Från Västkusten

- LITE NYTT

Ibland tycker jag mig finna att vissa politiker kan mycket om en del, men inte fattar eller förstår sånt som jag tycker är självklart. Då undrar jag: är det mig det är fel på? Är det åldern, handlar det om uppfostran, kan det ha blivit omskakningar i min hjärna av de gamla D-loken som jag körde i många år vid SJ? Jag vet inte. Men det har blivit allt vanligare med denna skillnad i verklighetsuppfattningen. Några exempel:

Många kommer säkert ihåg "skrotkassan i Alingsås tvätteri". Där sköttes tvätten från sjukhusen i de västsvenska landstingen. I de inkommande smutsklädernas fickor låg ofta pengar, klockor, ringar och andra saker. Sakerna såldes och alla pengar lades i en särskild kassa – den s k skrotkassan. Det blev ganska mycket pengar.

I kommunen fanns ett politiskt beslut att spritdrycker inte fick betalas med kommunala medel. Skrotkassans pengar skulle användas till trivselaktiviteter och liknande för personalen. Men skrotkassans pengar användes just till sprit i olika former för kommunala pampar, vid bl a resor och besök som kommunen betalade. Detta brott mot gällande beslut upptäcktes. Det blev process. Men de kommunala höjdarna frikändes. Utom en som tidigt förklarat att han visste att skrotkassan betalade spriten. De andra hade inte känt till att skrotkassan betalade. Och detta accepterades av domstolen.

Visst är det konstigt. Man åt och drack och hade säkert trevligt. Men man undrade inte ens över vem som betalade spriten man bjöds på. Man kan ha höga poster i kommunen men funderar inte ens – vem betalar all sprit vi druckit upp?

Åsbrink avgick och Göran Persson presenterade Bosse Ringholm som den nye finansministern. Det skulle inte innebära någon förändring i politiken. Göran Persson, som är duktig på engelska uttryckte detta på engelska, så här: "Business as usual."

Mona Sahlin intervjuades vid samma tillfälle. Hon är säkert också duktig i engelska, för hon upprepade statsministerns engelska term tre gånger i rad: "Business as usual- Business as usual - Business as usual." Med ett par ord mellan upprepningarna. Hon riktigt tycktes njuta av sin kunnighet i engelska. Inget ont i det. Men Mona Sahlin, som tycks kunna allt om det mesta utöver att vara språkkunnig, hon kunde inte skilja mellan statliga kreditkort och privata. Är det inte märkligt?

Vid Uddevalla sjukhus har 15 nattsköterskor på medicinska akutavdelningen sagt upp sig. Man har inte kunnat få en rimlig uppgörelse om arbetstider och löner. Då dyker ett privat företag upp och erbjuder sköterskorna 5 000 till 10 000 kr mer i månaden för att sedan hyra ut dem till sjukhuset. Det privata företaget räknar självklart med att tjäna pengar på denna uthyrning. Är det inte märkligt?

En sköterska vid Uddevalla sjukhus (Inte en av de 15) skrev en debattartikel med rubriken: "LÅT EN OBEROENDE KOMMISSION GRANSKA SLÖSERIET I VÅRDEN." Då avsåg hon slöseriet på det politiska planet med högavlönade politiker, och deras beslut. Man behöver inte granska Västra Götalandsregionen (storlandstinget) särskilt noggrant för att våga påstå att hon har rätt. Byråkratin slukar pengar och då blir det mindre till bl a praktisk vård.

Vänsterpartiet har lösningen i fråga om regionens sjukvård: HÖJ SKATTEN. Men det är absolut inte säkert att höjd skatt skulle ge mer pengar till sjukvården. Byråkratin har en tendens att bara växa i takt med tillgängliga medel.

Jag har roat mig lite med att titta närmare på det nya storlandstingets budget frågor. Till investeringar ska anslås ca 1 miljard kr. De borgerliga förordar lite mindre och (s), (v) och (mp) lite mer.

80 procent av budgeten avser sjukvård. Nu sitter man och diskuterar investeringar. 50 000 kr till ett specifikt område, 200 000 till något annat o s v. Det blir mycket för en miljard. I fullmäktige sitter 149 ledamöter och beslutar. De flesta torde inte ha en aning om var pengarna bäst behövs, utan beslutar som de ledande i partigrupperna har sagt. I stället borde man överlåta till sjukhusen att själva bestämma var pengarna bäst behövs. Men allt ska bestämmas av en stor byråkratisk apparat, från konsulter och högavlönade tjänstemän med fallskärmar till högavlönade regionsråd med bilar och mobiltelefoner och bra sjukvillkor och sist 149 fullmäktigeledamöter. Och då blir det inte så mycket till sjukvården som behövs. Är det inte märkligt?

Jag kan inte låta bli att tänka på Lars Werner – vänsterpartiets ordförande före Gudrun Schyman. Han byttes ut bl a med motiveringen att han för lätt tog sig en sup – eller två. (Han föredrog något så hemskt som Bäska Droppar.) Är det inte märkligt i dagens läge? Partiets nuvarande ordförande förefaller att vara Sveriges enda alkoholist. Då gäller det död eller liv, enligt henne själv. Må hon få ett långt liv, tycker jag uppriktigt, men inte som ordförande i vänsterpartiet – och detta på grund av hennes politiska åsikter.