Från Västkusten

- LITE NYTT

 I mina trakter har två frågor dominerat massmedia den senaste tiden - såväl iregion-TV, lokal-TV som tidningarna. Den ena frågan gäller uppror hos polisen i det nya storlänet, Västra Götalands län, och den andra en tragisk händelse med fiskebåten Novi.

En skön kvinnas mun

"O dårskap du regerar världen och din boning är en skön kvinnas mun". Dessa rader finns i novellen Michael Kohlhaas av den tyske författaren Heinrich von Kleist (1777 - 1811). Det är inte jag som aktualiserat meningen. Nej, den inleder ett brev från polisföreningen i Norra Älvsborg. Brevet fortsätter: "Det finns anledning att fundera över dessa rader."

Skrivelsen handlar om högsta polisledningen, och då i första hand Polismästaren i Göteborg, Ann-Charlotte Norrås, som insatts som tillfällig polischef i det nya länet.

Hon har redan fått bakslag för en tänkt ny polisorganisation i länet, men nu handlar det om de olika polisdistrikten och nya tjänster. Härvidlag hävdas i brevet att ledningen inte bryr sig om poliserna ute på fältet och deras fackliga organisation.

Vart har demokratin tagit vägen?

Ur nämnda brev kan vidare citeras: "Vart har alla vackra ord om demokrati tagit vägen? Polispersonalen har fått nog. Finns det ingen i högsta polisfunktionen, som har kurage nog att se sakligt på den alltmer häftiga och oftast berättigade kritiken från olika instanser? Eller byggs denna organisation för makthungriga byråkrater?"

Föreningen säger att man inte har något förtroende för länspolismästaren och hennes närmaste i ledningen.

Uddevalla litet försiktigare

Uddevallas polisförening uttrycker sig lite försiktigare när man talar om organisationen, men man har uppenbarligen samma uppfattning som kollegerna i Älvsborg. I varje fall framkommer detta när enskilda poliser uttalar sig.

Det nya länet har sex polisföreningar som bildar ett fackligt råd med 26 ledamöter. De beslutade begära ett stormöte i avdelningen där man ska uttala sin protest mot polisledningen i länet och den auktoritära ledarstilen. Vid förhandlingar avvisades fackets alla propåer och man lämnade förhandlingarna.

Regeringen sk-ter i facket

Nu trodde väl de flesta - poliser som allmänhet - att regeringen knappast skulle utse Norrås till länspolismästare. Men ack så man bedrog sig. Ungefär samtidigt med avdelningens stormöte med 1 000 medlemmar från det nya länet närvarande, meddelades att regeringen utsett Norrås till länspolismästare för en 5-årsperiod.

1 000 medlemmar på stormöte betyder att praktiskt taget varenda ledig polis deltog. Detta troligen för att markera att det inte är en liten klick som bråkar, som ledningen hävdar.

Det hela visar på ett mycket konkret sätt att Persson-regeringen fullständigt struntar i arbetare och tjänstemän, och detta markerar man till och med provokativt.

Norge kan

Det blev mycket om polisen i Västsverige och deras ledning. Men nu till den andra frågan som dominerat det lokala massmediautbudet. Novis förlisning med fyra man för två år sedan.

Fiskebåten Novi försvann mystiskt. Ingen har kunnat förklara på vilket sätt. En del s k experter har hävdat att båten var felkonstruerad. Men de anhöriga har aldrig kunnat få någon rimlig förklaring till hur det kunde hända. Är båten felkonstruerad, har den dragits ner med trålen av något i vattnet, eller ... Ganska nyligen kunde man anta att man lokaliserat trålen. Viss märkning följde med upp från djupet under fiske.

...Men Sverige nekar

Nu kräver inte bara anhöriga utan hela kustbefolkningen att staten ska dels lokalisera båten och dels fotografera den, så att orsaken till förlisningen kan fastställas, och eventuellt bärga båten med besättning.

Men regeringen vägrar. Båten antas ligga på 290-300 meters djup, och det är för mycket, hävdar regeringen. Och nu kommer Norge in i bilden. Relativt nyligen störtade en norsk helikopter med besättning i havet. Den ligger på 390 meters djup. Men norska regeringen avser att bärga helikoptern och dess besättning. Naturligtvis har Sverige samma möjligheter, men man är inte intresserad.

Uppenbarligen är svenska regeringen ganska ointresserad av havets arbetare. Nyligen hölls en ceremoni - 50 år efter krigsslutet - för de sjömän som seglade, inte minst utanför spärren på svenska och allierade båtar. En ceremoni för dem som fortfarande lever. Initiativet kom från en enskild person i Lysekil. I annat fall hade inte ens detta blivit av.

De två exempel jag skrivit om säger väl en del. Var och en kan dra sina slutsatser. Jag drar mina om oförskämdhet, fräckhet, nonchalans mot dem som inte befinner sig på toppen av den s k samhällsstegen.

Olof Nilsson

Jag vill läsa fler kåserier

Jag vill läsa fler kåserier