Brittiska sjukvårdsexperter varnar för att vården i Storbritannien kan komma att drabbas av en akut kostnadskris om 20 - 25 år. Detta som en följd av toryregeringens lag om obligatorisk privat finansiering av inköp till verksamheten, det sk Private Finance Initiative (PFI).
För en tid sedan bestämde ledningen för Queen Elisabeth-sjukhuset i London att sjukhusets lokaler skulle renoveras och personalen förses med ny utrustning. Omkostnaderna beräknades i förstone till omkring 30 miljoner pund.
Därefter gjorde sjukhusledningen som den nya lagen om offentlig upphandling (PFI) föreskriver: den gick ut på den privata kreditmarknaden för att ansöka om hjälp med finansieringen av sina inköp. Detta ledde till att de beräknade omkostnaderna genast steg till det dubbla, alltså 60 miljoner pund. Och sedan till det tredubbla, 85 miljoner.
Queen Elisabeth-sjukhuset är inget enstaka exempel. Rapporter med motsvarande innehåll kommer enligt tidningen New Worker (kommunistisk) in från alla delar av den offentliga sjukvården i Storbritannien, den sk National Health Service (NHS).
Enligt Geoff Martin på organisationen London Health Emergency kommer tvånget att låna privata pengar till vården att leda till ekonomisk ruin för den den brittiska sjukvården. ”Högern har placerat en tidsinställd bomb under NHS”, säger Geoff Martin.
Dyr besparingsmetod
PFI infördes 1992 av den dåvarande toryregeringen. Två år senare utfärdades nya riktlinjer för uppköp i den offentliga vården. Enligt dessa riktlinjer skall vårdadministrationen ansöka om privat finansiering varje gång ny utrustning skall köpas in till verksamheten, lokaler rustas upp etc, om den planerade kostnaden överskrider en halv miljon pund.
Den politiska motiveringen var att den nya finansieringsordningen skulle spara pengar åt den offentliga sektorn. Men för vårdapparaten och medborgarna håller PFI på att bli en påfallande dyr besparing.
Orsaken till detta är privatintressenas strävan efter profit. Vårdspekulanterna har ingen som helst avsikt att skänka bort sina pengar. Vid uppförandet av nya sjukhus förväntar de sig t ex en återbäring på 15 - 17 procent av investerat kapital. Det är pengar som självfallet måste tas ur sjukvårdens budget.
Den egendom som på det här sättet tillförs vårdapparaten kvarstår i privat ägo. Sjukvården blir alltså hyresgäst i sina egna lokaler. Nybyggnation och materielanskaffning leder till ökad skuldsättning, och sjukvårdens ekonomiska situation försämras kontinuerligt.
Labourregeringen ligger lågt
En annan svårighet med PFI är att avtal och kontrakt mellan sjukvården och vårdspekulanterna faller under affärslagstiftningen, vilket innebär att de kan hållas hemliga. Det finns ingen laglig möjlighet för de vårdanställda, för patienter och anhöriga att granska vårdadministrationens avtal med de privata investorerna.
Geoff Martin framförde sin kritik mot PFI på Labourpartiets kongress i Brighton nyligen. Där talade han säkert inte för döva öron. Men det är ytterst tveksamt om ministrarna i den nya regeringen är villiga att ta initiativet till ett stopp för det destruktiva PFI-systemet.
Labourregeringen har lovat att föra en lika restriktiv ekonomisk politik som den högerregeringen väljarna fällde i våras. Det innebär med all sannolikhet att man låter PFI vara som det är. Systemet sparar pengar åt staten. Att det gör livet åtskilligt hårdare framför allt för människorna i arbetarklassen torde inte vara ägnat att ge regeringen Blair några sömnlösa nätter.
Mats Loman