Av Diana Johnstone (99-12-23)
Den december 1999 publicerade rapporten om Kososvo från Organisationen
för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE) har underrubriken "Som
sett, som berättat". Den del av rapporten som behandlar förödelsen
som pågick under NATOs bombning, mellan 24 mars och 10 juni, är "som
berättat" - för att vara exakt: "som berättat"
av etniskt albanska flyktingar.
Den andra delen behandlar händelser i Kosovo sedan Nato ockuperade provinsen.
Denna del är inte endast "som berättat" utan "som sett"
av de många västliga observatörer som strömmade tillbaka
in i Kosovo med KFOR:s ockupationsarméer.
Skillnaden mellan vad som "berättas" och vad som "setts"
är av stor betydelse.
Som OSSE-rapporten bekräftar, eskalerade våldet i Kosovo dramatiskt
då Natos flygangrepp började 24 mars. Information om den 78 dagar
långa perioden av Nato-bombningar kommer huvudsakligen från 2 764
intervjuer med flyktingar i Albanien och Makedonien. Dessa "uttalanden
från offer och vittnen" gjordes enligt "formulär för
flyktingintervjuer" iordningställda just i syfte att samla in vittnesmål
- mot serbiska ledare - till Internationella brottstribunalen för det före
detta Jugoslavien (ICTY).
Kort sagt, syftet med intervjuerna var inte att få en fullständig
förståelse av en komplex situation eller att samla bevis på
alla de brott som kan ha begåtts från alla sidor under en period
då flygangrepp och inbördeskrig gjorde att lag och ordning bröt
samman, utan enbart att samla in uttalanden som kunde användas mot Belgrad.
Som man kan förvänta sig, berättade de etniska albanerna för
sina västerländska intervjuare vad dessa ville höra.
Många av de mest upprörande historier som berättas av etniska
albaner om deras serbiska motparter har visat sig vara fullständigt falska:
särskilt värd att notera är rapporten om tusentals kroppar som
skulle ha slängts in i Trepca-gruvorna. Det är rimligt att misstänka
att även andra historier var osanna.
Raimonda, den unga albanska kvinna som sade sig döda serber för att
hämnas det gräsliga mordet på sin lillasyster, visade sig ha
hittat på hela historien för den västliga TV-journalisten, som
letade efter ett drama ur verkliga livet. Senare hittades hennes lillasyster
levande, välmående och oskadad. Flickans släktingar avfärdade
detta: "Om hennes lilla lögn bidrog till den albanska saken, så
är det bara bra", rapporteras hennes far ha kommenterat. Det är
inte sannolikt att den inställningen är unik eller ens sällsynt.
Det fanns många skäl för etniska albaner att fly från
Kosovo under flygangreppen: rädsla för våldsamma repressalier
från rasande serber som anklagade dem för Natoattacken, fördrivning
av serbiska säkerhetsstyrkor som rensade gränsområdena som förberedelse
för en väntad invasion från Albanien, fruktan för flygraider,
fruktan för UCK eller till och med - och detta är det skäl som
Cedomir Prlincevic, ledaren för Pristinas judiska samfund, uppgav - order
från UCK-ledarna att ge sig av för att främja saken. Alla dessa
orsaker kan ha bidragit till massflykten. (Se not 2 i slutet av den engelska
texten).
Men den enda förklaring som de västliga intervjuarna ville höra
var också den enda förklaring som kunde förbättra en flyktings
anseende hos det allt mäktigare UCK: serbiska övergrepp.
Vad som faktiskt hände under bombningarna förblir osäkert. De
makter som kontrollerar terrängen - Nato och UCK - har starka motiv för
att stödja den värsta möjliga versionen av serbiskt uppträdande.
Trots det har ännu inga materiella bevis för massdödande hittats.
Å andra sidan står den dagliga förföljelsen av icke-albaner
i Kosovo sedan de Nato-ledda Kfor-styrkorna tog över provinsen utom allt
tvivel. OSSE-rapporten gör detta fullständigt klart. Morden och den
etniska rensningen av serber och romer (zigenare) pågår dag efter
dag under ögonen på de västliga militära styrkorna.
Kosovo är en plats där främlingskapet och fruktan mellan två
folkgrupper under flera år har fått näring av lögner,
rykten och falska anklagelser. Serber fruktade uppriktigt albaner, och albaner
fruktade uppriktigt serber, ofta på basis av vilda rykten. Det första
som utländska medlare borde ha gjort var att sponsra en tålmodig,
seriös och rättvis ansträngning att ta reda på sanningen.
USA och dess Nato-allierade har tvärtom, genom att godkänna varje
anklagelse mot serber - och ignorera brott mot serber - givit klartecken för
våld emot dem. Etniskt albanska barn växer upp i tron att ingen egentligen
lägger skulden på dem för att de jagar äldre "skrinje"
(den etniska slangen för serber) och slår ihjäl dem.
Och vem är mest skyldig? Krig är det värsta onda. Genom att föra
kriget till Kosovo lockade Nato fram det värsta hos ett visst antal serber,
och det värsta hos ett visst antal albaner. Kosovos folk har varit försökskaniner
i ett makabert experiment: hur reagerar folk då de bombas? Hur reagerar
de då de får veta att bombningarna sker för att stycka av en
del av deras land? Hur reagerar de då de får höra att bombningarna
är för deras skull? Det skriande oväsendet, de skräckinjagande
explosionerna, elden, förstörelsen administreras från säkert
avstånd. Observatörerna går in och antecknar.
De flesta människor i Kosovo - inklusive etniska albaner - var säkrare
under serbiskt styre än de är nu. Kosovo är mer än någonsin
en farlig plats, ett land av hat.
Med där finns en liten oas av säkerhet: Camp Bondsteel. Den största
USA-basen utomlands sedan Vietnamkriget har byggts i Kosovo. USA:s militära
styrkors personal är trygga i Kosovo. Medborgarna är det inte.
----
Not 1 - Andra artiklar av Diana Johnstone hittar man på http://www.emperors-clothes.com/artbyauth.htm
Not 2 - Cedomir Prlinecvics redogörelse för hur han och andra judar
drevs ut ur Kosovo av UCK med, hävdar han, Natos vetskap och medverkan,
finns på http://www.emperors-clothes.com/interviews/prlincevic.htm
Not 3 - Rapporten från spanska rättsmedicinare, som inledde ett världsomfattande
ifrågasättande av Natos historier om massakrer, finns på http://www.emperors-clothes.com/news/sp-news.htm