Jag tillhör dom som tycker att svenska folket nog tillhör det mest tålmodiga som finns. Visserligen förekommer just nu demonstrationer och möten mot arbetslösheten och regeringens politik, men det är tämligen lugna tillställningar. Sin ilska stänger man ännu så länge inne.
Jag vill inte påstå att det är annorlunda i Uddevalla. Men nyligen var det något relativt ovanligt. Två - icke partipolitiska - demonstrationer på samma dag
Först demonstrerade hyresgäströrelsen i Västsverige. Den skiljde sig märkbart från svenska demonstrationer 1 allmänhet. Den hördes. Paroller och krav ropades i talkörer och demonstranterna hade försett sig med visselpipor, som användes flitigt.
Man demonstrerade mot bostadspolitiska utredningens förslag vars konsekvens skulle bli höjda hyror. Petionslistor överlämnades till den lokale riksdagsmannen Lennart Nilsson. I sitt tal var han väldigt försiktig. Han menade att det är bra att människorna engagerar sig- men inga löften om förändringar. Inget om att utredningen bör läggas i någon låda och förbli där.
Det var c:a 1 400 som demonstrerade och det får väl anses vara god uppslutning en lördagmiddag.
När mötet om bostadspolitiken ännu pågick startade ytterligare en demonstration. Man fick t o m vänta på musikkåren, som också spelat för den andra demonstrationen. Demonstration nr 2 riktade sig mot Uddevalla kommuns planer på att lägga ner musikskolan. Den manifestationen var ungefär lika stor som nr 1men lite mer tystlåten. Men talet var desto mer kraftfullt. Talaren krävde att beslutet skulle rivas upp. Här märktes inte den försiktighet som trots allt präglat tal och paroller i bostadsdemonstrationan. Där märktes att socialdemokraterna på det lokala planet har problem med agarandet mot sin ledning.
Men på deltagarnas agerande märktes i båda demstrationerna att tålamodet börjar ta slut.
Kommunerna i Bohuslän har så många samarbetsorgan, att det troligen skulle behövas flera dagar för att få fram antalet. Men nu börjar kommunerna inse att det kostar mer än det smakar. Det är visserligen bekvämare för politikerna att hänvisa till olika organ och deras relativt högavlönade chefer, än att sätta sig in i frågorna själva. Men som sagt nu börjar man hoppa av.
Det senaste fallet demonstrerades på TUR-mässan i Göteborg. (Turism och resemässan).Kommunerna i Norra Bohuslän har alltid haft en gemensam utställning med sjöbodar som blickfång.
Men i år bröt sig Uddevalla och Lysekil ur samarbetet. Dom hade egn avdelningar på mässan.
Samarbete kan vara till stor nytta men samarbete för syns skull eller för att någonstans kunna hänskjuta ärenden - det kostar ju bara.Det börjar man kanske inse även i politiska kommunala toppar.
Uddevalla, Trollhättan , Vänersborg och Lysekil har ett antal samarbetsorgan som man då kallar Fyrstads. Nu har ledande socialdemokrater i Uddevalla lanserat idén att (s) skall starta en egen tidning för Fyrstadsregionen. Här finns nämligen ingen socialdemokratisk tidning, utan (s) får nöja sig med västvarianten av Arbetet.
Nog verkar det vara ett väl drastiskt förslag för att rädda vad som räddas kan av partiet inför nästa val. S k experter på tidningar och deras ekonomi avråder från projektet. Facket är numera inte så pigg på att bidraga till socialdemokratiska kassor - så det skall bli intressant att följa idéen.
Det skulle i och för sig inte skada med lite konkurrens ,till lokaltidningen Bohusläningen (s k liberal). Fast den uppvisar en sjunkande upplaga och ekonomiska bekymmer- så det verkar vara svårt att klara tidningar i denna del av landet likväl som på många andra håll.
Jag har många gånger undrat över vad det kommer sig att vissa människor kan fångas upp av de mest märkliga rörelser med religiöst eller annat märkligt innehåll. På samna sätt har jag funderat över politiska hopp. i alla tänkbara varianter.
Min undran stärktes nyligen när jag tittade på programmet Nyhetsmagasin med Gunnel Werner. Där framträdde som många gånger tidigare i Tv Katarina Engberg som utrikespolitisk expert. Man talade om mötet mellan Clinton och Jeltsin. En representant för USA:s regering skulle inte kunnat agera mer USA-imperialistiskt än denna Katarina. Bl a påstod hon att Ryssland visst fått en hel del ut av mötet- bl a skulle dom ha rätt att ingå ett nyinrättat NATO-anknutet råd och därmed få inflytande. Det var stilen.
Det var njutbart, när programledaren frågade Thomas Bolme, som deltagare kring kulturfrågor om hans syn. Bl . framhöll han att Rysslands nuvarande ledning kämpar för att bli lika kapitalistiskt som USA och skryter faktisk med att ha en fri och öppen maffia. Demokrati skall man inte nämna i sammanhanget
Men ränderna finns kvar, menade Bolme. Troligen syftande på att han också tillhört Vänstern på 70-talet.
Katarina Engberg stod vid samma tid på barrikaderna och tillhörde den kvasirevolutionära vänstern - och nu...Stackars människor - hur fungerar dom , eller handlar det enbart om pengar och inget om moral och etik. Jag får fortsätta att undra.
Olof Nilsson