Rapport från ett möte med ryska, finska, norska och svenska kommunistiska partier i Murmansk 9/10 maj 1997.
Från SKP deltog Bror Wennström och Sune Kauppinen.
Två frågor stod i centrum för diskussionen: fredsproblematiken och Nordkalottens (Barentsregionens) situation inom EU:s intressesfär.
Deltagarna konstaterade att det för arbetarklassen på Nordkalotten är ytterst angeläget att få till stånd en gemensam syn på EU:s roll och framtida planer i det internationella privata kapitalets intresse.
Nordkalotten omspänner en yta motsvarande Australien och har en befolkning på endast fyra miljoner människor. Området är rikt på mineraler, skogar och energi och är i många stycken utsatt för en viss form av kolonialiseringspolitik från makthavarna i resp land.
Arbetslösheten är hög, med undantag för Norge. Det akuta problemet i dag är att utsugningen av Nordkalotten tenderar att liksom en gräsbrand spridas med vindens hastighet till en gigantisk utsugning, inte bara av enskilda regioner utan hela länder och folk. Den utsugningen står den kapitalistiska multinationella trusten EU för. Därför är kampen för Nordkalotten i lika hög grad en kamp för hela Europas arbetarklass.
Kapitalisterna har under detta århundrade igångsatt bl a två förödande världskrig för att kunna bibehålla sin maktposition. Kännetecknande är att dessa båda världskrig föregicks av hög arbetslöshet, social otrygghet och en stor överproduktion.
Den överproduktion som skapades, fick inte avsättning i den naturliga konsumtionen, eftersom folkmassorna befann sig i arbetslöshet och ekonomisk tillbakagång. Då tvingades kapitalismen för sin egen överlevnad att skapa nya marknader. Lösningen blev att ställa de arbetslösa massorna i militarismens tjänst, för att förutom att förgöra sig själva även förstöra och rasera det mesta av tidigare skapade värden.
Under detta århundrade har utvecklingen tack vare forskning, vetenskap och teknik tagit sådana proportioner att mänsklig arbetskraft i allt mindre omfattning krävs för att framställa nyttigheter för människorna. Under kapitalistiska produktionsförhållanden innebär det att allt fler människor tvingas till arbetslöshet och meningslös tillvaro. Den sociala otryggheten ökar, och de som far mest illa är barn, gamla,. sjuka och handikappade.
Kommunikationerna har under detta århundrade pressats ihop till ett minimum av tid. Där det vid seklets början tog veckor och månader att färdas mellan länder och världsdelar, är det i dag fråga om timmar eller t o m sekunder. Den nya situationen som vi befinner oss i, kräver att vi på ett naturligt sätt och i allt större grad inriktar oss på globala kampmetoder. Freden kräver det, och lika mycket de ekonomiska levnadsbetingelserna och miljöfrågorna.
Kapitalisterna har insett de möjligheter som utvecklingen innebär och bedriver globaliserigen på sitt sätt och till sin nytta. EU är ett strålande exempel på detta. och valutaunionen EMU är nästa steg för de multinationella trusterna att förverkliga sina intressen.
EU-överenskommelserna innebär att demokratin sätts ur spel, EU blir allt mer en överstatlig maktfaktor som fullständigt kan ignorera folk och enskilda länders beslut oavsett om de är medlemmar i EU eller inte. För sin vidare expansion och utveckling kräver EU att i synnerhet utvalda tidigare socialistiska länder blir medlemmar.
NATO, under amerikansk dominans, bildades under det kalla krigets dagar som skydd mot en socialistisk utveckling. Den rollen förbytes nu alltmer till att bli ett militärt skydd mot de egna folken och en garant för EU-administrationen. Samtidigt innebär NATO:s nya roll att dess största sponsor och makthavare, USA, medges stort inflytande inom EU.
Sammanfattningsvis kan man säga att Marx klassiska budskap: "Proletärer i alla länderr, förena er!" är mer aktuellt än någonsin.
Kapitalismen, arbetarklassens motpart, har i stor utsträckning interna-tionaliserats. Det är hög tid att arbetarklassen gör det samma.
Mötet i Murmansk resulterade i en gemensam bedömning av situationen och en samsyn på nödvändigheten av samverkan. I juni 1998 ska partierna träffas igen i Alta i Nord-Norge för att åstadkomma en gemensam dokumentation och handlingslinje för aktionsenhet för Nordkalotten-Barents regionen.
Bror Wennström
Resan till de nordiska kommunistiska partiernas möte i Murmansk innebar för oss möjligheten att delta den 9 maj vid segerdagens firande. Det var tiotusentals demonstranter som gick den relativt långa marschen från torget i stan till Aljosha-statyn utanför. Uppslutningen var ett tydligt tecken på att människornas stolthet och identifikation med Sovjetunionens seger över Hitlerfascismen är djupt rotad i folket och har av de nya makthavarna inte kunnat rubbas. Denna demonstration och den tillhöriga folkfesten var en mäktig upplevelse för oss. Festligheterna varade i totalt tio dagar. Senare hörde vi på Röda Flottans konsert som väckte minnen av bättre dagar.
Vår delegation från Sverige, Norge, Finland och Ryssland besökte statsduman och mottogs av fem olika kommunistiska partier. De samverkar i stadsduman.
De ryska kamraterna var intresserade av de nordiska partiernas ställning i resp länder. Vi berättade att kommunisterna i alla nordiska länder saknar representation i riksdagen, men är invalda i ett antal kommunfullmäktige.
I Murmansk är Ryska Federationens Kommunistiska Parti (Ziuganov) starkast. 25 procent av Murmanskborna stödjer kommunisterna. De kommunistiska partierna tillsammans försöker bilda en front mot presidenten och hans politik. Även fackliga organisationer står kommunisterna nära, och samarbetet fungerar bra.
I Murmansk är det största problemet de sedan länge inte utbetalda lönerna med svåra sociala problem som följd, och miljöproblem. Stadsduman krävde med bakgrund av dessa svårigheter makthavarnas avgång.
Föreningslivet är, som värdarna berättade, ännu inte speciellt utvecklat efter att de traditionella organisationerna har slagits sönder.Nya föreningar håller på att växa fram i mindre stil, t ex diabetesförening och liknande intresseorganisationer, ofta till försvar av olika sociala intressen.
På inbjudan av Ryska Kommunistiska Arbetarpartiet åkte vi också till Kola. Där mottogs vi i en yrkesskola. Partiets representant berättade att Leninstatyn på orten hade förstörts 1991, men nu har den restaurerats. Partiet anordnade en demonstration med anledning av statyns återupprättande, och 400 människor slöt upp och applåderade när en talare underströk att det går att välta statyer, men inte att ta död på den kommunistiska ideologin.
Samtliga kommunistiska partier har egna ungdomsorganisationer, där medlemmarna huvudsakligen utgörs av studerande. Men även arbetare finns med.
Denna samnordiska konferens gav en mycket bra och konkret inblick i de resp partiernas situation och visade på långtgående överensstämmelse i arbetet och uppfattningarna. De finska och ryska kamraterna hade lagt fram förslag på uttalanden som ska diskuteras vidare i de olika partierna
Bror Wennström