Det är inte första gången som exempelvis MoDo lägger under sig andra skogsbolag. För att ta några färska exempel så kan nämnas att det under 90-talet har skett s k fusioner mellan MoDo/ Holmen paper och MoDo / Iggesund paper och Iggesund timber.

I den nya finpappersdivisionen, som skall bli ledande på den europeiska marknaden, är det de stora enheterna som räknas. Det nya bolagets flaggskepp räknas bli MoDo:s pappersbruk i Husum, utanför Örnsköldsvik, och SCA:s Östrandsfabrik. Även MoDo:s franska pappersbruk lär ligga relativt bra till för att leva vidare.

Men sämre läge har definitivt Silverdalens pappersbruk i Småland och framförallt Domsjö sulfitfabrik. Nu har ju i och för sig MoDo-ledningen sagt att Domsjöfabriken återigen är till salu, men det luktar lite surt av hela affären.

Minnesgoda läsare av Riktpunkt minns kanske alla turer om Domsjöfabriken som gått som en följetong i pressen. Men för säkerhets skull så kommer en liten repetition.

Hösten 1996 meddelade MoDo:s VD Bengt Pettersson att Domsjöfabriken skulle läggas ner inom två år. En av anledningarna var att ledningen ansåg att skogsråvarorna kom till bättre användning i Husum. Men de anställda och de samlade facken, ja hela orten kämpade för att fabriken skulle säljas eftersom det fanns intresserade köpare.

Till slut gav bolagsledningen med sig och gick med på en försäljning. Det var våren 1998.

Värmländska Rottneros visade intresse för att ta över driften av Domsjöfabriken.
Men förhandlingarna stöp, enligt uppgift, på råvaruförsörjningen. Till slut meddelade dock MoDo, hösten -98, att de själva skulle fortsätta driften i Domsjö.

Nu har emellertid MoDo-ledningen meddelat att de skall sälja ut Domsjö i alla fall. De har inga som helst planer på att fortsätta driften och nu skall det alltså återigen bli en försäljning.

Det är bra att ledningen pratar klarspråk och slutar att vela med arbetstillfällena, men många tror att detta är den definitiva dödsstöten. MoDo förhalade försäljningen förra gången och den tilltänkta köparen drog sig ur. Allt kan vara en taktisk fint för att kunna lägga ner fabriken. Med den makt som ett så stort bolag har, kan de genom utpressning tvinga leverantörer av skogsråvaran att vägra sälja till den eventuellt tilltänkta köparen. Inte ens en seriös köpare vågar gå in i en sådan stor affär utan garantier om råvaruförsörjning.

Detta skulle passa MoDo-ledningen som hand i handske. De har ju visat sitt "sociala ansvar" gentemot personalen genom att gå med på en försäljning. Men genom att strypa råvaruförsörjningen läggs fabriken ner ändå och MoDo får precis som dom vill, dvs nedläggning.

De samlade facken på Domsjö verkar samtycka till den s k försäljningen. Inte ett negativt ord om bolagsledningens handlande har hörts. Detta förvånar många, eftersom det i tidigare skeenden under resans gång visat sig att den svenska klasskampen har en framtid. De samlade facken har då verkligen ställt upp som det anstår en facklig rörelse.

Men inte ens pappers avd 108 verkar nu ha förstått att detta kan vara slutet på en 97-årig industriepok, utan tvärtom så välkomnar de beslutet.

- En försäljning är det enda rätta, sade Leif Lindholm, vice ordförande i avd 108, till mig när vi samtalade på 1:a maj.
Jag passade på att ventilera lite tankar med honom, tänk om exempelvis Rottneros har planerat andra investeringar sedan det begav sig sist. Då blev det ju nej p g a råvarorna, men de kan ju ha andra industriköp i tankarna, frågar jag honom.
- Det är ingen fara, råvaror finns, det gäller bara att få loss dom. Förresten finns det andra tänkbara köpare, bl a ett norskt bolag. Men visst är jag lite orolig, sade han.

Ja just det, det är bara att få loss råvaran. Lättare sagt än gjort kan tyckas !!