Knappt att Kongos nye ledare Laurent Kabila satt sin fot i huvudstaden Kinshasa, krävde västvärlden av honom "demokrati". Sydafrikas president Nelson Mandela gick till angrepp och påpekade att många västländer - främst USA - i decennier stött och använt sig av den nu störtade diktatorn Mobuto.
- Nu ger de sig på att predika demokrati för Kabila, när han kontrollerar landet sedan en dag, sade Mandela.
Sedan dess utsätts de nya ledarna i Kongo, främst av USA, för hårda påtryckningar. Fast dessa handlar främstinte - som man efter TV-inslagen ibland kan få intryck av- om tiotusentals flyktingars väl och ve, utan framför allt om de reella, ekonomiska maktförhållandena i det rika landet mitt i Afrika.
Borgerliga media i vårt land har inte ens ansträngt sig att förtiga att Mobuto under hela sin över trettioåriga tid vid makten varit USA:s marionett. De berättade utan omsvep att Reagan och andra USA-representanter många gånger bedyrat sin "vänskap" med Zaires diktator, som västmakterna själva satt till makten och hållit om ryggen i alla väder - för att komma åt landets rika fyndigheter av diamanter, kobolt, koppar, tenn, zink, guld, silver, mangan och många andra mineraler, olja ... Med sina råvaruresurser, reserver på vattenkraft (13 procent av världen) och sin rikedom på skog räknas Kongo/Zaire till jordens råvarurikaste länder. Undra på varför USA och andra västmakter varit och är så angelägna att knyta upp landets regering till sina intressen.
1483 Den portugisiske sjöfararen Diego Cao upptäcker mynningen av Kongofloden, som han kallar Zaire.
1885-1908 Den oberoende Kongo-staten är Belgiska kungens privategendom.
1908 Den belgiska staten köper Kongo av kungen. Spontana uppror mot kolonialväldet börjar.
1960 - 30 juni Republiken Kongo proklameras som oberoende stat. Första premiärminister blir revolutionären och arbetarledaren Patrice Lumumba.
1960 - juli Myteri av den kongolesiska armén, som fortfarande står under belgiska kolonialofficerares kommando, belgisk intervention, FN sänder trupper på begäran av republikens regering.
Separatiströrelsen utropar med västlig hjälp den suveräna staten Katanga (fram till 1972 namnet för den nuvarande regionen Shaba) och Kasai.
1960 - 20 sept Kongo blir FN-medlem.
1961 - 17 jan Kongos förste demokratiska premiärminister Lumumba mördas av Moises Tsjombes legoknektar i Katanga.
Sverige har ett kort med i västmakternas förrädiska spel genom FN-generalsekreteraren Dag Hammarskjöld, som själv faller offer för denna konflikt.
1963 Katanga återförs till Demokratiska Republiken Kongo.
1965 -24 nov Med massivt stöd av västmakterna övertar Mobuto Sese Seko makten i landet
1971 Republikens namn ändras till Zaire.
1973 Under folkets tryck beslutar Mobutos regering åtgärder för att överföra utländsk egendom på viktiga ekonomiska områden under Zaires suveränitet.
1977 Åtgärderna för ökad zairisk självständighet återtas.
Uppror av oppositionella krafter i provinsen Shaba, som slås ner med utländsk militär hjälp, främst från Frankrike och Marocko.
1978 Nästa uppror av oppositionen i Shaba-provinsen, som återigen slås ner med utländsk militär hjälp.
***
Författningen sedan 1967 bestämmer att Mobutos egna parti, den s k Revolutionära Folkrörelsen (MPR), är högsta maktorganet i landet. Mobuto är samtidigt partiets ordförande, landets president, överbefälhavare över armén och ordförande i samtliga av MPR:s olika beslutande och verkställande organ. Alla invånare är från födseln medlemmar i hans parti.
Enligt Financial Times hade Mobuto på mitten av 80-talet en förmögenhet på 4 miljarder dollar. En stor del av pengarna användes för upprätthållandet av hans makt, visste US-regeringen och Internationella Valutafonden (IVF) att berätta. Enligt dessa källor fick Mobuto pengarna genom "plundring av internationella hjälpinsatser". Att de själva styrde dessa insatser, glömde de att nämna. Sålänge han gick deras ärenden, fanns ingen anledning för dem att klandra marionetten Mobuto för korruption Flyktingströmmar, svält, etniska konflikter spelade ingen roll.
Efter påtryckningar från väst förblev alla rapporter om situationen i landetutan följder. IVF har t o m kraftigt ökat sitt bistånd - väl medvetna om att summorna som de slussade över till Mobuto skulle ge tillräcklig avkastning genom plundringen av landets resurser.
Dessutom handlade västmakternas massiva stöd för Mobuto alltid om att till varje pris förhindra Sovjetunionen och de andra socialistiska länderna att öka sitt inflytande på den afrikanska kontinenten. Afrikas rika naturresurser är en viktig förutsättning för storkapitalets profiter - därför gällde det för dem att med alla medel förhindra progressiva och demokratiska krafter att växa sig starka och komma till makten..
Naturligtvis bestred man dessa nykoloniala syften, sålänge det fanns ett socialistiskt världssystem. I dag däremot kan denna sanning läsas i vilken borgartidning som helst. Som en naturlig självklarhet, kampen mot socialismen rättfärdigar vilka övergrepp som helst. Tydligen tror man att kapitalismens herravälde nu har kommit för evigt.
Men de irrar. Så som det är, kommer det inte att förbli, varken i Kongo eller annanstans i Afrika - eller världen i övrigt. Vad folket i Kongo f n behöver är solidaritet och stöd för de demokratiska krafterna.