För samarbete och solidaritet - Nej till EU!

Europas folk tog avstånd från EU när de i valet till Europaparlamentet i juni i år fick chansen att ta ställning. Över hälften av EU-ländernas befolkning protesterade mot ett kapitalets Europa genom att avstå från att rösta.

Protesten riktar sig mot den odemokratiska, överstatliga och i växande grad militariserade unionen inom de ramar som Maastricht- och Amsterdamfördragen fastslår. Protesten riktar sig mot förverkligandet av de för EU grundläggande s k fyra friheterna: Friheten för kapital, varor, tjänster och arbetskraft att obehindrat av politiska beslut och okontrollerat av demokratiska församlingar röra sig över gränserna som permanentat massarbetslöshet. Protesten riktar sig mot de med dessa friheter förknippade s k konvergenskraven som permanentar sociala nedskärningar i stor skala med omfattande utslagning som följd.

Ett nej till EU är inget nej till jämlikt samarbete, utbyte och solidaritet, utan ett avståndstagande från nationell och internationell utveckling på marknadens villkor. Vare sig Europas folk eller världen i övrigt tjänar på snäv nationalism och isolering utan behöver ett utbyggt samarbete där folkens fredliga behov och utveckling inte stryps av monopolkapitalets jakt efter maximal profit. Praktiken visar att EU på grund av sin odemokratiska överstatliga karaktär inte motverkar nationalism utan tvärtom ger upphov till separatism och inre motsättningar.

EU har efter Amsterdamtraktatet framställts såsom ett fredsprojekt. Europas socialdemokrater har med emfas pekat på att 13 av EU:s 15 medlemsländer styrs av s k socialistiska regeringar, vilket skulle utgöra en "röd" garanti för en politik i fredens och den sociala utvecklingens intresse.

Men myten om "fredsprojektet" har under de senaste månaderna definitivt skjutits i sank. Europas socialdemokrater har vid sidan om världens starkaste krigsmaskin USA valt sida och direkt eller indirekt som krigspartier deltagit i att bomba Jugoslavien sönder och samman.

Såväl Nato som EU under socialdemokratisk ledning har visat sig vara beredda att med bomber och annan terror tvinga suveräna stater att underkasta sig monopolkapitalets diktatur, vilken man kallar marknadsekonomi och demokrati. Alla Nordkalottenländer har anpassat sig till denna imperialistiska maktpolitik.

Kriget på Balkan visar på vilket sätt makthavarna inom EU vill lösa kapitalismens kris och utvidga monopolkapitalets grepp över världens naturrikedomar och marknader. Den pågående militariseringen av EU spelar en viktig roll i denna strategi.

Finland, som just tillträtt som EU:s ordförandeland, säger sig vilja främja det nordliga Europas intressen, d v s de nordiska länderna samt Ryssland och de baltiska staterna.

Men den Europeiska unionens avsikt att styra handel och annat utbyte mellan folken utifrån den s k marknadens önskningar står i skarp motsättning till folkens behov.

Kampen mot detta förhållande har under flera decennier präglat våra Nordkalottenmöten. Folken på Nordkalotten, i Norge, Sverige, Finland och Ryssland arbetar för att samarbete och utbyte på handelns, kulturens, forskningens och andra områden ska utvecklas och präglas av ömsesidig respekt och jämlikhet mellan länderna.

Men vänskapligt samarbete och fredliga relationer försvåras och förhindras av Nato och EU vars enda syfte är att maximera profiten på folkens bekostnad. Utnyttjandet av råvaror och arbetskraft till dumpingpriser och en oändlig byråkrati upprättar effektiva hinder för samarbete och utveckling i ömsesidigt intresse och bidrar till instabilitet och utarmning i vår region liksom många andra regioner både i och utanför EU.

Vi kommunister på Nordkalotten vill att vår regions naturtillgångar utnyttjas i våra folks intressen, att det på grundval av våra naturliga förutsättningar skapas arbete och utveckling och möjligheter till ett värdigt och rikt liv för både dagens och morgondagens generationer.

Vi kämpar för att vår regions framtid ska styras av invånarnas intresse och behov, inte av handelsblock och militärpakter.Vi kräver därför att de nordiska länderna lämnar EU/EES resp Nato.

Kommunisterna från de nordliga regionerna i Norge, Sverige och Finland samlades i Pajala den 3-4 juli 1999 för att diskutera EU:s och Natos roll för utvecklingen i regionen.

Konferensen konstaterade att det av EU godkända finska initiativet med beteckningen "Nordisk dimension" bär nykolonialistisk karaktär.

Syftet är att underställa EU nordvästra Rysslands enorma naturtillgångar, naturgas, olja, mineraler och skogar m m, för EU. Med den "Nordiska dimensionen" vill EU säkra energitillgångarna för sitt behov.

EU blir mer och mer beroende av importerad energi. Särskilt naturgasens andel håller på att öka. Man vill göra Nordens naturvätetillgångar till Europas strategiska energidepå. Med projektet "Nordisk dimension" anser man kunna garantera EU:s energi- och råvarubehov billigt och för lång tid framåt.

I detta syfte prospekterar EU energi- och råvarutillgångarna i Rysslands nordliga regioner samt transportmedel och -rutter för att fastställa energiutvinningens omkostnader . Syftet är att anpassa infrastruktur och kommunikationer, energiproduktion och lagstiftning i Ryssland till EU:s behov och på så sätt fortsätta kolonialisera Ryssland.

Den "Nordiska dimensionen" avslöjar EU:s imperialistiska karaktär. Den åsidosätter den folkliga och statliga suveräniteten och självbestämmanderätten över naturtillgångarna och regionens utveckling.

Den militära uppladdningen, som pågår i Nordkalottenregionen, måste ses i detta sammanhang. Ledarna i EU har med bombningarna i Jugoslavien givit en fingervisning om att vapenmakt inte kan uteslutas när det gäller att förverkliga deras strategiska intressen. Slutet på det kalla kriget har inte bidragit till avspänning och nedrustning, utan tvärtom inneburit ökad fara för freden, både globalt och i vår region.

Vi kommunister uppmanar folken att försvara sin territoriella suveränitet och sina naturtillgångar.

Vi uppmanar Nordkalottens folk och arbetarklassen i alla länder att göra motstånd mot imperialistiskt förtryck och utsugning.

I detta syfte kallar vi till en protestmanifestation mot projektet "Nordisk dimension" i samband med EU-toppmötet i Helsingfors den 11.11.1999.

Sveriges Kommunistiska Parti
Norges Kommunistiska Parti
Finlands Kommunistiska Arbetarparti

Frihet för Abdullah Öcalan!

De kommunistiska partierna i Finland, Norge och Sverige, samlade till Nordkalottenkonferensen i Pajala i Sverige 3-4 juli 1999, kräver en omedelbar frigivning av den kurdiske ledaren Abdullah Öcalan, som dömts till döden i en chauvinistisk turkisk rättegång.

Vi kräver av våra regeringar att gripa in och vidta politiska och ekonomiska åtgärder mot de turkiska myndigheterna.

OSSE-toppmötet, som är förlagt till Istanbul i november i år, måste flyttas till ett annat land ifall de turkiska myndigheterna fortsätter sin folkmordspolitik mot kurderna. Den turkiska representationen i internationella organisationer måste omprövas.

Vi kommunister från de nordliga delarna i Finland, Norge och Sverige fördömer Natos hyckleri när de hävdar att de värnar kosovoalbanernas mänskliga rättigheter medan Turkiet, ett nyckelland i Nato, ostört får förtrycka den kurdiska nationen.

Natos "Nya strategi" syftar till att dela världen på nytt

När Warszavapakten upphörde i början av 1990-talet var det solklart att det inte längre fanns några grunder för Natos fortsatta existens. Ledande kapitalistiska kretsar ansåg dock att Nato behövdes även i fortsättningen.

EU och USA anser sig behöva en militär organisation för att hålla världen i schack enligt sina intressen.

Socialismens undergång har inneburit ett övertag för en allt råare kapitalism.

De kapitalistiska transnationella blockgrupperingarna såsom EU, NAFTA och Sydostasien med sina valutakriser eller Nato och EU med sitt krig i Jugoslavien visar att bakom låtsasenigheten ligger imperialistiska motsättningar. Även i Jugoslavien handlar kriget om att beslagta regionens energikällor och andra naturtillgångar och att utnyttja regionens strategiska betydelse. I denna politik spelar mänskliga rättigheter endast rollen som en handelsvara.

Nato har antagit en "ny strategi", som innebär att militäralliansen tar sig rätten att använda militära maktmedel också utanför pakistanernas område. Händelserna i Jugoslavien bekräftar att Nato är berett att använda militära maktmedel överallt där det ligger i Natostaternas intresse.

Kapitalisterna har inga illusioner om att deras maktfullkomlighet skulle kunna fungera utan konflikter. Mot den bakgrunden är det klart att deras främsta motståndare är arbetarklassen och dess kamp för socialism och folkets strävan att försvara sin suveränitet och demokratin.

Natos "nya strategi" öppnar en ny epok i den internationella politiken. FN har ställts åt sidan. USA och EU känner sig så maktfullkomliga att de vägrar lyssna på FN:s beslut.

Vi kommunister på Nordkalotten, från Sverige, Finland och Norge, samlade i Pajala den 3-4 juli 1999, konstaterar:

Folken i våra länder och Nordkalottens invånare måste själva kunna ta beslut gällande regionen och dess naturtillgångar. Natos utvidgning i regionen gagnar endast det internationella kapitalets intressen att roffa åt sig regionens naturtillgångar. I motsats till detta ligger det i nordkalottenfolkens intresse att de berörda staterna behåller och stärker sin suveränitet.

Natos militära uppladdning i regionen hotar staternas suveränitet och ökar risken att vår region dras in i militära konflikter.

Vi kräver att våra staters regeringar lösgör sig från Nato och säger upp medlemskap i Nato resp deltagande i Partnerskap för fred. Det ligger i våra folks intresse att i stället basera våra länders internationella politiska och ekonomiska samarbete på fredens, jämlikhetens och den nationella suveränitetens principer.