Socialdemokraterna och antikommunismen

I ett program på TV4 nyligen framkom nya avslöjanden om socialdemokraternas inblandning i registreringen av kommunister och andra progressiva i fackföreningsrörelsen. Det rörde sig om för SAP mycket genanta avslöjanden som slog ner som en bomb på den politiska arenan.

Programmet innehöll bland annat en intervju med en person vid namn Joakim von Braun, tidigare säkerhetsexpert, numera medarbetare på arbetsgivareföreningens propagandabolag Timbro.

Braun avslöjade att han under sin hemliga verksamhet haft ett nära samarbete med det socialdemokratiska partiet och med facket, ett samarbete som alltså hade till syfte att få kommunister och andra kartlagda.

Jag återger här huvudinnehållet i intervjun i fråga.

Intervjuare: Berätta hur det gick till!

Braun: - Jag tycker inte det är så märkligt eftersom Timbro är känt för att hålla fanan högt för fri marknadsekonomi. Det handlar om demokrati och inte demokrati. Bokutgivningen var att bekämpa kommunismen och vänstern på ett teoretiskt plan.

B: - Mellan 1979 och 1988 - alltså en motkraft för att bekämpa vänstern.

B: - Det var uppdrag och började med två skrifter om VPKs öststatskontakter och deras hemligt täckta bolag och för det andra om SKPs verksamhet.

B: - Nej. Jag sa vem jag var och intervjuade före detta kommunister. Detta var undersökande journalistik.

B: - Nej.

Under intervjuns gång försökte Braun att få arbetsgivareföreningens (SAF) roll att framstå som mindre betydande och påstå att SAF ingenting visste om kommunismen eller om vänster och höger. Plötsligt var det som om klasskampen aldrig funnits. Denna absurda bortförklaring är skrattretande.

Intervjuaren fortsatte: Vilka träffade du?

B: Jag träffade folk inom LO, Hyresgästföreningen och partiet.

B:- Det kan jag inte göra.

Är det inte skillnad mellan samarbete med högt uppsatta socialdemokrater och undersökande journalistik för att kartlägga kommunister? Vi frågade Ingvar Carlsson och han avfärdade det du säger, som "smörja".

Detta intressanta avslöjande av "arbetarklassens försvarare", SAP, kan undersökas och förklaras på olika sätt. Men vad det i grunden handlar om är socialdemokratins samarbete med klassfienden i strävan att slå tillbaka kommunisterna och omintetgöra kommunisternas arbete för arbetarklassen, socialismen, freden, rättvisan och välfärden i Sverige. Kapitalismen skulle försvaras. Socialdemokraterna kom att fungera som ett bättre värn för de kapitalistiska intressena än de borgerliga partierna. SAP fångade upp en del av den folkliga antikapitalismen och tog udden av den.

70- och 80-talen var fulla av strejker för bättre villkor på arbetsplatserna, för social välfärd och rättvisa och för fred och nedrustning av kärnvapenarsenalerna. Kraven formulerades av kommunisterna och var en nagel i ögat på kapitalister, socialdemokraterna och högern i Sverige.

I regeringsställning genomförde SAP en ekonomisk politik som ledde till omfattande spekulation. Partiet konkurrerade framgångsrikt med högern som ombud för kapitalägarna i landet. Samtidigt gavs antikommunismen fritt utlopp. En anslagshungrig krigsmakt jagade röda ubåtar i skärgården - ubåtar som helt nyligen har befunnits vara rena påhitt. Nynazisterna ökade sin aktivitet. Den hemliga och lagstridiga registreringen av kommunister och andra oliktänkande fortsatte.

På 90-talet har SAP hjälpt kapitalägarna att få befolkningen med på medlemskap i Europeiska unionen. Partiet fortsätter att gå den besuttna klassens ärenden. Avslöjandena om SAPs inblandning i åsiktsregistrering och annan olaglig, odemokratisk verksamhet visar att man har gjort detta samtidigt som man varit fullt sysselsatt med att bokstavligt talat förråda arbetarklassen till fienden.