Enligt den officiella BRD-tyska historievetenskapen befriades koncentrationslägret i Buchenwald av amerikanerna 1945. Men det är lögn. Det hävdar Emil Carlebach. Och han om någon borde veta. Carlebach var nämligen en av dem som satt inlåsta i lägret.- Buchenwald befriades av de internerade själva, sade Carlebach då han framträdde vid DKPs pressfest i Dortmund i slutet av augusti.Journalisten och författaren Emil Carlebach var aktiv i det kommunstiska partiet, KPD, redan i början av 30-talet. När nazisterna tog makten 1933 var Carlebach en av de tiotusentals politiska aktivister som anhölls och sattes i koncentrationsläger i Buchenwald. 1945 deltog han i det uppror som återgav lägerfångarna friheten. I dag är han ordförande i de överlevande f d fångarnas internationella federation.

På DKPs pressfest i Dortmund i slutet av augusti gjorde Carlebach ett framträdande under temat antifascism. Under sitt anförande gick han till skarpt angrepp mot de politiska partierna i förbundsrepubliken.

- Enligt förbundsrepublikens politiker och deras historieprofessorer befriades Buchenwald av amerikanerna, sade Carlebach till den intensivt lyssnande publiken. Men det är fel. Buchenwald befriades av de internerade själva.

Carlebach hade övertygande bevis för sitt påstående, nämligen en amerikansk armérapport av vilken det klart och tydligt framgick att amerikanerna vid sin ankomst till Buchenwald fann lägret i händerna på fångarna.

Makthavarna i förbundsrepubliken ljuger alltså om händelserna i Buchenwald. Orsaken till detta är för Emil Carlebach inget större mysterium.

- Den antifascistiska kampen är pinsam för de makthavande i dagens Tyskland, sade han. Partierna i Bundestag är alla arvtagare till de politiska partierna i Weimarrepubliken. Weimarrepublikens socialdemokrater avböjde alla samarbetsinviter från KPD och bidrog genom sin passivitet till att högern kunde föra Hitler till makten. Den "kristna" centern - CDUs föregångare - samarbetade direkt med högern och armén.

I Buchenwald fanns varken vapen eller pengar. Ändå inträffade ett av de få väpnade upproren mot den nazistiska regimen i Tyskland just där.

- Vi hade bara de vapen vi hade lyckats gömma undan under tio års fångenskap, sade Emil Carlebach. I jämförelse med oss var det naturligtvis många som hade mycket bättre möjligheter att bekämpa den nazistiska regimen. Men vad gjorde de, alla dessa poliser och ämbetsmän? Ingenting.

Emil Carlebach och hans kamrater för en enveten kamp mot historieförfalskning och glömska. Deras arbete är viktigt. Om de inte lyckas nå ut till de unga med sitt budskap så glöms deras erfarenheter bort, och då blir kampen mot olika framtida fomer av kapitalistiskt förtryck betydligt svårare.

Emil Carlebach är en skicklig agitator och under framträdandet i Wischlingen agiterade han inte förgäves. I publiken fanns många ungdomar och de gav noga akt på allt han sade. Efteråt var det många av just de unga som gick fram till podiet där han satt och ville veta mer. Den ene efter den andre bad honom om ett besök i sina skolor.