenknecht som är född och uppvuxen i DDR talade om socialismen och om den sönderruttnande kapitalismen. Hennes anförande handlade en hel del om DDR och om hur det socialistiska samhällsbygget skulle kunna ta vid efter försöken och erfarenheterna i DDR. Det hade en starkt teoretisk-teknisk prägel som retade många i publiken. De tyckte inte att socialismen behövde bevisa att den är mera högpresterande än kapitalismen. Kapitalismen måste avskaffas ändå, ansåg de.

60 000 partimedlemmar och -sympatisörer besökte DKPs pressfest. Det är ingen tvekan om att de hade glädje av det de hörde och såg och att många fick sig ett välbehövligt tillskott av ny energi. Årets pressfest var inte på långt när lika stor som föregångarna på 70-talet då man lockade hundratusentals besökare. De tyska kommunisternas arbetsvillkor är inte bättre än våra egna. Men partiet ser ljust på framtiden och en sammankomst av det här slaget gör självfallet sitt till för att gjuta nytt mod i medlemmarna.