Natos bomber går aldrig fel. Nato vet alltid vad det gör. "Uppgiften", säger Sveriges TV:s och radios reportrar, "är bekräftad av Nato." Därmed, menar de, är den sann.

Men de ljuger.

I USA pågår just nu den rättsliga processen mellan Salah Idris och den amerikanska regeringen. Idris har stämt USA:s regering för bombningen av den farmaceutiska anläggningen Al Shifa i Sudan i augusti i fjol.

– Det är ett terroristhögkvarter, sade president Clinton, ett tillhåll för den farlige Osama bin Laden som använder anläggningen för att framställa nervgas.

– Det är ett företag som framställer mediciner, hävdade anläggningens ägare i Sudan.

Clinton ljög.

Den amerikanska militärledningen, som nu under Nato-täckmantel bombar Europa, ljög också. Salah Idris hade rätt.
Sveriges utrikesminister Anna Lindh tiger och skrapar på foten för de amerikanska lögnerna i Europa.

Svensk press tiger också. Och medicinfabriken i Khartoum, delvis betald med FN-medel, ligger ännu i ruiner sedan den träffats av 13 amerikanska kryssningsrobotar.

Efter robotanfallet, i augusti i fjol, har den amerikanska militärledningen och regeringen flera gånger ändrat sin version om medicinfabriken i Khartoum.

Först hävdades det att den var Osama bin Ladens tillhåll. När entydiga bevis lades fram för att så inte var fallet, hävdade man att fabrikens ägare Salah Idris bara var frontman för bin Laden.

Fabriken Al Shaifa, hävdade amerikanska regeringen, arbetade under strikta säkerhetsregler - vilket tyder på att något skumt pågick – och Salah Idris var en eftersökt terrorist. Och, vilket är viktigt, fab-riken tillverkade gas.

Nu har nya fakta dykt upp i målet: och för den amerikanska regeringen, pinsamt nog, från samma advokatbyrå som har Clintons rådgivare Vernon Jordan som klient. Advokatbyrån Akin, Gump, Strauss, Hauer & Feld har konstaterat att
1) fabriken i Khartoum inte har några förbindelser med Osama bin Laden och att
2) den inte haft några möjligheter att tillverka nervgas eller kemiska vapen överhuvudtaget.

Bakom rapporten finns två oberoende källor: dels professorn Thomas B Tullus vid Bostonuniversitets kemiska fakultet, och dels icke namngivna före detta CIA-agenter, som arbetat i Sudan.

Regeringsrapporterna om "strikt säkerhet" vid fabriken

1) tillbakavisas av bland andra Italiens och Tysklands ambassadörer som besökt fabriken, och kritiker påtalar också att
2) Salah Idris hamnat på listan över miss-tänka terrorister först långt efter bombningen av hans fabrik - men lämpligt nog i samband med att allt fler började ifrågasätta bombanfallet mot Al Shaifa.
Förödande fakta för USA:s regering.
Allt detta rapporterar den amerikanska tidningen "The Village Voice" i New York. Tidningen ironiserar också över den förlägna tystnad som lagt sig över den vanligtvis så alerta amerikanska mediavärlden: var är alla analyser och första-sidesavslöjanden i New York Times?

Var är alla TV-soffpratares tvärsäkra utsagor om vad som skett i den fabrik de aldrig sett ens på bild i ett land de inte ens vet var det ligger? Var är alla amerikanska senatorers rättvisepatos nu?
Och varför tiger Bill Clinton om den bombattack han gav order om bara timmar efter det att han blivit avslöjad som en simpel lögnare i en snaskig sexaffär i den amerikanska politikens allra heligaste?

Från svensk sida skulle man kunna tilllägga: hur ser alla Natoanhängare och bombvänner på den här attacken, som nu avslöjas som en härva av lögner?
Vilka slutsatser drar de för det nu pågående amerikanska kriget mot Jugoslavien? Och vad säger utrikesminister Anna Lindh, denna socialdemokratiska kvinna som allt oftare visar mer än bara fysiska likheter med sin amerikanska kollega Madeleine Albright?