Invävda hål i skattenätet

Volvo försvarar sin plats som en av landets största skattesmitare. Under den gångna veckan riktades på nytt uppmärksamheten på att Volvo trots goda vinster anser det moraliskt riktigt att inte bidra till landets ekonomi och täcka utgifterna för vare sig utbildning, sjukvård, vägbyggnader eller miljövård och andra nödvändiga samhälleliga utgifter.

Men naturligtvis har Volvo under samma tid gärna och med öppen famn tagit emot stora gåvor ur landets skattkista: så t ex när man för en symbolisk krona fick "köpa" marken för en modern bilfabrik i Uddevalla, vilken sedermera stängdes av snävt vinstintresse.

Detta skattesmiteri har mångåriga traditioner på Volvo. Biljätten, som under decennier kallades den svenska industrins flaggskepp och nationens stolthet, har under flera decennier betalat mindre i skatt än de flesta vanliga löntagare och t ex enskilda Volvo-arbetare. Under föregående år har 104 av Volvos 106 bolag i Sverige nolltaxerat. Endast 1,1 procent av vinsten gick till skatt.

Volvo är inte det enda av de stora företagen i Sverige som åker snålskjuts på lågavlönade arbetare, pensionärer och andra hårt klämda i samhället.

Nu ska man inte räkna med god skattemoral av storföretagen, deras lag är maximal vinst. Enligt skatteutskottets vice ordförande Bo Lundgren (m) är det helt legitimt att företagen försöker, precis som vi vanliga skattebetalare, att dra av vad som är möjligt. Det finns ju riksdagsmän som försöker dra av för arbetskläder, trots att de vet att det är fel, exemplifierade Lundgren. I sin första spontana kommentar kallade han detta en "aggressiv skatteplanering", förmodligen helt enligt reglerna.

Han tog Volvo i försvar med det urgamla borgarargumentet att vi har ett för högt skattetryck i Sverige som stimulerar till skatteplanering.

Frågan är hur lågt skattetrycket ska vara för att bli förmånligare än 0 kr i skatt?

En dag efter att TV-Rapport hade riktat uppmärksamheten på Volvos skattesmiteri blev tongångarna lite annorlunda. Så många hade reagerat upprört att skatteutskottet tvingades besluta om en snabbutredning i ärendet. Naturligtvis uppträdde alla tillfrågade regeringsrepresentanter totalt förvånade och överraskade över denna "nyhet", nästan som ertappade efter ett dåligt busstreck.

-Om det finns hål i lagen, ska man naturligtvis försöka täppa till dem, försäkrade en mycket fåordig skatteminister Thomas Östros.

Men en nyhet kan Volvos nolltaxering knappast ha varit för landets ledning. Så sent som i sista aprilveckan rapporterade tidningen Riksdag och Departement (nr 12) att man i riksdagen hade efterlyst en " tuff men realistisk skattekontroll". Fast då handlade det förmodligen i första hand om småfifflarna bland vanliga inkomsttagare.

Vår nye finansminister Bosse Ringholm avböjde varje kommentar. Han ville nog inte försämra företagsklimatet.

Storfinansen har under de senaste åren utövat hård utpressning på regeringen. Deras krav på "bättre företagsklimat" har resulterat i omfattande eftergifter – utan att det skulle positivt inverkat vare sig på deras skattemoral – se Volvo – eller att det skulle bevekt dem att stanna i Sverige.

Bo Lundgren kunde tänka sig att kontrollera om Volvo har brutit mot några regler. Men man kan nästan vara säker på att så inte är fallet. Problemet är inte att Volvo och andra storbolag bryter mot lagar och regler utan att lagstiftningen i så hög grad har anpassats till deras intressen att de helt lagligt kan nolltaxera trots att de gör miljardvinster.

Så länge som de, som beslutar om våra skatter, ser sin första uppgift i att vara borgerligheten till tjänst och skydda företagens vinster för att "förbättra företagsklimatet", kommer de stora fiskarna att simma vidare genom allt för stora maskor i näten. Med allt mer krympande välfärd som logisk följd.

Att Volvo utomlands betalade nästan 50 procent, d v s 2,2 miljarder av sin vinst på 4,5 miljarder i skatt, gör inte den svenska skattepolitiken bättre. Men det kastar ett ljus över påståendet att det svenska skattetrycket skulle vara så mycket värre för storföretagen i Sverige än i andra länder. Tydligen är det tvärtom. Experter bekräftade i en TV-debatt att företagsskatten utomlands är betydligt högre och reglerna hårdare än här.

Man kan hoppas att Göran Persson, Björn Rosengren och Mona Sahlin också har följt debatten. De kunde dra slutsatsen att företagsklimatet i Sverige är alldeles underbart. Och i stället för fler eftergifter täppa till hålen i skattelagstiftningen som inbjuder till nolltaxering trots jättevinster. Tänk hur då utgiftstaket kunde åka upp – och skola vård och omsorg förbättras. Plötsligt skulle regeringen och alla de andra som lovat så mycket i denna riktning i valrörelsen kunnat hålla sina löften.

Men här har vi hamnat i så mycket att tongångarna nästan påminner om en saga.