Folkpartiets desperata kamp för att överleva

Den borgerliga pressen har på den senaste tiden bedrivit en formidabel häxjakt på kommunister/socialister. Tidningarnas redaktörer har formligen överöst läsarna med fabler om kommunismens barbari. Det verkar t o m som om det har varit en inbördes tävlan om att bräcka varandra, med "fakta" om Lenins och Stalins brott mot mänskligheten.

I främsta skottgluggen står märkligt nog vänsterpartiet. För oss kommunister, som är vana att utstå spott och spe, ter sig detta löjeväckande. Detta parti som för länge sedan lämnade sitt kommunistiska förflutna bakom sig och numera, på 90-talet, på sin höjd möjligen kan benämnas vänstersocialdemokrater.

Längst fram i fronten går folkpartiets tidningar. Det är detta som får mig att fundera en smula över kampanjen mot Lenin. Detta parti som numera inte är större än att de med nöd och näppe kommer in i riksdagen, står som politisk överkucku hos majoriteten av landets dagstidningar. Ändå måste man gå ut i en smuts-kastningskampanj mot en ideologi som man ansåg vara död 1991. Det måste vara fel på politiken som förespråkas när man har sådan möjlighet att sprida den utan att det får ett utslag i valmanskåren. Det verkar som om kampanjen är ett dåligt regisserat försök från Leijonborg & Co att plocka gratispoäng på en förfalskad historiebild. Men där tror jag att de s k liberalerna hamnar i blåsväder, för det verkar som om liket har återuppstått och är på väg att föröka sig.

Tänk om vi kommunister hade den möjligheten, att utan censur få sprida vårt budskap på ort efter ort i ledare efter ledare, och samtidigt spy ut vårt hat över borgerskapet och kapitalet. Vi skulle kunna välja och vraka bland insändarna och bara ta med dem som tjänar vårt syfte. Då skulle vi vara ett stort parti.

Som det fungerar nu, är vi godtyckligt utlämnade åt högborgerliga redaktörers goda vilja. Det har väl de flesta av oss märkt att det kan vara svårt att få in våra insändare i borgarpressen, även om det finns vissa undantag!

Personligen så har jag varit ganska lyckligt lottad tidigare, den gamla chefredaktören på Örnsköldsviks Allehanda var relativt demokratisk att låta insändar-na spegla den folkopinion som fanns utan att politiskt censurera dem. Det hände till och med att andra partier frågade mig hur jag bar mig åt som lyckades få in vissa insändare.

Nu är det nya tider, en ny chefredaktör importerad från Småländska Ljungby har tagit över.

Nu har man inget att hämta där utom möjligtvis om man vill förneka sin ideologi och bespotta gamla kamrater. Socialistisk propaganda göre sig inte besvär ! Detta har medfört att tidningens insändarsida blivit mer och mer slätstruken och blivit ett forum för ett slags inbördes borgerlig beundran.

Detta är naturligtvis inte demokrati. För många människor är insändaren den enda formen av säkerhetsventil gentemot de styrande. Detta att skriva små korta inlägg i lokalpressen har för många blivit en livsstil och ett sätt för vissa att hävda sin rätt och göra sin stämma hörd.

PS. Insändaren är inskickad till Örnsköldsviks Allehanda och Nya Norrland, men erfarenheten gör att undertecknad har små förhoppningar att få den publicerad.