Första Maj var ett givet tillfälle för Sveriges Kommunistiska Parti att ta ställning till den nationella och internationella situationen. I Stockholm, Malmö och Göteborg genomförde SKP – i samarbete med de svenska avdelningar till kommunistiska partier i flera andra länder – framgångsrika egna manifestationer för anti-imperialistisk solidaritet, fred och socialism. Stoppa Natos krigsaktiviteter var en huvudparoll överallt där kommunister uppträdde på årets 1:a Maj.

När ni som kommit hit för att lyssna på några kommunistiska partiers första majmöte här på Järntorget i Göteborg hälsades välkomna så tror jag att jag hörde några undra: Men kommunismen, är den inte död? Och därmed också kommunisterna? Jag ska svara er med några ord av den chilenska sångerskan Violetta Parras. Så här sjöng hon när hennes bror kastats i fängelse för att han lett en stor strejk: "Tack gode gud för att jag har nio bröder till - och dom är alla kommunister!"

Jag har en rubrik till mitt första majtal i dag. Den är också en paroll, ett slags stridsrop. Den lyder:

Det är i dag drygt en månad sedan Natos angreppskrig mot Jugoslavien startade. Och det är i dag 109 år sedan den första arbetardemonstrationen på första maj hölls. Det är ingen överdrift att påstå att kampen för fred och frihet, mot krig och förintelse av liv och framtid under alla dessa år varit ett genomgående tema världen över i manifestationerna på första maj.

Och så blir temat - tyvärr - också i år, ty fredsvilja och humanism har inte lyckats tygla de mörka krafter som nu bombar ett europeiskt land till grus och aska och driver hundratusentals människor på flykt. I strid mot folkrätt, FN-stadga och till och med egna stadgar har nitton länder tillsammans överfallit en liten men suverän stat med 11 miljoner invånare och startat ett krig vars konsekvenser vi inte kan överblicka.

Nu krävs det motstånd av alla fredsvänliga och progressiva krafter, mot en ny världsordning under befäl av sheriffen USA, en Pax Americana där USAs utrikesminister Madeleine Albright utgör det konkreta bildbeviset på krigets verkliga ansikte. En världsordning där USAs behov av olja, råvaror och miljardvinster för den amerikanska krigsindustrin och dess behov av vapentester kallas kamp för mänskliga rättigheter.

Det krävs civilkurage och kritiskt tänkande för att inte låta sig flyta med i propagandafloden från Nato. I all krigspropaganda ingår demonisering av fienden. Det goda ska besegra det onda. Propagandans syfte är att få en stark opinion på sin sida och att tysta opinionen mot kriget. Vem vill protestera mot det s k försvaret av mänskliga rättigheter när massgravar upptäcks, när människor stympas och kvinnor våldtas? Ingen vettig människa stöder sådana illgärningar. Några veckor, några månader senare visar det sig att "illgärningarna" var falska påståenden. Men vad hjälper det? Syftet - den stora tystnaden - uppnåddes ju.

Inför kriget mot Irak anlitades amerikanska PR-firmor för att förbereda folkopinionen på bombningarna. Direktören för PR-firman Hill & Knowlton sa att sex månader var allt som behövdes för att få världen att gå med på Gulf-kriget. Saddam Hussein framställdes som en genomond demon, som folket måste befrias från. Samma metod används nu om Slobodan Milosevic: han är djävulen själv i mediabilden.

Som en besvärjelse upprepar Natoländernas och Natodevota länders ledare, inklusive Sveriges: "Vi måste förstå att det är Milosevic som bär ansvaret".

Människor flyr när Nato bombar Kosovos huvudstad Pristina: Tyvärr, det är Milosevics fel. Nato bombar en flyktingkolonn: Beklagar, men Milosevic är den skyldige. Nato bombar TV-huset i Belgrad: Milosevic får ta på sig skulden. Nato bombar bostadsområden: Milosevic orsakade det. Milosevic, diktatorn, trummar propagandan. En president, vald i allmänna val med majoritet har blivit diktator i amerikanskt dominerade massmedia världen över.

Som Natos egna Bill och Bull sitter premiärminister Tony Blair och utrikesminister Robin Cook i London och lyssnar till Måns alias Clinton i Washington. Bombningar är rätta ordet, säger Bill alias Tony Blair. Bomba, bomba, bomba, nickar Bull, alias Robin Cook. Tony Blair medger att bombningarna har åstadkommit stor skada. "Men inte tillräckligt än, och det är därför vi måste intensifiera flyganfallen, vidga dem och vidta andra åtgärder" sa Blair vid hemkomsten från Nato-toppmötet i Washington.

Vad menar han med "inte tillräckligt"?
Blir det tillräckligt när 500 000 jugoslaviska barn dött på grund av bombningar och sanktioner, samma antal barn som dött i Irak på grund av USAs och Storbritanniens krigshandlingar, som fortfarande pågår, dag efter dag? Är det tillräckligt när alla broar, alla fabriker, alla vägar blivit grushögar? Är det tillräckligt, som i Irak, när vatten-, avlopps- och elsystemen slagits ut? Är det när männi-skorna inte har tak över huvudet längre, när maten tryter, när mediciner inte finns, när epidemier och sjukdomar härjar på grund av brist på rent vatten och olidliga sanitära förhållanden?

Och här i vårt land – ja, vad passar bättre att säga om vår egen utrikesministers uttalanden när Bill Clinton manar till våld än att, med en lätt omskrivning, citera Cornelis Vreeswijks ballad om Fredrik Åkare och fröken Lind:

Jag kan tänka mig att nästa propagandatrick för att förbereda världsopinionen på att besätta Jugoslaviens grannländer med Natotrupper blir att Jugoslavien hotar sina grannar. Det har sagts att Nato behöver tid för att sätta in marktrupper. Är det månne tid för PR-firmorna att hitta på anledningar för en markinvasion och ockupation av Jugoslavien?

Av våra massmedier får man intrycket att det knappast finns några protester mot Natos angreppskrig. Men så är inte fallet. I Tyskland - för att ta ett exempel - demonstrerade i påskas över 100 000 människor mot Natos bombningar. En av talar-na, före detta amiral Schmäling meddelade att han anmält Tysklands förbundskansler Schröder - den man som så osmakligt jublande utbrast efter det första bombanfallet: nu är Tyskland åter i krig! Han har anmält Schröder för brott mot Tysklands författning. Också försvarminister Scharping och utrikesminister Fischer, miljöpartisten - hur kan för övrigt ett miljöparti ställa sig bakom den oerhörda miljöförstöring som ett krig innebär? - har Schmäling anmält. Den tyska författningen förbjuder nämligen förberedelse och genomförande av angreppskrig och stadgar livslångt frihetsstraff för brott mot denna paragraf i grundlagen. Amiral Schmäling betonade gång på gång: försvar av landet och endast försvar av landet, så var ordalydelsen i hans tjänsteuppdrag.

Den 19 april återinvigdes det tyska riksdagshuset i Berlin - och Tyskland var åter i krig sedan några veckor tillbaka. Det ligger något kusligt ödesmättat i att dessa två händelser sammanfaller. Och lika kusligt ödesmättat är det för Europas folk att åter se tyska krigsplan med järnkorset som symbol i luften.

Och det är kusligt att i dag, på första maj, svenska nazister tillåts demonstrera. Och det är kusligt att nazister i Storbritannien kastar bomber mot och dödar etniska minoriteter och homosexuella.

Den 20 april, på Hitlers dödsdag, mördas tolv elever och en lärare, de flesta färgade, i en skola i Littleton, USA, av nazistsympatisörer.

President Clinton, denne hycklare och såphale skurk sade efter tragedin: "Vi måste visa våra barn genom vårt eget handlande hur vi löser konflikter på fredlig väg, med ord och inte med vapen." Samma dag som dödsskjutningarna ägde rum kunde vi höra på radion att Clinton begärt ytterligare 50 miljarder kronor av kongressen för att kunna fortsätta bombkriget mot Jugoslavien - i sex månader till.

Grekland - ett Natoland liksom Tyskland - är ett annat exempel där befolkningen oavbrutet protesterar mot Nato och USA. Varje dag demonstrerar Nato-motståndare utanför Nato-baserna. I Thessalonikis hamn, där Nato-trupper och material samlas och transporteras vidare, pågår dagliga blockader. Hamnarbetarförbundet och Järnvägsanställdas förbund utlyste strejk för all militär transport till krigsområdet. Många grekiska soldater i flyg, flotta och armé säger öppet att dom inte tänker kriga för Nato.

Även i vårt land har människor demonstrerat mot kriget. Det har knappast synts i våra media. Men de här exemplen visar på två saker: För det första, massmedias uppgift att tiga ihjäl protester mot Nato. För det andra, regeringarnas politik kontra en stark opinion mot kriget.

En part i detta krig som vi knappast hör talas om i våra massmedier är UCK-terroristerna. Att de överlämnat serbiska krigsfångar till Nato har vi fått rätt på. Att kosovoalbaner med svenskt medborgarskap deltar i kriget har vi hört. Att de får vapen från Kroatien och Bosnien hur lätt som helst meddelade en UCK-talesman i Sveriges Radio. För övrigt framställs UCKs soldater som en tappert kämpande liten skara som mot alla odds, med dåliga vapen, dålig utbildning men med en brinnande idealism, tapperhet och godhet kämpar mot en ondsint och grym övermakt.

Men vilka fler länder än Kroatien och Bosnien förser dom med vapen? Varifrån får de pengarna till vapnen? Hur rekryterar de sina soldater? Vem utbildar dom militärt och propagandamässigt? Och var sker utbildningen? Detta vill vi veta. Det är ett tips till våra massmedia, till Aftonbladet till exempel, som hävdar att nyhetsrapporteringen från Jugoslavien är ett av dom bättre rapporterade krigen i modern tid. En orsak till detta ska bla vara att journalisterna har tillgång till satellittelefoner.

Men den etniska rensningen då, säger någon. Vill du förneka den? Nej, det gör jag inte. Det är nämligen högt kvalificerade experter, en världselit inom området, som uttalar sig. USA - kom ihåg indianreservaten, kom ihåg invandrar-ghettona i storstadsområdena. Storbritannien - vad gjorde engelsmännen i Sydafrika, i Indien? Och det räcker väl med att bara nämna Nazityskland?

Rensningen är grym. Våld föder våld Änglar deltar inte i krig.

Krig är den största humanitära katastrof som finns! Därför kan krig aldrig startas och föras utifrån humanitära skäl, som Nato nu påstår sig ha gjort. Vi kommunister kräver att Natos angreppskrig stoppas! Vi kräver att Sveriges regering tar avstånd från Natos krigskrafter! Kosovokonflikten måste lösas på fredlig väg. Jugoslaviens nationella suveränitet måste respekteras, likaså de olika befolkningsgruppernas nationella och kulturella rättigheter. Låt inte det sista året på detta århundrade bli det första året i en ny förkrigsperiod!

Den 13 juni, om bara cirka en och en halv månad, är det val till EU-parlamentet, världens dyraste parlament. Kommer ni ihåg ja-sidans argument för att vi skulle säga ja till EU? Jo, vi skulle vara med för att EU var det stora fredsprojektet. Vad har vi fått? Jo, vi fick att flera EU-länder deltar aktivt i ett anfallskrig mot en av Europas stater. Vi fick en nyligen avgången korrumperad EU-kommission och med den försvunna miljarder, vi fick EU-kommissionärer och parlamentsledamöter med feta löner och trixiga reseräkningar och vi fick 20 miljarder per år i medlemsavgift. Det har vi råd med, tycker EU-entusiasterna. Men vi har inte råd med ett vettigt högkostnadsskydd för läkemedel. Och vi har inte råd med ökade utgifter i sjukförsäkringen nu när folk blivit mer sjuka. Så inför höstbudgeten aviseras nu nedskärningar.

Det är svårt att hitta några bra förbättringar - för folkets breda massa, vill säga - i Sverige sedan vi gick med i EU. Men försämringar finns det gott om. In på bara skinnet upplever många arbetslöshet, kris i sjukvården, kris i skolan, kris i äldreomsorgen och fattigdom- ja,just det, fattigdom,en tidigare nästan utrotad pest i Sverige, ökar. I västra Götalands region lever mer än vart fjärde barn i familjer som tjänar mindre än socialbidragsnivån som är lika med existensminimum, en fördubbling jämfört med 1990. 16 procent av EUs befolkning lever under fattigdomsgränsen.

Debatt om EMU och Sveriges medlemskap i den monetära unionen kommer vi att få leta med ljus och lykta efter inför junivalet. Så sent som igår sa Pierre Schori, socialdemokraternas första namn på EU-valsedeln, att EMU ville han diskutera efter EU-valet. Anledningen var att EMU inte är en parlamentsfråga. Då kan vi fråga oss: Vems fråga är det då? Socialdemokraternas valuppläggning är solklar: EMU ska framställas som fristående från EU, det ska diskuteras särskilt. Men EMU är ju det slutliga kittet i det blivande Europas förenta stater. Att inträde i EMU betyder ökad kapitalmakt, inte folklig makt, det vill inte EU-entusiasterna ska komma fram. Att det betyder ökad överstatlighet ska det hållas tyst om. I stället vill till exempel socialdemokraterna att EU ska skapa sig en egen armé, en fråga som framför allt drivits av Tyskland och Frankrike. Krisbekämpningsstyrka ska den kallas.

Med den kan man operera utan att USA behöver vara med. Ett i sanning smart drag om nu opinionen skulle vända sig mot Natos krig i Jugoslavien. Vi i Västeuropeiska försvarsunionen var ju inte där, kan man säga. Ungefär som utrikesminister Anna Lindh säger, att Sverige är inte med i Nato så därför kan vi inte påverka och yttra oss om Natos bombningar av Jugoslavien. Men gå på Natos 50-årsskiva i Washington, det kunde Sveriges Persson och Lindh.

Och så skulle vi ju ha WEU bakom ryggen när kampen mellan dollarn och euron hårdnar. Vad det kan få för följder måste vi nog fundera över. Krig för att skaffa sig större marknader, bevara befintliga marknadsandelar, skaffa sig råvaror och säkra feta vinster till ett lands krigsindustri har vi var varit med om förr.

Vi kommunister tillhörde nej-sidan i folkomröstningen till EU. Nu kräver vi att Sverige lämnar EU och därmed säger vi också nej till EMU.

Det diskuteras ganska flitigt i våra massmedier om valdeltagandet i EU-valet. Tydligen är man orolig för ett lågt sådant. Att gå och rösta menar man är en demokratisk handling, en medborgerlig plikt. Ett lågt valdeltagande skulle därmed vara ett hot mot demokratin, ett politiskt ointresse. I själva verket är det ju tvärtom: ju lägre valdeltagande, desto större protest mot ett odemokratiskt EU, desto större framgång för demokratin, för folkstyre, mot ökad kapitalmakt och överstatlighet, mot makt för icke folkvalda församlingar som riksbanker och European Round Table, det vill säga Europas 45 största koncerner och banker med en årsomsättning på 550 miljarder euro och 3 miljoner arbetsplatser i hela världen, den grupp som dikterat riktlinjerna för Maastricht- och Amsterdamfördraget och valutaunionen och där Sveriges representant heter Percy Barnevik.

Om du är emot EU då har du faktiskt inget att rösta på! Vi som inte vill ha EU och vi som protesterar mot Natos angreppskrig har inga dödande vapen att slåss med. Vi får använda våra fötter, att gå ut med på gator och torg för att demonstrera och protestera mot krig och förödelse, använda dom för att inte gå ut med den 13 juni för ett storkapitalets Europa.