Varje politiskt aktiv människa måste ha någon slags ideologi för sin verksamhet. I varje fall verkar detta självklart för mig. Jag har länge undrat var Göran Persson, Mona Sahlin och andra i SAP:s ledning har sin ideologiska grund. Men nu har jag hittat den.
I Herman Lindqvists bok - Historien om Sverige, delen Nyttan och Nöjet finns ett avsnitt:"Merkantilismen, som skulle sätta sprätt på Sverige."
Det handlar om mitten av 1700-talet. Strejker var förbjudna. Den, som vägrade ta den låga lön som erbjöds greps som landstrykare och sattes i tvångsarbete. Där omnämns en manufakturkommissarie vid namn Eric Salander. Han fann bl a att "det var skadligt med låga spannmålspriser ty de fattiga kunde med tre dagars förtjänst då skaffa sig uppehälle för hela veckan ut och de övriga använda till odygd, lättja och supa."
Jag blev intresserad av denna Eric Salander. För ca 250 år sedan gav han uttryck för en grundsyn, som tycks vara högsta mode igen - även om den nu framträder i något modifierad form.
Så jag slog upp hans namn i en gammal upplaga av Nordisk Familjebok. Och där fann jag hans ideologi. "Han såg i låga löner och arbetarklassens fattigdom ett livsvillkor för industriell blomstring."
Det stämmer ganska exakt med vad som praktiseras i dag - allt från (s) till (m).
Språket kan vara lite mer inlindat, men innehållet är vad denna Salander predikade på 1700-talet.
Det var faktiskt Gudrun Schyman som kom mig att undra över ideologier på 1700-talet och "forska" litet.
I tidningen Bohusläningen publiceradas nyligen åter en artikel av henne.
Där angriper hon arbetarklassen för deras motstånd mot avvecklingen av kärnkraften. I den överenskommelsen har hon ju fått vara med lite och vad gör man inte för att få sitt namn nämnt i massmedia.
Nu har väl inte Gudrun Schyman Salander som lärofader - för hon tillhör det fåtal politiker, som saknar ideologi. Hon vill bara synas och då hamnar hon alltid politiskt på samma sida som Salanders ideologiska arvtagare.
Gudrun Schyman förekonmer ofta med artiklar i Bohusläningen. Det säger det mesta om hennes politiska linje. Numera ägs Bohusläningen av Hjörnegruppen (Göteborgs-Posten). Så nu kan hon få extra mycket publicitet just i Bohusläningen.
Men de nya ägarnas linje har tvingat tidningens journalister att publicera en egen artikel i tidningen. Där protesterar de anställda mot Hjörnes försök att göra Bohusläningen till en variant av Göteborgs-Posten.
Det vill journalisterna inte vara med om. Dom vill vara "Bäst På Bohuslän," som dom uttrycker det. Dom vill fortsätta att bevaka mygel och egendomligheter i kommuner och landsting, politikens konsekvenser inom sjukvård och omsorg, att bevaka vilka kostnader som områdets invånare får för alla möjliga samarbetsorgan och s k EU-satsningar. Över huvud taget vill journalisterna skriva om det som berör allmänheten - och det har dom varit bra på. Genom dom har vi fått reda på vad som sker bakom det som synes ske och det har genom årens lopp varit mycket. Men nu fruktar tidningens medarbetare att möjligheterna inte längre finns med de nya ägarnas linje. Bl a genom att minska journalistkåren på tidningen, så att det inte längre blir möjligt att granska och avslöja sådant som behöver granskas och avslöjas.
Sjukhusdirektören för den s k NU-sjukvården (Sammanslagna Norra Älvsborgs och Uddevalla sjukhus) har JO-anmälts av en advokat i Vänersborg. Anledningen är ett brev som direktören skrivit till chefer och arbetsledare om "Etik i arbetet". Där skriver han att personalen "under inga omständigheter i dialog med patienterna får hänvisa till besparingar som orsak till än det ena, än det andra. Det är vårt ansvar som chefer och arbetsledare i vården att erbjuda patienter trygghet och bästa möjliga vård."
Det är självklart att läkare och annan personal blivit minst sagt förbannade. Dom tycker att det är bedrövligt att patienterna icke skall få den vård dom behöver, just på grund av alla nedskärningar som skett och sker. Dom lider med patienterna. Nu uppmanar man patienter och anhöriga att kontakta politikerna och tala om för dom att dom inte kan gå omkring och tro att man kan skära ner så kraftigt utan att kvalitén drabbas.
Läkarna är också upprörda över att chefen uttalar sig om politikerna. I en radiointervju påstår nämligen sjukhusdirektören att politikerna är patienternas främsta företrädare. Vi som arbetar i vården är patienternas främsta företrädare och vi vägrar att tiga om orsaken till att väntetider beror på brist på resurser, förklarar nu läkarna.
JO-anmälaren hänvisar till JO:s direktiv. JO har påpekat att det inte ankommer på en chef att göra värderande uttalanden beträffande den som tar sin yttrandefrihet i anspråk. Det skall bli intressant att ta del av vad JO har att säga om detta försök att hindra anställda att säga sanningar.
Olof Nilsson