I Ryssland har man sedan årets början registrerat 2 500 nya fall av HIV, rapporterar den ryske hälsovårdschefen Gennadij Onitjenko. Detta är fler fall än sammantaget under de senaste 10 åren."Aids sprider sig i vårt land med hastigheten av elden i en torr skog", sade han.

Större hårdhet i hanteringen av socialbidragen och tvångsarbete för socialbidragstagare har presidenten för tyska arbetsgivarförbundet (BDA), herren Hundt, begärt. Han föreslog att a-kassa och socialbidrag ska läggas ihop och tidsbegränsas med en bortre parentes. Allt annat, sa Hundt, "förför till att vila ut i den sociala hängmattan".

Kommunförbundets socialdemokratiske president Bernrath rekommenderade alla kommuner att anvisa alla socialbidragstagare något arbete, och om det vägras, att helt slopa eller minska bidraget.

Sydafrikas starkaste fackförening Cosatu har i flera företag startat en kampanj med kravet att 40-timmars arbetsveckan ska förankras i den nya arbetsrättslagstiftningen (Employment Standard Act) som ska avlösa den gamla apartheidlagstiftningen. Regeringens utkast diskuteras sedan årets början i en gemensam kommission av regering, fack och arbetsgivarföreningen NEDLC.

Aktionens höjdpunkt var i slutet av augusti två 24-timmars srejker av alla 1,2 miljoner framförallt svarta medlemmar i Cosatu. Facket omfattar 13 fackförbund, bl a de starka organisationerna av svarta gruvarbetare och metallarbetare.

Lagutkastet som presenterats av arbetsminister Tito Mboweni (ANC) föreslår att reducera den gällande 46-timmars arbetsveckan till 45 timmar. Övertid och söndagsarbete nämns endast i allmänna ordalag. Ledighet för barnafödande föreslås med fyra månader, utan bestämmelser för fortsatt löneutbetalning.

Fackföreningarna bedömer utkastet som för företagarvänligt. Vid sidan om 40-timmarsveckan krävs enhetliga regler för övertid, lagligt moderskapsskydd på 6 månader med 4 månaders lön genom arbetsköparen och ett förbud mot barnarbete.

Som vanligt i det nya Sydafrika räknar man med en kompromiss. Cosatus generalsekreterare Sam Shilowa medgav att facket kan tänka sig att kraven kan förverkligas stegvis över flera år.

I samband med de skakande avslöjandena kring naziguldet har de som uppmärksamt följt diskussionen säkert undrat, på vilka rättsliga grunder bl a USA fortfarande innehar guld som stulits från ockuperade länder. Och att just de överlevande offren i Östeuropa, som säkert var flest till antalet, aldrig har sett skymten av en återbetalning. En avslöjande "förklaring" gav nyligen den tyske kansleramtsministern Bohl (CDU), när han förhandlade med vice presidenten för Jewish Claims Conference (JCC) över skadeståndsbetalningar till nazioffren i Östeuropa.

Bonns "rättsposition" är "att dessa människor inte har någon rätt till individuellt skadestånd".

Förklaring: under någon odefinierad tid har Ryssland, Vitryssland och Ukraina (naturligtvis först efter Sovjetunionens tid) fått 1 miljard Mark. Varför länderna och inte människorna, vet ingen. Inte heller vart pengarna tagit vägen, förintelsens överlevande har inte sett skymten av dem.

Och varför ska just i Östeuropa individuellt skadestånd vara omöjligt, när det annars ska gälla i övriga världen. Visserligen har människorna inte mördats individuellt, utan massvis, så att säga kollektivt, men det kan knappast vara orsaken. Och det handlar ju inte om krav av de miljoner som dödades utan om de kanske 20 000 till

30 000 som överlevt och nu är gamla och sjuka. För att konkret underlätta deras liv, skulle det inte behövas så mycket. Judiska centralrådet talar om 1 000 kr per månad. Men den tyska regeringen talar om "materiens komplexitet" och nödvändigheten av en "fördjupad prövning". Vilken cynism!

När det handlade om skadestånd för baltiska SS-mördare och andra som stått i nazisternas tjänst i Östeuropa har en sådan prövning inte behövts. De har fått individuellt "skadestånd" för länge sedan och bär upp pensioner i BRD.

Samma "rättsposition" går som en röd tråd genom EU-landet BRD:s politik. När Förbundsdagens talman t ex med anledning av befrielsens jubileum höll tal i koncentrationslägret Ravensbrück, undvek hon att tala om att det var Siemens, direkt belägen bredvid mordplatsen, som profiterade på de plågade kvinnornas lidande. Även den tyske presidenten Herzog avstod under sitt tal i Auschwitz konsekvent att nämna IG Farben och Bayer AG, Hoechst och BASF, som var nära förknippade med IG Auschwitz, som tillhörde IG Farben-koncernen.

En tvångsarbetare som överlevt Auschwitz och nu lever i USA, har startat en process mot IG Farbens efterföljare som innebär att en lavin av rättegångar och skadeståndskrav kan rullas i gång. Vad gör BRD:s regering? Nej, inget stöd för den överlevande, utan rådslagning med Bayer AG:s jurister hur man kan undvika skadestånd, och statlig intervenering i USA mot Auschwitzfången, som vågat kräva sin rätt!

Rättspositioner i EU:s dominerande land! DDR:s f d ledning döms till fängelse, nazismens ansvariga får rättsstöd. Det tar lång tid innan saken med naziguldet och andra lika mörka affärer verkligen kommer fram i ljuset och får en rättvis lösning.

En parlamentarisk undersökningskommission i Italien har i en rapport bekräftat att soldater i fallskärmsjägarbrigaden "La Folgore" under sin "hjälpinsats" i Somalia 1993 har torterat civilister och våldtagit kvinnor. De svåra brotten begicks "med gott minne och delvis med aktivt eller passivt deltagande av underofficerare och högre officerare". Rapporten utesluter där-emot, ett ansvar för den kommenderande generalen eller ledande officerare.

Rapporten har utlöst häftig kritik i den italienska offentligheten, eftersom svåra brott tonas ned i betydelse och militärledningens ansvar förnekas. T o m soldater som tillhörde brigaden anmärker att de drabbade somalierna inte ens hördes som vittnen. En förening av offren i Somalia har krävt en ny utredning.

Antifascistiska organisationer i Italien har krävt upplösning av brigaden "La Folgore", som ställdes upp som ett förband i den fascistiska Mussolini-armén.