Det kan knappast finnas någon ungdom eller vuxen i Sverige som inte
vet att vi nu har kommit in i en ny och spännande fas i människans
utveckling - Informationssamhället.
I de stora medierna, i utbildningsväsendet och i industrin är det
numera en vedertagen sanning att tillgång till information är nyckeln
till lycka och framgång.
Kunskapslyft och kompetensutveckling är de två övningar som
vi alla - men främst de unga, naturligtvis - skall ägna oss åt.
Med tillgång till Internet och insikten om att det inte längre finns
någon industri i Sverige som är värt att satsa på skall
vi segla, eller rättare sagt surfa, på tidens Stora Våg.
Men det framgår mycket sällan av rapporterna i de stora medierna
att det i OECD-länderna pågår en frenetisk verksamhet för
att etablera privatäganderätt i många olika sorters information,
från fotografier, statistik och datorprogam till de gener som är
byggstenar av livet själv, för både djur och växter.
Denna verksamhet har pågått i smyg sedan mitten av 1970-talet, och
leds idag av World Trade Organization (WTO, Världshandelsorganisationen
som slåss för "frihandel") och den mycket mindre kända
World Intellectual Property Organization (WIPO, Världsorganisation för
rättigheter till intellektuell egendom). Sverige är medlem av båda.
WTO och WIPO försöker nu att helt enkelt omdefiniera vilken typ av
information och därmed kunskap som kan betraktas som offentlig, och vilken
som ska tillhöra privata företag. Detta innebär förstås
att den information, som vi nu vet är så viktig för alla att
kommer åt, skall bli - och är delvis redan - en vara som ett relativt
fåtal har råd med.
Motiveringen är mycket enkel. Om privatägda företag skall göra
vinster på information, och de är synnerligen angelägna att
göra det, måste tillgången till den begränsas genom lagstiftning
och företagen måste få rätten att ta betalt från
de som vill ha tillgång till den.
Detta gäller betydligt mer än en utvidgning av den traditionella lagstiftningen
om patenträttigheter. Det gäller bl a att lägga beslag på
information som har samlats över tusentals år och som är en
del av mänsklighetens utveckling. Och som sagt ovan gäller det också
information som är lagrad i dina och mina kropsceller i form av DNA-molekyler
i våra gener.
Dessutom, och helt logiskt, skall informationsamlingar som har finansierats
med offentliga medel privatiseras så att privatägda företag
får ensamrätt till dem.
I Europa och Nordamerika har åtskilliga databaser, d v s informationsamlingar,
överlämnats på detta sätt. T ex har folket i USA under
många år betalat för ett projekt för insamlingen av vetenskapliga
data med hjälp av en satellit som heter Landsat. Forskare och institutioner
över hela världen fick komma in i databasen för en rimlig summa
pengar. Men redan 1985 överlämnades hela projektet till ett bolag
som ägs av General Motors och General Electric, två av världens
största företag.
Ett EU-direktiv om databaser från 1996 innebär ett steg mot privatisering
av informationen. Det är helt i linje med överenskommelsen om "Trade-related
intellectual property rights" (TRIPS, Handelsrelaterade rättigheter
i intellektuell egendom), som är en del av den större överenskommelsen
som etablerades av WTO, och vilken Sverige har undertecknat.
Information och kunskaper är inte privata
En av de mest intressanta aspekterna av denna nya syn på informationen
är att den står i direkt motsats till själva uppkomsten av information
och kunskaper. T ex härstammar kunskaperna i biologi hos personalen i ett
stort läkemedelsföretag inte från något privat förråd
som de själva eller företaget har utvecklat.
Dessa kunskaper är baserade på tusentals år av mänsklig
utveckling över hela världen, och ingen har rätt att kalla denna
utveckling sin egen. Ville företaget hävda sin rätt till patent
baserad på kunskap skulle vi andra med samma rätt kunna kräva
kompensation från företaget för de kunskaper som våra
förfäder har bidragit med.
Vi skulle också kunna kräva betalning för all den information
som företagets personal har inhämtat hos offentliga skolor, och det
blir mycket pengar.
Hela spelet kring WTO, WIPO och TRIPS avslöjar att de som stiftar de nya
bestämmelserna, och de som godkänner dem, inkl Persson-regeringen,
inte verkar ha en aning om att den information och kunskap som idag existerar,
är historiska produkter. Vi är alla helt beroende av vad andra människor
tidigare har gjort.
När man vrider på kranen för att få vatten till dagens
första kaffebrygg bör man vara medveten om att bakom kranen ligger
insatserna från åtskilliga miljoner människor, både levande
och döda. Den teknik och kunskap som ger oss vatten i kranen har framkommit
under en historisk social utveckling.
Ingen har uttryckt detta bättre en Isaac Newton, den brittiske fysiker
och matematiker som bl a formulerade fundamentet till den gren av den moderna
matematiken som kallas calculus på engelska och matematisk analys på
svenska.
Då någon frågade Newton om han inte var stolt över att
ha uppfunnit calculus svarade han "Jag har inte uppfunnit den. Jag har
stått på giganternas axlar".
TRIPS och läkemedel
TRIPS har en mycket långtgående effekt på människors
hälsa. Tidigare kunde ett land enligt internationell praxis godkänna
ett patent för en tillverkningsprocess för ett läkemedel, men
hade ändå rätt att tillverka själva läkemedlet utan
att betala s k royalties. D v s att det var processen, och inte produkten, som
var skyddad av äganderätten. På detta vis kunde man i t ex Kina,
Indien eller Egypten tillverka s k generiska läkemedel till relativt låga
kostnader.
Men enligt TRIPS är detta nu inte längre tillåtet. Resultatet
blir att många människor i u-länderna inte kommer att ha råd
att köpa medicin, och regeringar kommer inte att ha råd att tillverka
dem. I Pakistan har man redan erkänt TRIPS. Enligt FN kan kostnaderna för
ett och samma läkemedel vara 13 gånger högre än i Indien,
som ännu inte har underkastat sig TRIPS, men är utsatt för enorma
påtryckningar.
Som TRIPS är skriven kan ett företag få ensamrättigheter
till praktiskt tagit vad som helst. Ett slående exempel utgörs av
växter. Många läkemedelsföretag har upptäckt att substanser
eller gener i vissa växter kan vara av stora nytta i utveckling och tillverkning
av mediciner.
Centralamerikas har trots den omfattande miljöförstöring som
orsakats av västerländska företag ännu en av jordens största
mångfald i floran. Amerikanska och europeiska företag har i enlighet
med TRIPS och en s k konvention för skydd av nya typer av växter tagit
ut patent på generna i vissa växter. Detta innebär bl a att
dessa bolag kan kräva royalties från bönderna som plantera och
skörda växterna i fråga.
Man kan helt enkelt gräva upp en del exemplar, kartlägga växtartens
genetiska struktur, och sedan kräva äganderätt i denna struktur.
Många u-länder har protesterat. Ett dokument från EU-kommissionen
daterad 99.02.26 visar klart och tydligt hur storkapitlet ser på saken:
"Vi måste förvänta motstånd från en del u-länder
som tillhör WTO. De menar att den nya konventionen för skydd av nya
växttyper ger för mycket skydd åt de som äger växterna
och tar inte hänsyn till de traditionella böndernas behov...U-länderna
kommer att sträva emot nya förhandlingar om intellektuell äganderätt
(som i Seattle senare under 1999, undert anm). De kan t o m försöka
starta en debatt om förhållandet mellan TRIPS och andra faktorer,
t ex konkurrens, miljö, offentlig hälsa och välstånd. Ett
dylikt försök måste motarbetas för att tillvarata varje
parts intresse".
I klartext menar EU-kommissionen att länderna inom OECD måste se
till att ingen inkräktar på storföretagens nyetablerade rätt
att patentera allt som finns och ta betalt från hela världen. Protester
från den öppenhet dyrkande svenska regeringen mot denna synpunkt
har inte hörts.
Statistik om antalet patentansökningar enligt WIPO visar hur angeläget
saken är för privatägda företagen. 1997 var antalet ansökningar
endast några tusentals. 1997 var det 50 000.
Under den gångna vintern berättade en svensk forskare att det nu
finns ett läkemedel som kan bota den diarré som dödar miljontals
barn i fattiga länder, men att inget läkemedelsföretag vill tillverka
och distribuera medicinen därför att de människor som behöver
den inte har tillräckliga pengar för att företagen skulle kunna
göra vinst på den.
Samma resonemang gäller andra sjukdomar för vilka läkemedelsföretagen
redan har tagit fram botemedel, t ex sömnsjuka, som idag dödar 150
000 människor årligen i Afrika. En oansenlig marknad, förstås.
Det multinationella företag Hoechst Marion Roussell äger patent på
botemedlet. Efter åratal av diskussioner har den äntligen givit WHO
(FN-organet Världshälsoorganisationen) rätten att marknadsföra
det. Men WHO har inte pengar att tillverka det.
Mer än 8 miljoner människor per år får en av de nya resistenta
former av TBC. Men inget läkemedelsföretag vill satsa på utvecklingen
av nya mediciner, därför att endast 400 000 människor skulle
har råd att köpa dem, vilket är för få för att
ge vinst.
Samma gäller AIDS. Det finns en s k trippel-läkemedel-behandling som
har utvecklats i Frankrike, men bara en bråkdel av de många miljoner
afrikaner som har sjukdomen har råd med den. Och regeringana i de afrikanska
länderna har inte heller råd med den, eftersom IMF (Internationella
Valutafonden) har krävt och fått igenom enorma neddragningar i de
offentliga utgifterna som villkor för lån till dessa länder.
Sydafrika emellertid har visat att det går att kämpa mot internationella
bolag. 1997 gav landets regering tillstånd till inhemska företag
att tillverka AIDS-mediciner utan att betala royalties för patent som hölls
av multinationella företag. Trots hårda påtryckningar från
Clinton-regeringen genom ingen mindre en Al Gore, som kandiderar i nästa
presidentval i USA och som lyckligtvis har starkt stöd från den svenske
statsvetaren Per Ahlmark, har Sydafrika vägrat att ge efter.
Indien är nu utsatt för liknande påtryckningar för att
"avreglera" priskontrollen på läkemedel i enlighet med
TRIPS, trots att bara en tredjedel av befolkningen har råd med dem idag.
När utländska kapitalägare tvingade fram avregleringar i Latinamerika
1988, gick läkemedelspriserna enligt WHO upp med 44 procent i Mexiko, 24
procent i Brasilien och ca 17 procent i Argentina under endast 4 år.
Också Kina är utsatt för samma sorts krav från USA och
EU, men har hittills inte gett efter i någon större utsträckning.
Som sagt ovan vill de stora läkemedelsföretagen säkra patent
på genstrukturen i växter, för att använda informationen
i framtidens läkemedel. Det är inget tillfälle att många
läkemedelsföretag under senare år har gått samman - fusionerats,
som det heter - med företag som aktivt arbetar med förädlingen
av växter och frö för jordbruket.
Genom att kombinera deras kunskaper och patent i genteknik tänker de lägga
beslag på inte bara hälsovårdsindustrin, utan också på
tillförseln av mat till hela världens befolkning.
Vi återkommer till matindustrin i ett senare nummer av Riktpunkt. För
dagen måste vi lära oss att privatiseringen av information är
inte är begränsat till överföring av stadsbibliotek i Stockholm
till s k privata entreprenörer. Det gäller hela mänsklighetens
vetenskapliga och kulturella arv.
PC
En del av upplysningar i ovanstånde artikel kommer från Le Monde
Diplomatique, januari 2000.