"Vi har drivit att EU måste prioritera Rysslandsstrategin och
det var skälet till att vi tig fram en egen sådan strategi och fick
igenom en sådan i EU (Nordiska dimensionen, red anm)
Där tar vi inte bara upp handel utan även miljö- och demokratifrågor.
Det är en fördel med Javier Solana som EU:s ansvarige för utrikes-
och säkerhetspolitik eftersom han är en stor Rysslandskännare
och en av de viktigaste uppgifterna kommer att bli att genomföra den här
strategin."
Anna Lindh i en intervju i
Riksdag & Departement
nr 31/1999-11-19
"EU:s nytillträdde generalsekreterare Javier Solana får blixtsnabbt
allt större befogenheter av EU:s stormakter. Han kommer att leda en politisk-militär
organisation iniom EU som blir en spegelbild av Atlantpakten Natos", skriver
Svenska Dagbladet 19.10.1999-11-19.
Det förklarar varför en Rysslandskännare behövs i EU:s topp.
Och Solana själv gjorde ingen hemlighet av vad EU:s politik och militarisering
handlar om. Vid sitt formella ämbetestillträde i Bryssel den 18 oktober
sade han:
"Det är hög tid för Europa att bli en mer aktiv och inflytelserik
global makt." Och naturligtvis krävde han genast i sitt debuttal militära
resurser för att "trovärdigt kunna agera".
Solana blir ordförande för EU:s nya nya politiska- och säkerhetskommitté.
Den nya kommittén ska ständigt kunna mötas i Bryssel. Det blir
i framtiden EU:s motsvarighet till Natos Nordatlantråd där Natoländernas
ambassadörer snabbt kallas in dygnet runt för att fatta beslut (i
Nati så gott som samtliga under Kosovokriget).
Den av Solana ledda politiska- och säkerhetskommittén kommer också
att vara det EU-organ som ger direktiv till den blivande Militära kommittén
som ska bestå av höga repreasentanter för ländernas försvarsmakter.
Extra grädde på moset får Solana genom att Tyskland och Frankrike
drivit på att han också blir generalsekreterare i Västeuropeiska
unionen (VEU) ett år, till VEU läggs in i EU.
Sverige var emot dessa tydliga dubbla lojaliteter, eftersom den är oförenlig
med den deklarerade milirära alliansfriheten, men kördes över
av EU-ordföranden Finland. Kvar utanför EU blir endast VEU-fördragets
kollektiva säkerhetsgarantier - i praktiken sköts de redan av Nato.
Och denna lömska konstruktion använder nu den svenska regeringen som
halmstrå för att kunna simma vidare i kläder av "neutralt
och alliansfritt land".
OSSE sätter nationell suveränitet ur spel
Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE) har på
sitt toppmöte i Istanbul antagit stadga som går hand i hand med den
aggressiva maktpolitiska strategi som Nato och EU ser som sin nya ledstjärna.
"OSSE har fått en mer aktiv och operativ roll" heter det. Och
Anna Lindh strålar lycklig över att "mänskliga rättigheter
nu inte längre är en inre angelägenhet". OSSE-staterna inre
angelägenheter deklareras numera öppet som "gemensamt ansvar"
och som "omedelbara och legitima intressen för alla deltagande stater".
Vad detta betyder har vi nyligen upplevt i Jugoslavien. Vad som är "mänskliga
rättigheter" och "demokrati" bestäms av OSSE. Och OSSE
- det är USA samt en bunt ledande Nato-stater, de som krigat på Balkan.
De mänskliga rättigheterna i Turkiet t ex oroar dem inte speciellt,
det räcker med att regeringen i Ankara antyder sin vilja att "förbättra
demokratin" för att OSSE-makten Tyskland ska få skicka pansarvagnar
för storproduktion. Att Turkiet terroriserar det kurdiska folket och behöver
pansarvagnarna för fortsatt förtryck - det är uppenbart ingen
fråga om mänskliga rättigheter.
Men väl tar sig OSSE rätten att bestämma vem som ska leda regeringen
i Jugoslavien.
OSSE har en gång i tiden spelat en positiv roll för fred och avspänning
i Europa. Det var när det fanns ett socialistiskt block som tvingade västmakterna
att hålla tillbaka sina aggressiva planer. När OSSE 1975 undertecknade
Helsingforsdokumentet var det en äkta seger. Alla medlemsländer skrev
på att gränserna i Europa skulle stå fast. Att man inte skulle
använder militära medel mot varandra.
Sedan de socialistiska länderna försvunnit i Europa har OSSE blivit
ännu ett påtryckningsmedel för imperialismen. Nato - EU - OSSE
- det är samma krafter som styr och samma målsättning som råder.
Organisationen som en gång skapats för att stärka säkerhet
och samarbete i Europa har nu blivit ett hot för nationell suveränitet,
säkerhet och samarbete på vår kontinent.