Allt som oftast får vi nu höra att det går bra för Sverige,
ekonomin ser ljus ut, tillväxten är hög, sysselsättningen
ökar, statsskulden minskar och skall vara helt borta om ett par år.
Det är ett budskapet som basuneras ut av regering, SAF, i TV-kanalerna
och på den monopoliserade pressens ledarsidor. Deras lydiga drängar
i massmedia och ekonomer skriver "debattartiklar" och TV avverkar
"debatter" på samma tema, men det blir ju inte särskilt
mycket debatt eftersom det i den av storfinansen kontrollerade pressen och TV-kanalerna
inte tillåts några avvikande åsikter. Därför släpper
man också fram LO:s ordförande Bertil Jonsson för att bedyra
att han och svensk arbetarrörelse har insett hur bra den förda politiken
är. Och han lovar att den inte skall störas av att de arbetande kräver
sin rättvisa del av den enorma produktionsökning som de slitit fram,
vilket tydligt visar sig i börsbolagens nya vinstrekord och den enorma
förmögenhetsöverflyttning till storfinansen och de rika som skett
under 90 talet.
Man kan undra vilken verklighet de beskriver. Det borde egentligen räcka
att de politiska redaktörerna tog del av den verklighet som beskrivs på
andra ställen i deras tidningar eller som rapporteras från olika
utredningar, om dom inte mörkläggs på grund av deras obehagliga
innehåll för de styrande och makthavande i samhället.
Vi kan dagligen läsa om skolor som inte klarar av att ge barn och ungdom
den utbildning som de har rätt att kräva, på grund av bristande
resurser i form av pengar och personal. Vi får läsa om ungdomar som
går ut grundskolan utan att ha fått de kunskaper i kärnämnen
som svenska och matematik som läroplanen föreskriver. Staten har,
för att kunna skattebefria de rika och storfinansen, skurit ner bidragen
till skolan och lagt en allt större del av kostnaderna på kommunerna.
Kommuner som förbjudits, i "århundradets skattereform",
att beskatta företag och kapital har dessutom under hot om nedskurna bidrag
förhindrats att justera skatterna i den egna kommunen. Man har lämnat
fältet fritt för nyliberala experiment och uppmanat till omfattande
privatiseringar, vilket enbart har bidragit till att urholka den kommunala demokratin
och ekonomin. Allt detta sker enligt EU:s föreskrifter, bejublade av storfinansen
som ser en stor marknad och en outtömlig källa till profit i vårt
behov av skola, vård och omsorg.
Kommunerna och statsmakten har lagt dimridåer kring nedskärningarna
och sagt sig öka bidragen, och visst har man gjort det ibland, men då
har man samtidigt pressat upp andra kostnader. Har man ökat anslagen till
läromedel med en krona har man samtidigt höjt lokalkostnader med 1,25.
Vi kan i tidningarna läsa om att folk inte längre har råd att
gå till tandläkaren, man måste prioritera som finansminister
Bosse Ringholm skriver i Dagens nyheter 10/1 "Många åtgärder
som i varje enskilt fall är motiverade måste prioriteras bort till
förmån för andra som inte kan vänta" , som han säger.
I klartext betyder det att det är viktigare att sänka skatten för
storfinansen och de rika än att Svensson får lagat sina tänder,
eller att vi ger våra gamla en dräglig tillvaro inom äldreomsorgen,
eller att vi får den sjukvård vi behöver vid olika tillfällen
i vårt liv.
Nej, att beskatta de rika och storfinansen går enligt Ringholm inte, för
"då skulle kapitalet lämna landet". Dom kan man inte hota
för de har av nuvarande och tidigare regeringar beviljats alla rättigheter
och friheter.
Ringholm kan däremot hota lärare, sjuksköterskor och andra arbetande:
"Tar ni ut för stor löneökning i den stundande lönerörelsen
då kommer vi inte att betala tillbaka de orättfärdiga egenavgifter
vi under en del år har plundrat er på," och "Regeringen
tänker inte bidra till överhettning genom sänkta skatter."
Bevara oss för fler skattesänkningar i likhet med "århundradets
skattereform", då kommer de sista resterna av den s k välfärdspolitiken
att försvinna för gott.
Det finns bara en sak att göra:
Kämpa för att få rejäla lönelyft på profiternas
bekostnad. Regering och riksdag kan vara ett gott föredöme, för
de har under de senaste tio åren så gott som fördubblat sina
löner, så slipper vi fler skattesänkningar som hotar det sociala
skyddsnätet som de arbetande kämpat för och byggt upp under flera
årtionden.
Kämpa för ökad beskattning av storfinansen och kapitalet.
Kämpa för en beskattning av produktionen.
Jan Jönsson