Mat, kanoner och folkhälsan Food Not Bombs (Mat, Inte Bomber) är en organisation i San Francisco som distribuerar inte bara information om matförsörjning och matindustrin, utan också mat till amerikaner som annars inte får tillräcklig. Och det finns många av dem!

Dessutom lider många människor i USA under våldsam behandling av polisen, därför utnämndes fredagen den 22 oktober av en rad amerikanska grupper, som kämpar för upprättelse av mänskliga rättigheter, till en Nationell protestdag mot polisbrutalitet.

Efter slutet av demonstrationen vid United Nations Plaza i San Francisco började två medlemmar i Food Not Bombs att dela ut gratis mat till fattiga och hemlösa.

Strax efteråt dök ett 50-tal poliser upp, många med tunga vapen och kravallutrustning, t ex tårgaskanoner. De två från Food Not Bombs blev arresterade och all mat konfiskerad. En person som försökte ta del av maten innan den försvann blev nedslagen och också arresterad.

Hela händelseförloppet filmades på video av en närvarande jurist, som tänker överlämna filmen till den amerikanska medborgarrättsorganisationen i syfte att kunna inleda en rättsprocess.

Enligt två talesmän från Food Not Bombs var detta det femte polisangreppet mot organisationen under de senaste sju veckorna. I Frihetens Land och De Modigas Hem är försök att hjälpa de fattiga tydligen oförenliga med de demokratiska principerna som DN:s ledarskribenter ständigt lovordar, och som försvarades när NATO sönderbombade Jugoslavien.

Det är svårt att uppskatta den totala kostnaden för maten som Food Not Bombs försökte dela ut, men den var säkerligen mycket mindre än beloppet på 268 miljarder dollar (ca 2 144 miljarder kronor) som president Clinton tillsammans med den amerikanska kongressen måndagen den 25 oktober anslog för att köpa mer vapen

Clinton sa att han egentligen var emot kongressens lagförslag om ökade militära utgifter. Han kunde ha vägrat skriva under den och därmed lagt ett s k veto. Efter ett veto från presidenten kan kongressen visserligen själv omvandla ett förslag till gällande lag, men det måste ske med en 65 procent majoritet.

Clinton ansåg att demokratiska partiet inte skulle få ihop 35 procent av rösterna eller mer, och skrev därför på förslaget, med argumentet att "han inte ville bli inblandad i en offentlig debatt om nationens säkerhet", enligt New York Times (NYT), som menar att undvikandet av denna debatt gör att Clinton och andra i hans parti kan "fokusera på frågor som de bättre kände för, t ex utbildning, polis och miljö".

Vid pressläggning av detta nummer av Riktpunkt var det inte känt om Clinton och de demokratiska kongressledamöterna känt för en offentlig debatt om vad som hände i San Francisco fredagen innan pengar anslogs till Pentagon. Undertecknad är i alla fall ganska tveksam om att saken kommer att diskuteras överhuvudtaget i Washington.

Dessutom finns andra ämnen som eventuellt bekymrar Clinton, och som också borde bekymra bl a de som förespråkar ett privatägt system för hälso- och sjukvård i Sverige

Enligt Washington Post 99.09.05 är inkomstskillnaden mellan de rika och de fattiga amerikanerna nu den största i modern tid, "trots att ekonomin växer starkt".

Sedan 1977 har den rikaste 1 procent av amerikanerna ökat sin inkomst efter skatt med 115 procent. De rikaste 20 procent har fått en ökning med 43 procent. Medelklassens inkomst efter skatt däremot har endast ökat med 8 procent. Och de fattigaste 20 procent i USA har en inkomst efter skatt som är 9 procent lägre än vad den var 1977.

Det är ingen överdrift att påstå att Clinton blev vald 1992 och 1996 för att han lovade att ändra det amerikanska hälso/sjukvårdsystemet, vilket är det dyraste, mest ineffektiva och grymmaste i hela den industrialiserade världen, enligt en undersökning, gjort av själva USA:s kongress för ungefär 10 år sedan.

Men inte mycket har hänt under Clintons regerande. Eller rättare sagt har en hel del hänt som inte borde ha hänt. Enligt NYT 99.10.04 har Census Bureau, vilken har ungefär samma ansvar som svenska statistiska centralbyrån, rapporterat att antalet amerikaner utan någon form av sjukförsäkring nu har stigit till 44,3 miljoner, eller 16,3 procent av befolkningen. Mer än 11 miljoner därav är barn under 18 år.

Enligt NYT är detta något förvånansvärt eftersom "ekonomin är vigorös", vilket vill säga att de rika har blivit rikare och de fattiga har fått flera barn, för att citera en amerikansk schlagerlåt från 1920-talet.

Man bör också komma ihåg att de som ha sjukförsäkring - alltid privat - i USA har långtifrån den typ av trygghet som man har haft i Sverige och andra länder med offentligt administrerat sjukförsäkringsystem.

Inte bara därför att många av de amerikanska försäkringar har mycket begränsad täckning, utan också därför att de privatägda försäkringsbolagen tillämpar ett ytterst krångligt administrativt system som gör att många sjuka människor helt enkelt dör innan bolagen har godkänt betalning för den medicinska behandling som behövs. Och utan försäkringsbolagets godkännande utförs ingen behandling alls.

Men ändå kunde de 44,3 miljoner amerikaner som idag inte har någon sjukförsäkring alls ha fått åtminstone någon förbättring om Clinton och kongressen t ex den 25 oktober hade anslagit 268 miljarder dollar för detta ändamål istället för att köpa vapen. Om Amerikas ledare skulle ha känt för denna lösning är omöjligt att veta.