Brasilien är ett av världens rikaste länder. Den odlingsbara jorden täcker en yta som är större än hela Europa. Men landets rikedomar är ojämnt fördelade. 43 procent av jordbruksarealen är i händerna på 1 procent av landsbygdens hushåll. 12 miljoner människor i 4,8 miljoner familjer är helt utan egen jord.

Konflikten mellan rika och fattiga har dessutom skärpts på senare år. De rikaste jordägarna har andra intäktskällor jämte jordbruket och har visat en allt större benägenhet att helt lägga ner produktionen på sina jordar. Väldiga arealer jordbruksjord har lagts i träda. Enligt uppgift rör det sig för närvarande om cirka 153 miljoner hektar mark - en yta motsvarande Frankrike, Spanien, Tyskland, Schweiz och Österrike tillsammans!

De jordlösas situation är desperat. Att produktionen på storgodsen läggs ner innebär att de t o m förvägras möjligheten att sälja sin arbetskraft. De kan inte flytta in till städerna, eftersom fattigdomen och arbetslösheten där är lika stor som på landsbygden. Och emigration till utlandet är lika utsiktslös. 1800-talets stora immigrantnationer har för länge sedan stängt sina gränser.

För de jordlösa återstår i själva verket inget annat än kamp. Den insikten är inte ny, men den har fått större spridning och genomslag på senare år. Sedan ett tjugotal år tillbaka är de jordlösa organiserade i sin egen rörelse, MST ("de jordlösas rörelse"), som i dag har en halv miljon medlemmar. MST är verksam i 21 av landets 26 delstater och deltar i rikspolitiken sedan 1984.

De jordlösas huvudmålsättning har hela tiden varit en jordreform. En lag här-om antogs av den lagstiftande församlingen, kongressen, för flera år sedan. Men den verkställande maktens representanter, alltså regeringar och presidenter av skilda slag, har alla varit i sold hos de stora jord-ägarna och genomgående ställt sig avvisande till varje försök att skifta jorden. Lagen efterlevs alltså inte.

Det politiska motståndet har dock inte brutit ner kampviljan i MST. De jordlösas rörelse är en demokratisk organisation som styrs och animeras av medlemmarna själva. En följd av detta har varit att man ägnat sig lika mycket åt basarbete som åt politisk lobbyism. Jordreformlagen var naturligtvis en framgång. Men organisationen måste lita till sin egen förmåga att förverkliga innehållet i lagen.

Ett viktigt inslag i MSTs basverksamhet är organiserad markockupation. Rörelsen är i dag huvudman för 244 lägersamhällen i hela Brasilien, platser där 40 000 familjer inlett jordbruksproduktion i egen regi, antingen privat eller kooperativt. Organisationen har dessutom sett till så att 145 000 familjer kunnat upprätta fullt legala bosättningar på tidigare oanvänd jordbruksmark. 1,73 miljoner hektar jord har därigenom åter blivit produktiv.

Det bör observeras att MSTs mark-ockupationer inte är olagliga. Enligt jordreformlagen är det full tillåtet att odla upp obrukad jord. Lagen säger också att de som brukar jorden skall insättas som dess lagliga ägare. Markockupanterna har alltså lagen helt på sin sida. Det innebär dock inte att de har myndigheternas hjälp och stöd, tvärtom. Hela den repressiva apparaten har de emot sig.

Jordägarna förfogar över stora privatarméer av köpta gangsters, arméer som utan svårigheter kan förstärkas med folk från polisen och den reguljära armén. Varje markockupation är ett blodigt slag i kriget mellan rika och fattiga. Jordägarnas blodhundar mördar och torterar utan blygsel och deras våld drabbar såväl markockupanter och MST-aktivister som journalister och människorättsaktivister. Sedan 1985 har 1 000 människor mördats.

Ett exempel bland många är händelserna i byn Eldorado dos Carajas i delstaten Para i april förra året.Tusentals människor hade där samlats för att inleda en markockupation. Jordägaren var förvarnad och hade kallat på militärpolis. Militärpolisen öppnade eld mot de obeväpnade människomassorna. 19 personer dödades.

Händelserna i Eldorado fick för ovanlighetens skull ett rättsligt efterspel. Någon av de närvarande hade spelat in alltihop på film och samtliga mördare kunde identifieras. Men att skuldfrågan är avgjord betyder inte att de skyldiga får sin dom. Så går det helt enkelt inte till i Brasilien. Rättegången mot massmördarna har kört fast. Myndigheterna gör ingenting för att skynda på den.

Trots många, blodiga bakslag av den här typen håller de jordlösas rörelse nu på att utvecklas till en av Brasiliens starkaste politiska krafter. Nykolonialismen, NAFTA-avtalet och den nyliberala avregleringspolitiken har lett till en omfattande s k "strukturrationalisering". Industrier läggs ner eller flyttas. Arbetslösheten och fattigdomen förvärras. Första och andra generationens industriarbetare tvingas på många håll tillbaka till landsbygden. Detta ökar självfallet fattigdomen och misären ytterligare. Men det innebär också att behovet av proletär solidaritet gör sig ännu starkare påmind. Många av de arbetslösa och de fattiga i städerna och många fackligt och politiskt aktiva deltar i MSTs politiska manifestationer. Kontakterna med PT ("arbetarnas parti"), en annan av Brasiliens snabbt växande vänsterorganisationer, blir allt tätare.