"Utskottet för expansion österut"
Avslöjandet om förhållandena i Port Kunda under kriget kommer från den unge köpenhamnshistorikern Joachim Lund som skrivit en avhandling om saken. Lunds efterforskningar visar att fabrikens återlämnande till de danska ägarna 1942 var en följd av det s k "Östrumudvalgets" arbete.
Östrumudvalget (ung. Utskottet för expansion österut) bestod av representanter för den danska storindustrin och storfinansen och hade tillkommit 1941 på initiativ av den dåvarande trafikministern, Gunnar Larsen. Syftet med verksamheten var att ge det danska kapitalet en del av bytet från den tyska östexpansionen.
Gunnar Larsen hade starka privata ekonomiska intressen i Port Kunda-fabriken. Han var son till en av bolagets grundare och hade fram till krigsutbrottet varit både VD och styrelseledamot i företaget.
Det var Östudvalget och Gunnar Larsen som såg till att tyskarna återställde fabriken i Port Kunda till F.L. Schmidt.

Erbjöd hjälp - mot att få fabriken tillbaka
F.L. Schmidt förlorade fabriken igen strax innan sovjetarmén slängde ut fascisterna ur de baltiska länderna 1944. De tyska myndigheterna tog själva över driften under de sista månaderna av ockupationen.
Vid Sovjetunionens sammanbrott krävde F.L. Schmidt att få tillbaka fabriken i Port Kunda. Till att börja med påstod man att man avsåg att ta över verksamheten och driva den vidare i egen regi.
Anläggningen var nergången och hade blivit ett stort miljöproblem i området. F.L. Schmidt erbjöd sig att ta itu med miljöproblemen på fabriken mot att den estniska staten överlät 40 procent av aktierna i bolaget.
Svaret från de estniska myndigheterna var nej. Sedan dess har
F.L. Schmidt ändrat sina anspråk och kräver nu en mångmiljonersättning för den egendom man förlorat. Den exakta kravsumman är okänd, men den kan vara på många miljoner dollar.

 F.L. Schmidt anser sig inte komprometterat
F.L. Schmidt har rest liknande skadeståndskrav i andra delar av det forna socialistiska Europa. Ett fall i Tyskland gav full utdelning: företaget erhöll en ersättning på 100 miljoner kronor för en anläggning som också nationali-serats vid krigsslutet.
En journalist på den danska veckotidningen Weekend-avisen har varit i kontakt med företagets ledning. Den verkställande direktören, Ib Christensen, säger sig inte ha nångon personlig känedom om saken.
På frågan om huruvida avslöjandet om företagets bruk av slavarbetskraft ändrar dess inställning i skadeståndsfrågan svarade Ib Christensen så här:
- Inte för ögonblicket. Tills vi genomfört en egen undersökning i saken står vi fast vid våra krav. Om det användes lägerfångar eller "fremmedarbejdere" (förklenande benämning för både gästarbetare och invandrare; art. förf. anm.) eller vad det kallades på den tiden vill jag inte gå in på."

Slavarbetarnas öde fortfarande okänt
De 200 lägerfångar som av SS avdelades för arbete i fabriken i Port Kunda kom alla från det s k. genomgångslägret i Vaivara. Där hade tyska och estniska SS-trupper samlat ihop omkring 20 000 judar och zigenare från hela Estland.
I lägret i Vaivara sorterade SS upp fångarna i arbetsdugliga och arbets-oförmögna varpå de arbetsdugliga skickades vidare till bl a till den danska fabriken i Port Kunda. De som inte ansågs kunna arbeta skickades direkt till utrotningslägren i Stutthof och Auschwitz.
De cirka 200 lägerfångar som hamnade i fabriken i Port Kunda kom till största delen från det judiska ghettot i Vilnius. Vad som hände dessa människor innan tyskarna gav sig av i februari 1944 är inte känt. Enligt Joachim Lund blev de flesta sannolikt skjutna på platsen medan andra skickades vidare till utrotningslägren.

Jag vill läsa fler internationella artiklar.