Hur ofta politiker och medier än präntar i oss att det är en ädel fredstjänst och legitimt att Natobomberna mördar oskyldiga människor för att skydda mänskliga rättigheter – så blir denna horribla ekvation inte sannare för det. Aggressionskrig för att "bevara eller framtvinga fred" – lögnen kan knappast bli mera grotesk. Om det verkligen handlade om omsorg om mänskliga rättigheter - hur mycket skulle i så fall Nato och framför allt USA ha att göra i det egna landet, eller för att ta ett aktuellt exempel, i Turkiet som sedan flera år för krig mot kurderna, eller i Israel som sedan 30 år ockuperar andra folks territorium och förvägrar palestinierna rätten till en egen stat och de flesta mänskliga rättigheter osv, osv. Nej, kriget och mördandet som Nato trappat upp sedan 78 dagar handlar inte om mänskliga rättigheter utan om makt, främst för USA, men även för den europeiska imperialismen med Tyskland och Storbritannien i spetsen.

Det handlar – som tidigare under detta decennium krigen i Kroatien och Bosnien - om splittringen av Jugoslavien, det enda landet på Balkan där Nato ännu inte fått fotfäste. Det handlar om Natos östutvidgning för att fullborda inringningen av Ryssland. Och det handlar om EU:s östutvidgning för att pressa hela Europa under samma ekonomiska och sociala kontroll. Detta är inga "kommunistiska konspirationsteorier", utan en tydlig målsättning som man dagligen kan läsa om i stora tidningar som DN och SvD. Det gäller bara att läsa krigsrapporterna och visionerna om det "enade EU-Europa" i sammanhang. Nato som fredsgarant och Europas självklara beskyddare har plötsligen blivit en godtagen hörnsten inte bara för Sveriges moderater utan även för den socialdemokratiska regeringen.

Natokriget på Balkan handlar om att etablera en ny världsordning, där den i FN-stadgan fastslagna rätten för varje stat till suveränitet och jämlikhet ska ersättas med den starkares rätt. Folkrätten ska ersättas med nävrätten. Läs diskussionen om EU-militariseringen i "fredsskapande syfte" i detta sammanhang och pusselbitarna faller på plats.

Detta är inga propagandafraser, detta är den hotfulla sanningen.

Det har inte gått en dag sedan Nato-aggressionens start utan övertydliga politiska deklarationer om dessa mål: Nato kommer att fortsätta och forcera sin terror tills alliansens trupper är stationerade i Jugoslavien. Varken mer eller mindre! Ingen förhandlingslösning godtas som inte innehåller en ockupation av jugoslaviskt territorium! Ingen "förhandling" accepteras som inte leder till att "Milosevic ger sig" – i klarspråk: utan att USA bestämmer vem som får vara ledare i den suveräna staten Jugoslavien!

Brottet mot allt vad internationell rätt innebär borde skrämma upp varje lands regering: tänk om vi någon gång vill annat än USA och dess vasaller – vad händer då? Men de flesta regeringarna tiger och går snällt i USA:s ekonomiska eller militära ledband.

Även den svenska regeringen marscherar öppet med. Inte bara högerkrafter i vårt land, utan även den socialdemokratiska ledningen uttrycker sin "förståelse" för Natos krig och ser inga alternativ till mördandet. Tvärtom, statsminister Persson, utrikesminister Lindh, socialdemokraternas toppkandidat i EU-valet Schori – alla kräver en fortsättning av bombterrorn tills hela Nato-ultimatum är uppfyllt! Det "neutrala" Sverige lägger sig därmed totalt på USA:s terrorlinje, då flera Natoländer som

t ex Grekland och Italien vill ha ett bombstopp.

Nato liksom EU och Sveriges maktelit talar sig varma för en ny världsordning, då det s k "världssamfundet" med våld ska ingripa i suveräna staters angelägenheter när "mänskliga rättigheter" kränks. Vem ska bestämma vad "världssamfundet" anser? Nato förstås, eftersom FN avfärdas som "handlingsförlamat" genom förväntade veto i säkerhetsrådet mot krigshandlingar, antingen från Ryssland eller Kina. Vi hade i Europa 50 år av fred – just därför att det alltid fanns stater som lade sitt veto mot krig och som balanserade USA:s maktambitioner. Sedan den starkaste fredskraften, Sovjetunionen, försvunnit har detta viktiga element inom FN förändrats. Nu talar man föraktfullt om "terrorbalansen" som rådde, men faktum är att denna balans garanterade den längsta fredsperioden i Europas historia. Nu är det USA som dikterar villkoren –och ställer FN åt sidan.

De tomma fraserna om nödvändigheten att stärka FN:s roll, som svenska politiker använder sig av för att blidka opinionen, trängs undan i den verkliga politiken av stödet för Nato. FN antingen kringgås eller trängs att underkasta sig Nato. Tyvärr har Kofi Annan under sitt besök i Sverige skingrat förhoppningarna om att FN skulle försöka hindra den självutnämnde världspolisen i dess framfart. I princip har FN-generalsekreteraren med sina uttalanden givit dödsstöten åt FN-stadgan.

FN ska enligt Nato-scenariot få spela en roll efter att Nato bombat sig fram till sina mål. USA/Nato tar hand om kriget och bombar sig till önskat maktövertag. Sedan får FN tar hand om spillrorna och förvalta den plågsamma vägen tillbaka till livet. Alla borde veta av erfarenheterna i Bosnien, Kurdernas öde och från många andra platser i världen, att flyktingarna från Kosovo och krigsoffren i Serbien för de imperialistiska makterna endast är brickor i ett omänskligt spel. De imperialistiska makterna glömmer bort dem när krigsmålen är uppnådda. Och FN kommer att få skulden för fredens misslyckande.

På samma linje ligger G8-taktiken. Nato skickar Tjernomyrdin ut som "förhandlare" under pågående bombterror för att "nå en lösning". G 8 - det är G 7, världens rikaste imperialistiska länder, plus Ryssland, som på den ekonomiska linjen ska mutas och pressas till underkastelse eller i alla fall dras in i Nato-båten för att inte reagera som Belgrads bundsförvant och Natos fiende.

Internationellt finns teorier som säger att också bombningen av den kinesiska Ambassaden var ett drag i detta taktiska spel mot FN. Kina skulle till varje pris förhindras att söka en överenskommelse i säkerhetsrådet. Bomberna mot ambassaden utesluter varje ansats till förhandling inom FN och tvingar fram ett kinesiskt veto. Därmed kan USA enligt sina uppfattningar lugnt avfärda FN som en "omöjlig och av särintressen blockerad institution".

Den totala förvridningen av den internationella rätts- och världsordningen som är på gång skulle vara omöjlig utan mediernas massiva förfalskningar, halvsanningar och lögner för att vinna opinionen.

Vad ger Nato och dess stödtrupper rätten att med krig avgöra att det är en enda man, "Milosevic", som bär ansvaret för den mångskiktade, komplicerade och tragiska konflikten i Kosovo? Senaste påfundet är anklagelsen mot den jugoslaviske statschefen som "krigsförbrytare" för att få ännu en anledning att bomba i stället för att förhandla.

De jugoslaviska, serbiska medborgarna, både i Jugoslavien som i Sverige och andra länder i Västeuropa, som i djupaste nöd och bestörtning protesterar mot Nato-kriget, stämplas och skymfas i medierna som "nationalister". Bland serberna, jugoslaverna, finns - precis som i alla andra folk – många opolitiska människor, humanister, patrioter, internationalister och även nationalister. Men framför allt är serberna i dag - i första hand och andra hand och tredje hand - offer för en aggression, på samma sätt som kosovoalbanerna.

Vårt stöd och vår solidaritet måste gälla alla som fallit offer för Nato-aggressionen.

Mot havet av lögner och förfalskningar, ibland också misstolkningar, som ska skölja undan fakta och sanning, måste vi ställa fakta som är förutsättningen för freden:

Men den verkliga humanitära katastrofen började först med Natos missilangrepp mot Belgrad, Novi Sad och Pristina - den till största delen av albaner bebodda huvudstaden i Kosovo.

Sant är:

Nato har målmedvetet fört den innerjugoslaviska konflikten steg för steg till den punkt, där man kunde använda vapen. Med hotet att använda massiva militära medel har Nato hela tiden skruvat upp sina krav på Belgrad, högre och högre, och för fredens skull har Belgrad givit efter.

* krävde Nato direkta förhandlingar med de separatistiska ledarna bland kosovoalbanerna. Belgrad har 20 gånger infunnit sig med högt uppsatta delegationer vid förhandlingsbordet - den albanska sidan kom inte.

* Nato krävde tillbakadragandet av jugoslaviska stridskrafter från Kosovo, stationeringen av 2 000 OSSE-observatörer och att Nato-flygplan skulle övervaka luftrummet. Belgrad accepeterade, men UCK intog de positioner som Belgrad lämnade och höll segerparad i Drenica.

* Nato krävde direkta förhandlingar med den UCK-ledda delegationen vid förhandlingarna i Rambouillet. Belgrad accepterade. UCK däremot vägrade att träffa den jugoslaviska delegationen, ens på expertnivå.

* Nato krävde untertecknandet av 10-punkts-planen som den s k internationella kontaktgruppen utarbetat för att garantera en utomordentligt långtgående autonomi för Kosovo. Belgrad har skrivit på och därmed bekräftat sin beredskap att garantera albanerna i Kosovo nationell jämställdhet enligt högsta internationella normer. UCK däremot vägrade att skriva på, därför att de inte ville ha autonomi utan självständighet, d v s avskiljandet från Jugoslavien.

Först när Nato anammat alla UCK:s väsentliga krav och de facto begärt Jugoslaviens villkorslösa kapitulation, hade Belgrad inte länge någon möjlighet att göra eftergifter. Och Nato fick chansen att starta bombkriget med argumentet att "Milosevic" inte ville ge sig.

Och inte nog med detta ultimatum. Under tiden har det blivit bekant att Nato med sin s k fredsplan från Rambouillet inte bara begärde ockupationen av Kosovo, utan kontroll över hela Jugoslavien.

Förbundsrepubliken Jugoslavien skulle skriva på att Nato skulle få följande rättigheter i hela landet: immunitet, strafffrihet, rörelsefrihet för alla fordon, fartyg och flygplan, rätten att upprätta militärförläggningar, att genomföra manövrar, att använda all infrastruktur för att hålla sin militärmaskin i gång, Nato krävde rätten till fältoperationer och mycket mer. Den moderna historien känner inget jämförbart diktat! Vilken "fredsplan"!

Om Nato skulle värna om de fördrivnas rättigheter - varför har de då 1995 tigit när hundratusentals serber för-drevs från Krajina och Kroatien? Svaret är att fördrivningen då också skedde med Natos hjälp. Varför anklagar man Belgrad när gränserna till Makedonien och Albanien stängs - och attackerar likaså när Belgrad åter öppnar gänserna? Varför riktar Nato extra hårda militäranfall mot Novi Sad, centrum i autonoma området Vojvodina, där anhöriga till många etniska grupper fredligt lever med varandra?

Svaret är: Den som släpper loss krigets fasor, skapar kaos, förtvivlan och hat, orsakar massflykt, vars bekämpning man i efterskott vill använda som krigsmål och rättfärdigandet för kriget. Samma mönster har västmakterna tidigare "med framgång" använt i Kroatien och Bosnien.

Det finns bara en lösning på denna katastrof: Gör slut med lögnerna, slut med kriget. Nato bort från Balkan! Tillbaka till förhandlingsbordet - men denna gång på jämlikhetens och rättvisans villkor.