Den kommunistiskt sinnade ryske läsaren har det inte lätt när han söker Sanningen, eftersm den nu förekommer i tre olika versioner.

Först fanns "Pravda", sedan till-kom"Pravda 5", och på hösten 1997 kom en tredje variant. Alla tre presenterar sig som efterföljare till den 1912 av Lenin grundade tidningen. Medan de tre bråkar med varandra, framstår "Sovjetskaya Rossija" i rollen som den tydliga kommunistiskt orienterade, nationalpatriotiska oppositionen.

Den tredje, alltså senaste "Pravda" utkommer fem dagar i veckan med 20 000 exemplar och vill inte vara någon "partitidning" utan "politiskt lojal". Chefredaktör är Viktor Linnik, som i likhet med cheferna till de andra Pravdor Alexander Iljin ("Pravda") och Vladimir Rjasjin ("Pravda 5") tidigare jobbat inom centralorganet. I motsats till de andra två är däremot de bakom honom liggande krafterna okända. Man förmodar samband till Onexim-banken, som bara det skulle omöjliggöra tidningen för försvar av kommunistiska intressen. Denna "Pravda" vann nyligen rättegången om vilken av tidningarna som skulle ha rätten till det historiska arvet och namnet.

"Pravda 5" utkommer fem gånger per vecka med 192 000 ex. Tidningen stötte Gennadij Ziuganovs kandidatur i presidentvalet, men har därefter hamnat i konflikt med RFKP:s ledning. Enligt rykten har ständiga stridigheter med huvudägaren i aktiebolaget Pravda International, greken Iannis Iannikos lika mycket bidragit till problemen som en alltför liberal inriktning inom tidningen.

 Iljin är chefredaktör för den "Pravda" som är språkrör för Rysslands KP. Den kommunistiska dumagruppens presstjänst har bestämt att det är denna "Pravda" som är den riktiga. Tidningen grundades av journalistorganisationen och det sägs att den finansieras av det kommunistiska partiet. Den kommer ut en gång i veckan med 15 000 ex.