"Friare kan ingen vara" var titeln på en hyllning till Amerika
som skrevs av Göran Rosenberg för några år sedan och som
togs emot med glädje av kännare i Sverige.
Men i mitten på februari i år nådde världens friaste
nation en milstolpe som fick endast blygsam resp ingen uppmärksamhet alls
i de stora svenska medierna, vilka annars är mycket måna om att beskriva
rekordnoteringar på bl a aktiemarknaden i New York.
Det nya rekordet är emellertid något som många i USA skäms
för, ty det består i att 2 miljoner amerikaner nu sitter i fängelse,
vilket är dubbelt så många som 1990. Trots att endast 5 procent
(ca 260 miljoner) av världens befolkning lever i USA, har landet 25 procent
av hela världens fångar.
Den amerikanska folkrörelsen November Coalition hävdar att inget
land i historien har haft en så stor andel av sin egen befolkning bakom
galler. Coalition hävdar vidare att 500 000 av de 2 miljoner fångar
i USA inte har begått något brott mot människor eller egendom,
utan har dömts för innehav eller förmodat innehav av narkotika.
En ung man i Los Angeles fick ett straff på 23 år för att ha
vistats i en fastighet där polisen rapporterade beslagtagning av narkotika.
Utöver faktumet att ett samhälle, där människor massvis
drivs till användning av narkotika för att fly från social misär,
är ett samhälle i förfall, bör noteras att förfalskade
eller påhittade narkotikabeslag är en etablerad tradition bland polisen
i USA.
Denna tradition förklarar delvis varför antalet svarta amerikaner
som fängslas för narkotikainnehav är oproportionellt stor. Andelen
av narkotikaanvändarna är enligt officiell statistik ungefär
lika bland vita och svarta. Men svarta amerikaner motsvarar ca 75 procent av
de som fängslas för narkotikainnehav. Överhuvudtaget motsvarar
svarta amerikaner ca 13 procent av landets :s befolkning, men ca 50 procent
av alla fångar.
Denna typ av orättvisa är en del av kriminaliseringen av fattigdomen
i USA, vilken har beskrivits tidigare i dessa spalter. Den drivs av två
huvudfaktorer.
Den ena är en snabb och kontinuerlig ökning av slavarbetet i Amerikas
fängelser, vilket förresten har varit en del av samhället sedan
åtminstone början på 1800-talet. T ex är hela det ökända
San Quentin fängelset i Kalifornien numera en fabrik för tillverkning
av arbetskläder som exporteras till marknader i Asien, ty en fånges
arbetskraft köps för 65 cents (ca 5:50) per dag. I så gott som
samtliga delstater kan man köpa arbetskraft i fängelser för långt
under de minimilöner som krävs på den s k fria arbetsmarknaden.
Och det krävs inga avgifter för hälsovård, semester, pensioner
eller arbetslöshetsförsäkring.
Den andra faktorn som förklarar fördubblingen av USA:s fängelseintagna
under 1990-talet är uppkomsten av en vigorös tillväxtbransch,
nämligen privatägda fängelser. De ca 525 000 anställda i
denna sektor gör den till USA:s näst största s k arbetsgivare,
efter biljätten General Mo-tors, världens största företag.
I USA har investeringarna i nybyggandet av fängelser (privata och offentliga)
under 1990-talet i snitt omfattat ca 7 miljarder dollar (ca 60 miljarder kr)
per år. 1999 var driftkostnaden för hela fängelsesystemet ca
40 miljarder dollar (ca 297 miljarder kr), enligt International -Herald Tribune
(IHT) 2000.02.16.
Intressant nog skriver IHT att antalet fångar är lägre i delstater,
där investeringen i den offentliga skolor är hög.
- Delstaten Minnesota har den högsta procentuella andelen universitetsutbildade
och den lägsta procentandelen av befolkningen i fängelse, säger
John Hankel, senatsordförande i delstaten Louisiana, där antalet fängelseintagna
är mycket stort, 736 per 100.000 invånare.
Motsvarande siffra för Sverige är ca 60. Investeringarna i offentliga
skolor i Louisiana är bland den lägsta i USA.
Privata fängelser är bra business
Det ledande företaget i USA:s privata fängelsesektor är Corrections
Corporation of America (CCA), som är också världsledande i antalet
förvaltade anstalter. Eufemismer som "Corrections" är vanliga
i branschen. På framsidan av Guardian 2000-02-17 finns en bild på
ett s k kedjegäng på 10 fångar i "South Florida Reception
Center" (Mottagnings Center), ett fängelse på högsta säkerhetsnivå.
Förresten, varför inte hänga med och byta namnet på Kumla
anstalten till "Sörmlands Gästmottagning"?
CCA grundades 1983 av ägarna till Kentucky Fried Chicken, en stor s k fastfood
kedja i Amerika, en omständighet som för tanken till Karl Marx analys
av den generaliserade marknadsekonomin, där allt är att betraktar
som en bytesvara, oavsett kvalitativa skillnader.
Rätt som det är beskrivs fängelsetjänster som bara en grej
att sälja, "precis som bilar eller fastigheter eller hamburgare",
av Thomas Beasley, en av grundarna av CCA och f d ordförande i Republikanska
partiet i delstaten Tennessee (The Nation, november 1999).
CCA var en av de första organisationer i USA att argumentera för privatisering
av fängelsetjänster, och läsare som har föjlt privatiseringsvågen
i Sverige kan lätt räkna ut motiveringen. Ett privat företag
kan driva ett fängelse billigare än vad den offentliga sektorn förmår.
Ett strömnlinjeförmat privat företag med stora anstalter som
förvaltas rationellt är helt suveränt vad som gäller bortrationaliseringen
av kostsamma byråkratiska procedurer, m m.
Det är bara det, enligt en undersökning, gjord av USA:s General Accounting
Office, som motsvarar Sveriges Riksrevisionsverket, att det saknas all grund
för argumentet. På sin höjd är besparingarna kanske 1 procent.
GAO hävdar också att privatägda fängelser är grogrunden
för politisk korruption och att besparingarna leder till mer våld
inom fängelser.
Detta visar hur gammaldags GAO egentligen är. Människor som är
insatta i privatiseringsfrågorna vet att besparingar - eller uteblivna
besparingar - är av betydlig mindre intresse än de vinsterna som kan
alstras för aktieägarna. Det må gälla sjuk/hälsovård
i Sverige, eller fångvård i Amerika.
Det hör till vinstbildningen att om en fånge rymmer från ett
privat fängelse i USA så är det offentligheten, inte ägarna,
som genom polisen står för samtliga kostnader som är förknippade
med återfångsten.
För investerare har CCA blivit något av en guldgruva. Företaget
är en av de fem på New York börsen som ökade mest under
de senaste tre åren. Från 1986 till oktober 1999 ökade CCA:s
börsvärde från 50 miljoner dollar (ca 43 miljoner kr) till 3,5
miljarder dollar (ca 30 miljarder kr). En börsanalytiker i New York har
poängterat att detta bevisar att brottsligheten lönar sig.
CCA har nu planer på att globalisera verksamheten, med början i Puerto
Rico, Australien och Storbritannien. I det sistnämnda landet ökar
antalet intagna mycket snabbt under Tony Blairs New Labour regim, som i förvånansvärt
stor utsträckning liknar gamla Thatchers regering.
Det vore kanske något för Göran Persson och hans medlirare i SAP att grubbla på. Mot invändingen att Sveriges intagna är för få för att motivera lönsam storskalig drift i privat regi kunde Göran parera med en hänvisning till sedermera landsfader Tage Erlander, som under andra världskriget visade för alla som vara nyfikna att SAP kunde bygga och fylla interneringsläger snabbt som ögat när det behövdes. Då var det nästan uteslutande kommunister som omhändertogs, därför att de hade politiska inställningar som inte passade.
Idag finns inte bara kommunister men gott om folk med opassande politiska åsikter.
Ett exempel: trots att Göran har sagt att om lönerna inte hölls
nere på passande nivåer får folk inte rösta om EMU, finns
det gott om egoister som är både emot EMU och vill har ordentlig
med lönehöjningar. Att sätta dessa efterblivna, vilseledda landsförrädare
på kåken, skulle inte bara öka antalet intagna i Sverige till
den grad att vi kunde locka utländska investerare som CCA och därmed
spara massvis med offentliga medel, utan vi skulle också jämna vägen
till ett fullständig och aktivt deltagande i EMU-spelet, vilket enligt
Göran även det är oumbärligt om vi vill försvara oss
mot växande globala marknadskrafter.
Till de som påstår att CCA själv är en växande global
marknadskraft vill undertecknad säga att ni är idéfattiga bakåtsträvande
konservativa, och att ni får en full förklaring i ett kommande nummer
av Riktpunkt.
Under tiden skall vi passa på så länge fängelsena i Sverige
är flera och fulla att tillämpa den beundransvärda amerikanska
demokratiska modellen för fångvård, nämligen att ta ifrån
fångarna deras rosträtt så länge att de sitter inne, vilket
ytterligare skulle förenkla politiska framsteg för Göran.
Självgående straffsystem
Att samhället har som mål att maximera antalet medborgare som döms
till fängelse är naturligtvis glädjande för de som äger
och gör vinst på privata fängelser, vilket förklarar varför
ägarna är så nöjda med utvecklingen i USA.
T ex blev George W Bush guvernör i Texas i november 1994, då det
fanns 41.000 fångar i delstaten. Vid årskiftet 1999/2000 fanns 150.000,
alltså mer än tre gånger så många.
En talesman för CCA har sagt: "Jag tror inte att vi kommer att ha
något bekymmer med bristande produkter (d v s intagna, undert anm). Det
är tyvärr (!) sant. Vi behöver inte gå ut och leta efter
affärer".
Utöver trenden i USA mot mycket långa strafftider för mindre
och icke våldsamma brott, kan ägarna av aktier i privata fängelser
också glädjas åt att deras anställda ser till att hela
den utdömda strafftiden verkligen tillämpas.
Normalt sett får fångar i många delstater tillgodoräknad
s k "god tid", d v s straffen förkortas för varje dags korrekt
uppträdande, upp till ett visst antal dagar. Men vakterna i privata fängelser
har själva rätten att räkna bort god tid om de anser att en fånge
har brutit mot en eller flera regler. Och eftersom fängelsebolagen får
betalt per fånge per dag, är det inte förvånansvärt
att fångar i ett CCA fängelse i delstaten New Mexiko t ex förlorar
mer än åtta gånger mer av sin god tid jämfört med
fångar i ett offentligägt fängelse.
Överlag kan alltså den privata fängelsesektorn se fram emot
flera feta år, inte minst därför att fattigdomen i USA fortsätter
att öka, och därmed kommer brottsligheten inte att minska. Dagens
fattiga och hungriga barn är redan på god väg att bli morgondagens
fångar.
Antalet hungriga i USA är nu 30 miljoner, av vilka minst 12 miljoner är
barn under 12 år, en ökning av 50 procent sedan 1985 enligt Institute
for Food and Development policy i Kalifornien. I New York City är 52 procent
av alla barn födda i fattigdom, enligt en rapport från UNICEF i december
1999. Glappet mellan de rikaste och de fattigaste är nu större i USA
än i något annat industrialiserat land, inklusive Storbritannien.
Som president Clinton sa i sitt tal till nationen den 27 januari 1998, "dessa
är goda tider för Amerika". I synnerhet om man äger ett
fängelse.
PC