Det finns alltid ett pris att betala

"Jag hade uppmärksammat Führern att vi inte fick begå felet... att sätta oss med en krigsförklaring i orätt inför världen. Sannerligen var uppgiften inte lätt för Ribbentrop. Han skulle säkra kriget mot Polen, men å andra sidan agera så, att man kunde hålla motståndaren ansvarig för kriget. ...Den 1.9.1939 på morgonen kl 5.45 marscherade våra trupper utan krigsförklaring över gränsen. Der Führer förklarade i ett tal till tyska folket att den polska regeringen har låtit den tyska regeringen vänta i ett dygn utan att bevärdiga den med ett svar. Den polska regeringens attityd tillkännagav så att den inte var intresserad av en fredlig reglering, och att den medvetet ville provocera den tyska regeringen."
Ur Dr Joseph Goebbels dagbok

Karim var född i ett medelklasshem i Irak. Han studerade vid University of Birmingham i Storbritannien och blev civilingenjör. Han återvände till Irak och fick en professur vid universitetet i Bagdad.

Med en månadslön på ungefär 20 000 kronor kunde han, fru och fyra barn klara sig bra. Ungefär ett år efter kriget 1991 hade matpriserna i Irak ökat med ca 2 000 procent. Hans lön blev lika med ca 40 kronor. Allt i hushållet som gick att sälja blev sålt.

David Sharrock, en journalist för The Guardian, träffade Karim nyligen på en gata i Bagdad, där Karim försöker sälja cigaretter för att få pengar till mat.

- Är du från England? frågade Karim på perfekt engelska. Jag älskar detta land. Jag har många goda vänner där, snälla människor. Jag undrar om de vet vad som är på gång här. Att våra ledare inte skadas av sanktionerna, att det bara är vanligt folk som lider av vad ni gör?

Enligt Sharrock har Irak drivits tillbaka av bombningarna och sanktionerna till "en förindustriell mörkertid". USA och Storbritannien har bombat Irak nästan dagligen sedan årsskiftet, men detta uppmärksammas sällan i de västerländska medierna.

Vissa människor har emellertid reagerat. När Dennis Halliday, en irländare som var FN:s s k koordinator för humanitär hjälp i Irak, i protest lämnade sin post på sommaren 1998, sade han att sanktionerna hade dödat ungefär 1 miljon människor i Irak, därav 500 000 barn.

När denna statistik visades för USA:s utrikesminister Madeleine Albright, sade hon: "Jag tycker att detta är ett svårt val, men priset - vi menar att priset är värt att betala."

Varken Pierre Schori eller Anna Lindh kunde ha sagt det bättre.

Albright har visat att hon/regeringen i Washington är villig att betala ett mycket högt pris för att rädda freden och "de mänskliga rättigheterna" i Europa. Inte bara i form av döda barn.

Institute for Strategic Studies (ISSA) är en privatfinansierad organisation i Washington som grundades 1982. Medlemmarna består enligt ISSA av "professionella som deltar i nationella förvaltningar (management), i synnerhet i nationell och internationell strategisk- och säkerhetspolitik", alltså högt rankade militärer och politiker.

ISSA:s politiska inriktning visades klart 1997 när institutet utdelade en medalj till Alexander Haig, tidigare amerikansk utrikesminister och NATO-chef, för att han "är en av den tidens största strategiska tänkare", och "flyttade världen nära stabilitet".

ISSA rapporterade nyligen att Clinton-regeringen tillsammans med den tyska regeringen sedan 1992 har givit aktivt stöd till den kosovoalbanska UCK-"gerillan", d v s "vapen, träning, underrättelseinformation och, viktigast av allt, politisk uppmuntran". Sedan 1992 har UCK enligt ISSA blivit en mer eller mindre rent kriminell organisation, "nästan helt fokuserad på narkotikaförsäljning och utpressning".

Detta påstående stämmer rätt så bra med olika rapporter från bl a FN-kommissionen för brottsbekämpande. En rapport från USA:s justitiedepartement noterade 1996 att "organisationen för narkotikahandel och smuggling som drivs av etniska albaner från den serbiska provinsen Kosovo bedöms som näst störst på narkotikatransportrutten över Balkan, efter de turkiska smugglarna. Kosovos narkotikahandlare är kända för sin användning av våld och inblandning i den internationella vapenhandeln".

EU:s kommission för bekämpande av narkotika konstaterade 1995 och 1996 att "Etniska albaner från Makedonien och Kosovo kontrollerar narkotikamarknaderna i Österrike, Tyskland, Ungern, Belgien och Tjeckiska Republiken".

Medan Madeleine Albright skakade händerna med UCK:s ledare i Rambouillet, höll Europol (European Police organization) på att ta fram en rapport om UCK och narkotikahandeln. Endast två månader innan Rambouillet-konferensen hade Amerikas UD i en rapport beskrivit UCK:s roll i terroriseringen och tvångsförflyttningen av etniska albaner i Kosovo.

Tydligen är samarbetet med UCK en del av priset som Albright, Clinton och Schröder är villiga att betala i Jugoslavien. Det är t o m möjligt att deras villighet har något samband med de stora och oexploaterade mineralfyndigheterna i Albanien och Kosovo, som inte bara innehåller petroleum utan också krom, koppar, guld, nickel och platina, enligt Michel Chossudovsky, professor i ekonomi vid Ottawa University i Kanada. Men inte nog med det, sammansättningen av "priset", som strategerna bakom Nato-kriget mot Jugoslavien är "beredda att betala", är ännu mer komplex.

För det första visar det sig enligt ISSA, att också regeringen i Teheran är en entusiastisk stöttepelare till UCK. Även den iranska militärens högsta ledning har fraktat massvis med tunga och moderna vapen till UCK, och har dessutom ordnat militärträning inom Iran för cheferna i både UCK och den albanska armén.

Det blir intressant att höra hur Clinton, Albright och Schröder skall förklara denna situation för sina medborgare. Men det är värre än så.

Enligt ISSA är chefen för UCK:s elitförband en viss Muhammed al-Zawahiri. Han är broder till Ayman el-Zawahiri, vilken är militärchef för ingen annan än Osama bin Laden - mannen som president Clinton har identifierat som "Public enemy number one" - världens värsta terrorist - för hans påstådda inblandning i bombningen av två amerikanska ambassader i Afrika 1998.

Det var dessa bombningar som Clinton och Albright åberopade när de beordrade raketangrepp mot en läkemedelsfabrik i Sudan och några byar i Afghanistan.

Ben Works, direktör av Strategic Research Institute (Institut för Strategisk Forskning) i USA citeras av ISSA: "Det finns ingen tvekan att bin Ladens folk har varit i Kosovo för att hjälpa med vapen, utrustning och träning för UCK...USA-regeringens politik i Kosovo är att hjälpa bin Laden. Det verkar nästan som om Clinton-regeringens politik går ut på att garantera mer terrorism".

Undertecknad måste erkänna ett visst medlidande med Clinton, Albright och Schröder. Det kan inte vara lätt att motivera denna härva. Och man känner lika mycket medlidande med politikerna och journalisterna i Sverige, som också har berättat för oss att bombningen av Jugoslavien inte är särskilt trevlig, men att vi precis som Mrs Albright har sagt måste vara beredda att betala ett pris för att värna om fred, demokrati och en massa andra goda saker.

Det bästa vore kanske att omedelbart bilda en kommitté med bl a Pierre Schori, Anna Lindh och hela staben på Aktuellt och Rapport och DN, med uppgift att ta fram en förklaring som kan vinna trovärdighet bland svenska folket.

Detta är ingen lätt uppgift, förstås. Men att de skulle lyckas finns ingen tvekan om. De har redan visat att de kan förklara vad som helst t o m att man räddar freden och värnar mänskliga rättigheter när man bombar ett land sönder och samman och dödar och lemlästar och gör hundratusentals människor till flyktingar. Av denna anledning har de kollektivt (de bör ursäkta ordet) gjort sig förtjänta att bli utnämna till vinnare av ett nytt Pris i desinformation till minne av Joseph Goebbels.

I USA är enligt officiella uppgifter 25 miljoner människor beroende på matutdelning från sociala- och välgörenhetsinrättningar. Nu har staten beslutat om ytterligare nedskärningar för dessa sämst ställda i samhället. Men miljarderna som kriget mot Jugoslaviens folk slukar, flödar vidare.

Nog skulle regeringen i Washington kunna göra stora insatser för mänskliga rättigheter - därhemma i USA - och utan bomber!