Först hade man val. Som alltid präglades de av bedrägerier,
massiva kränkningar av vallagen, manipulationer och mutor. Valen "vanns"
av Kutjma - dvs, det handlade ingalunda om någon valseger - utan just
om att han vann. Precis som våra helt lagliga tjuvar brukar vinna sina
Mercedesbilar på kortspel. Och det var han själv som blandade korten
och gav.
Därefter blev det kaos. Detta kaos hade man redan tidigare förberett.
Sedan man klarat av formaliteterna hade de ukrainska reformatörerna nu
fria händer. Vid den högtidliga presidentinstallationen fick Kutjma
motta en hetmansstav 1 och det var då han beslöt att den skulle sättas
i arbete.
Under förevändning att Radan (motsvarigheten till ryska Riksduma)
är oförmögen att besluta om statsbudgeten beslöt den nytillsatte
presidenten att utlysa en folk- omröstning. För detta ändamål
insamlades på rekordtid 3 miljoner namnunder- skrifter. Ingen kunde ens
tänka sig att allt detta bara var fiffel och båg.
I fullmäktigeförsamlingen i staden Donetsk, en av länets största
städer, försökte en kommunistisk ledamot förgäves få
svar på frågan vem som samlat in namn- underskrifterna och var de
nu fanns. Man kunde varken visa upp någon lista över initiativgrupp,
mötesprotokoll eller en endaste lista med namnunderskrifter. När man
sedan frågade stadens invånare om någon sett någon som
gått och samlat namn för detta ändamål, så hade
ingen varken sett eller hört talas om saken. Ingen hade sett någon
och ingen hade fått besök i hemmen. Slutsatsen är ganska enkel
- namnunderskrifterna hade fabricerats i företagens personalavdelningar.
Vilka frågor gäller då folkomröstningen? De är sex
till antalet.
Första frågan gäller en misstroendeförklaring riktad mot
Ukrainas parlament samt förändringar av landets författning.
Den bakomliggande tanken är att Ukrainas president vill skaffa sig en piska,
med vilken han ständigt kan hota parlamentet. Frågan är avsedd
att förvirra väljarna, eftersom den bara frågar efter väljarnas
misstroende, men inte säger något om att Radan kan upplösas.
Dvs, upplösas enligt presidentens eget gottfinnande.
Andra frågan ger Kutjma möjlighet att i förtid upphäva
parlamentets befogenheter, därest Radan inte inom tre månader godtagit
framlagd budget- proposition eller inom en månad efter valen inte lyckats
bilda en parlamentarisk majoritet. Här kommer det med andra ord aldrig
att tillåtas en kommunistisk majoritet, vilket betyder att Radan ständigt
måste bestå av en "demokratisk" högermajoritet eller
hela tiden riskera att upplösas.
Tredje frågan gäller ett upphävande av den parlamentariska immuniteten.
Presidenten har sådan immunitet, men den talar han tyst om. Parlamentsledamöternas
immunitet vill han däremot ha bort. Så ingen av dem längre ska
kunna säga sanningen, för då riskerar han/hon att bli tystad.
Fjärde frågan gäller en minskning av antalet ledmöter i
Radan från 450 till 300.
Femte frågan handlar om att införa tvåkammarsystem i det ukrainska
parlamentet.
Fjärde och femte frågan hör intimt ihop. Hur - vill jag förklara
lite närmare. Ett tvåkammarsystem betyder att det skulle bli som
i Ryssland, där det finns en Riksduma med direktvalda parlamentariker och
ett Federationsråd bestående av landets guvernörer och verkställande
makthavare. Detta görs för att jämna ut och skapa någon
slags balans i maktförhållandena (vilket ändå inte lyckas).
I Ukraina skulle den federala församlingens underhus bestå av 220
folkvalda och dess överhus av 80 verkställande makthavare. Men guvernörerna
i Ryssland väljs i allmänna regionala val, medan de i Ukraina utses
av presidenten. Det betyder m a o. att samtliga överhusledamöter alltid
skulle komma att stå på Kutjmas sida. Men enligt lagen (det planeras
en liknande modell som i Ryssland) kan överhuset stoppa varje förordning
och lag som antagits av underhuset/Radan. Dvs, den ukrainska Radan kommer i
fortsättningen inte att ha något inflytande, samtidigt som det blir
lätt som en plätt att upplösa den.
Sjätte frågan handlar om möjligheten att göra den ukrainska
folkomröstningen om ny författning beslutande. Det här är
alltså samma väg som Jeltsin följde då han skaffade sig
en egen författning. I presidentens stab pratar man f ö redan nu om
att Kutjma kan omväljas för en tredje presidentpertiod, eftersom han
har så god hälsa. Det är ingen djärv gissning om vi antar
att förslaget till ny författning kommer att förbättras
lite grand på ett visst ställe. 2
Naturligtvis gillar inte den ukrainska Radans vänsterpartier den här
händelseutvecklingen. Här stormkokar vreden.
Största partigruppen i Radan är den kommunistiska och även Radans
talman kommer från vänstern. Det här gillade man inte alls i
de manipulerande president- kretsarna eftersom Radan kan sätta käppar
i hjulet för folkomröstningen. Det var då man tänkte ut
en kringgående rörelse.
Alla "demokratiska" ledamöter och deras handgångne män
skyndade plötsligt över till en annan byggnad, där man beslöt
att företa nyval av parlamentsledning. Man fick med sig drygt hälften
av radaledamöterna. Inte desto mindre var man tvungen bryta mot en rad
regler, föreskrifter och lagar, ty det räckte ju inte med att rösta,
man skulle ju också kunna hantera besluten i enlighet med lagen - men
nu fanns ju Radans stämpel i händerna på den där vänstertalmannen.
Det var dock ingen som oroade sig för en sådan bagatell.
De valde ny talman, ny vice talman, utropade sig som den Nya Radan och antog
några förordningar. Kan ni gissa vilken förordning man antog
först av alla? Om den politiska krisen? Nej. Om energikrisen (man slår
av elströmmen varje dag)? Nej. Om influensa-epidemin som f n drabbat 1
300 000 människor? Återigen nej. De avskaffade 7-novemberfirandet.
Och det är ett beslut som bättre än allting annat visar vad den
"nya" Radan går för.
För övrigt är namnändringen ingen tillfällighet, även
om jag tror den är olaglig. I folkomröstningesunderlaget pratas om
misstroende mot den andra Radan och inte om den Nya Radan. Vilket är mycket
finurligt. Då kan man upplösa den kommunistdominerade Radan och inte
den "demokratiska" Nya Radan.
Det var så här det gick till
En större del av av ledamöterna flydde som sagt över i en annan
byggnad - det s.k. Ukrainahuset - medan vänstern stannade kvar i Radans
byggnad. Samman- träden avlöste varandra på båda ställena.
Men vad jag förstår kunde inget av dem räknas som officiellt
radasammanträde. Kommunisternas och socialisternas sammanträden var
inte beslutsmässiga, eftersom de inte samlade tillräckligt antal parlamentsledamöter,
medan högerns sammanträden var synnerligen tveksamma ur organisatorisk
synvinkel. Nya Radan var ju tvungen genomföra en nyregistrering av ledamöterna,
förrätta val av nya utskott - inklusive konstitutionsutskott - och
att frånta de gamla utskotten deras behörighet. Men hur skulle man
kunna göra det när de allmänna valen skett till den andra Radan?
Allt trasslade bara till sig för dem rent juridiskt, troligen därför
att en liknande situation inte fanns med i lagtexterna och i så fall återstod
bara att gå via författningsdomstolen, där man skulle få
ta om alla procedurer från början. Här fanns ingenting att ta
på.
Samma dag ägde ett par demonstrationer rum i Kiev. Den ena till stöd
för majoriteten, den andra för minoriteten. Svårt att säga
vilken som vägde tyngst. TV kan man inte lita på och själv såg
jag inte demonstrationerna. Men om televisionens utsända är lika bra
på att ljuga som i Ryssland, så var vår demonstration flera
gånger större än deras. Senare läste jag i tidningen Kommunist
Donbassa att många av dem som var där för att ge sitt stöd
åt "demokraterna" utan omsvep berättat, att de kommit bara
för att då fått betalt för att demonstrera eller så
hade de fått lämna sina arbetsplatser för att gå ut på
"promenad". "Demokraternas" plakat och banderoller var vackert
tecknade och det syntes att de tillverkats i förväg - och dessutom
var de inga hantverk utan maskintillverkade.
Efter några sammanträden beslöt sig den Nya Radan för att
återvända till Radans byggnad, för vem skulle annars på
allvar räkna med den, om den fortsatte sitt arbete i exil? Men vänstern,
som tidigare hade inbjudit dem att återvända och fortsätta Radans
förhandlingar, sade nu nej och en del av dem (de flesta av dem socialister
och några kommunister) gick i hungerstrejk.
Högern beslöt då att storma parlamentet. Sagt och gjort. Det
måste sägas att de fick stöd av parlamentsbyggnadens vaktstyrka.
Den vägrade släppa in kommunister, medan den politiska högern
hade fritt tillträde. Detta var ett uppenbart lagbrott, eftersom ingen
har rätt att hindra en folkvald, desto mindre som det gällde att ta
sig till arbetsplatsen. Vid ingångarna uppstod slagsmål och gräl.
Progressiva socialister förklarade senare i en intervju, att majoritetsanhängare
hade utsatt dem för misshandel. En medlem av socialisternas parlamentsgrupp.
Pjotr Romantjuk, förklarade enligt TV:s nyhetsprogram Nya Kanalen, att
han hade läkarintyg på sina skador och anmält misshandeln till
polisen.
I salen slog representanter för parlamentsmajoriteten en ring runt podiet
för att förhindra vänstern att ta sig fram till talarstolen.
Kommunister och socialister, vars folk gått i hungerstrejk i parlamentets
sessionssal, försökte gå till motattack mot majoriteten och
ropade med hjälp av megafoner ut slagorden "skam" och "tjuvar".
Så gick det alltså till när kommunister och socialister blev
tvungna att försvara den demokrati som reformatörerna pratat så
mycket om. Och tragedin och farsen - den bara fortsätter.
Kommunistiska partiet förbjuds
Enligt vad telegrambyrån RBK meddelade den 29 januari från Kiev,
har "de regionala råden i Ivano-Frankovsk och Ternopol fattat beslut
om att förbjuda Ukrainas kommunistiska partis verksamhet på dessa
regioners territorium." Anledningen skulle enligt förordningen från
Ternopolregionen vara "de stats- fientliga handlingar som kommunisterna
gjorde sig skyldiga till under presidentvalen samt uppvigling i samband med
Förstamaj- och Sjundenovemberfestligheterna." De folkvalda i Ivano-Frankovsk
anser tydligen att beslutet inte är helt legitimt, eftersom författningsdomstolen
måste behandla frågan, men har ändå tagit detta steg
"som en reaktion på önskemål från våra väljare".
Likaså är Lvov på väg att förbjuda kommunisterna.
Ledningen för Ukrainas kommunistiska parti har överklagat besluten
hos Riksåklagaren och Justitieministeriet.
Vad är detta om inte en direkt eliminering av de politiska huvudmotståndarna?
Av någon anledning struntade "rättsskipningen" i att påminna
om dessa incidenter när det hölls presidentval och en kandidat från
Ukrainas kommunistiska parti deltog - och dessutom skulle ha kunnat segra, om
inte teve och Kutjmas administrativa apparat blandat sig i leken. Nu erinrar
man sig plötsligt att kommunisterna "bråkade" på
Första maj, dvs för nästan ett år sedan. Åt vilket
håll tittade åklagarmyndigheterna vid det tillfället?
Kommunisterna har alltså olagligförklarats i Ivanovo-Frankovsk, Ternopol
och Lvov. Som alla vet ligger dessa platser i västra Ukraina. "Västukrainare"
är inte särskilt populära ens hemma i Ukraina. Det är många
som känner till de illdåd som på sin tid begicks av Benders
3 band, men idag hyllas han som en hjälte och nationens räddare i
västra Ukraina. Västra Ukraina har följt balternas exempel -
här jagas ryssar, rysk kultur och kommunister. Det är ingen hemlighet
att många balter tjänstgjorde hos fascisterna. Benders män misshandlade
vissa ukrainare minst lika svårt om inte värre än vad de tyska
fascisterna gjorde.
Jag har noterat ett märkligt sammanträffande (som i och för sig
är ganska logiskt). Jag fann det vid ett besök i Ukraina. Kan ni gissa
i vilka regioner Kutjma samlade flest röster i presidentvalet? Aldeles
riktigt - där man nu förbjudit kommunisterna, alltså - i Ivanovo-Frankovskregionen
92,3 procent, i Ternopolregionen 92,11 procent och i Lvovregionen 91,4 procent.
I de tre regioner där Kutjma samlade mer än 90 procent av rösterna
har Ukrainas kommunistiska parti förbjudits. Om jag har rätt står
följande landsdelar - nämligen Zakarpatieregionen (83,72 procent)
och Rovenskregionen (76,93 procent) - på tur att skaffa sig politiska
fångar. Det är här myndigheterna är som lydigast gentemot
presidenten och hans män.
Andra regioner i den förra broderrepubliken - exempelvis Donbass - har
alltid varit för en återförening med Ryssland. Den en gång
så rika regionen, med sina kolgruvor, järn- och stålverk och
sitt blomstrande jordbruk - befinner sig numera i kris. Befolkningen i Donbass
tycker även idag att Ukraina bör återförenas med Ryssland.
Jag tror att samma sak gäller för sådana regioner som Charkov,
Tjernigov, Krim, Poltava, Cherson o.a., där kommunisten Simonenko segrade.
Men det "fria ordets försvarare" tyckte inte det var nog med
dessa lokala förbud. Den 10 februari inlämnades i Hösta Radan
(den nya) ett lagförslag om Förbud för Ukrainas kommunistiska
partis verksamhet. Lagförslaget, som huvudsakligen utarbetats av ledamöter
från Folkets Ruch 4 (ukrainska nationalister), vill att Ukrainas kommunistiska
partis verksamhet ska förbjudas "i syfte att skapa garantier för
att de lagstiftande, verkställande och juridiska myndigheterna ska kunna
utöva sina konstitutionella fullmakter, skapa garantier för den nationella
säkerheten och samhällsordningen". Om lagförslaget antas
av Radan måste regeringen "vidta omedelbara åtgärder för
att verkställa beslutet". Med andra ord vill man förbjuda Ukrainas
största politiska parti, det parti som samlat flest röster under de
allmänna parlaments- och lokalvalen.
De som utarbetat detta klart antidemokratiska lagförslag har förklarat
att "om det fullt ut lyckas för oss att få igenom lagförslaget
och Radan antar detsamma, så har vi löst ett mycket allvarligt problem
som har att göra med Ukrainas kommuni tiska partis statsfientliga verksamhet,
såsom varande en underavdelning till Rysslands kommunistiska parti på
ukrainskt territorium". Enligt dem kommer en lösning av detta "klart
politiska problem att ha en gynnsam inverkan också på lösandet
av landets ekonomiska problem". Det behöver väl knappast sägas,
att man beskyller kommunisterna för att vara skyldiga till Ukrainas stora
statsskuld och för problemen med energiförsörjningen.
Utan tvivel kommer det beslutet att få ett positivt mottagande i väst,
särskilt inom NATO-kretsarna. Och det är just detta regeringen och
presidenten eftersträvar. I ljuset av den diplomatiska konflikten mellan
Ryssland och Polen ökar därmed de ukrainska politikernas vinstchanser
hos de amerikanska kreditgivarna.
Varför måste då Ukraina se så bra ut i kreditgivarnas
ögon? Jo, därför att Ukraina pga av Kutjmas och Kravtjuks politik
står upp över öronen i skulder. Vid tiden för Sovjetunionens
sammanbrott var Ukraina skuldfritt. Idag, eller rättare sagt i fjol (och
sedan dess har skulderna ökat ytterligare) - uppgår utlandsskulden
till 14,5 miljarder dollar och den inhemska statsobligationsskulden till 12,4
miljarder dollar, dvs sammanlagd på 26,9 miljarder dollar. Ukrainas regering
har efter dåligt ryskt exempel även ägnat sig åt rena
"pyramidspel".
Men detta är inte allt. Småborgarna vet att man mycket väl kan
förbjuda UKP, men man kan inte tvinga kommunister att ändra åsikt.
Därför har man börjat fundera ut hur man med hjälp av åtal
för kriminella handlingar ska kunna komma åt reformmotståndarna.
I dagarna väckte en tingsrätt i Kiev åtal mot talmannen och
vice talmannen i Högsta Radan, Alexander Tkatjenko och Adan Martynjuk för
missbruk av sin tjänsteställning och sina befogenheter.
På vilket vis? Jo, för demokratins skull. I anklagelseakten kan vi
läsa att de "systematisk försökte hindra folkvalda ur parlamentsmajoriteten,
vilka försökte ta sig till sina arbetsplatser i det ukrainska parlamentets
sessionssal. Efter att en ny parlamentsledning hade valts 1 februari försökte
en del ledamöter under ledning av talmannen och vice talmannen blockera
ingångarna till sessionssalen och oberörigen ockupera ett antal arbetsrum".
Brott för vilka de åtalade kan få upp till fem års fängelse
(ockupation av statliga institutioner).
Men jag såg ju själv på ukrainsk teve hur det gick till. Tkatjenko
avsade sig sina fullmakter under denna kris, plomberade sitt arbetsrum och lämnade
byggnaden. Det var ju den nya ledingen för Radan som öppnade hans
arbetsrum!
Nu är det ju så att båda har parlamentarisk immunitet (det
är i sådana här fall den behövs) och de kan därför
inte dömas.
Allvarligt talat är det svårt att veta vem som idag är folkvald
ledamot av Radan. Det finns ju nämligen två, vilket är olagligt
och så får det inte vara. Den "gamla" Radan kan inte upplösas,
ty den är ju folkvald. Samtidigt som presidenten inte har för avsikt
att förbjuda den "nya". Utifrån detta förhållanden
kan inte ledamöterna i den "nya" Radan upphäva immuniteten
för en folkvald i den "gamla". Och i den "gamla" Radan
finns ingen parlamentarisk majoritet, eftersom "demokraterna" har
lämnat församlingen, så därför kan inte heller den
Radan i princip upphäva Tkatjenkos och Martynjuks immunitet. Rena pattställningen,
alltså.
Men sådana juridiska finesser verkar tydligen inte bekymra Kutjma. Beslutet
är fattat - vi förbjuder kommunisterna och sätter oppositionsledarna
i fängelse.
För vad behöver Kutjma allt detta?
Jo, för pengar, makt och straffrihet. Samma dag som Kutjma klöv parlamentet
i två delar undertecknade han en order "Om åtgärder för
att utveckla och reglera marknaden för jordförvärv i tätorter
och andra jordförvärv ej avsedda för jord- bruksändamål".
Enligt experter är förordningen avsedd att tillåta köp
och försäljning av mark. Tanken bakom denna framprovocerade konflikt
är hur klar som helst. De ständiga motståndarna till försäljning
och privatisering av mark - kommunisterna - är f n ute ur spelet, är
tvungna att försvara sig själva och kan inte längre påverka
lagstiftningsprocessen. Vänstern har ju fråntagits alla nyckelposter
i Högsta Radan. Kutjma har alltså full rörelsefrihet.
Nu väntar privatiseringar. I år inleds i Ukraina det som just kallas
den stora privatiseringen. Nu kommer man att sälja ut alla intressanta
företag, inklusive telekommunikationsföretaget Ukrtelekom, som tidigare
hade monopol.
Under 1999 såldes aktier i 435 företag till ett värde av 120
miljoner dollar och i år beräknas att man ska sälja aktier i
2 200 företag för 500 miljoner dollar. Är det lite eller mycket?
1990 beräknades de viktigaste sovjetukrainska företagen ha ett värde
motsvarande 530 miljarder US-dollar. Nu tänker man alltså sälja
ut dessa för en spottstyver, dvs för en hundradel eller tusendel av
deras realvärde.
På listan över företag som ska privatiseras finns också
alla de av strategisk betydelse som landets parlament tidigare beslutat att
inte privatisera. Man kan väl tänka sig att den "nya" Radan
nu kommer att ändra på beslutet.
I december 1999 undertecknade Ukrainas president Leonid Kutjma en ukas om en
snabbare privatisering. Detta är nämligen ett av huvudkraven som Interna-
tionella valutafonden (IMF) ställer för att Ukraina ska få fortsatta
krediter. Rege- ringen ska nu behandla frågan om privatisering av ytterligare
618 företag. Kutjma vill rea ut all statlig egendom så fort som möjligt
- medan kommunisterna ännu befinner sig ute i kylan. Han har redan gått
över sitt Rubicon.
I år har regeringen dessutom för första gången tvingats
erkänna att staten saknar pengar för att finansiera de allra flesta
sociala program. Ministerkabinettet har därför beslutat avskaffa en
stor mängd sociala transfereringar till medborgarna.
Däremot har man beslutat erkänna statens skulder till olika kommersiella
strukturer, skulder som de senaste åren ökat till den astronomiska
summan av 6,7 miljarder griven (över en miljard dollar).
Upplösningen av Ukrainas kommunistiska parti behövs för att man
utan vidare ska kunna rea ut mark, verkstadsföretag, fabriker och gruvor
till de "nya ukrainarna" och utlänningar, samt för att få
nya krediter hos IMF.
Prognoser
Ledaren för de ukrainska kommunisterna, Pjotr Simonenko, har med anledning
av lagförslaget om förbud mot UKP sagt så här: "Detta
lagförslag, liksom en rad andra, bakom vilka parlamentetsmajoriteten står,
vittnar om den brådska som kännetecknar deras handlingar. Orsaken
till denna brådska är att den nuvaran- de majoriteten är instabil.
Därför vill man hinna fatta så många beslut som möjligt,
beslut som vid eventuella ommöbleringar i parlamentet, eljest skulle omöjliga
att fatta där".
Kutjma vill sälja ut så mycket som möjligt av landet till väst
- innan medborgarna hunnit fatta vad som är på gång. Simonenko
menar att det finns två varianter av den fortsatta händelseutvecklingen.
Första varianten, menar han, går ut på att därest regeringen
skulle misslyckas med att göra en betydande del av Radan till lydiga redskap,
så kommer nyval att äga rum 25 juni, d v s efter folkomröstningen.
Andra varianten är att parlamentsvalen flyttas till mars 2001. Under tiden
kommer man att ändra på valkretsindelningen så att de passar
för 220 parlamentsledamöter och se till att "riktiga" kandidater
nomineras.
Dessutom vill myndigheterna hemskt gärna tillintetgöra Ukrainas kommunistiska
parti. UKP har redan förlorat sina poster i Radan, förbjudits på
vissa platser, men nu vill man krossa partiet inifrån, precis i Sovjetunionen.
För några veckor sedan förklarade en av UKPs främste motståndare,
parlamentsledamoten Alexander Volkov, att "...vi har ännu god tid
på oss och jag skulle, förstår ni, inte bli ett dugg överraskad
om det uppstår ännu ett sådant där ortodoxt parti, så
dom kan få slåss lite sinsemellan... Vi kan faktiskt bilda ännu
ett sådant parti".
För att "renodla" det hela vill de tydligen bilda något
slags hemlagat socialistiskt parti, som kan få hålla sig med en
liten parlamentsgrupp. Detta parti kommer man att visa upp i Europa - titta
bara, här har vi minsann demokrati, ja, vi har förbjudit de där
hemska kommunisterna, men de goda socialisterna är kvar i Radan. Det går
ihärdiga rykten om att man just nu förbereder en parlamentsgrupp bestående
av vänsterfolk som gått över från minoriteten till majoriteten.
Följande händelse säger en del om vissa parlamentsledamöters
"ideologiska" överväganden. En reporter frågar en
ledamot av Radan om han sympatiserar med majoriteten eller minoriteten. Denne
svarar: "Naturligtvis sympatiserar jag utan minsta förbehåll
med majoriteten". Han försöker inte ens bena ut vad det är
i majoritetens politik han gillar. Bara att han står på majoritetens
sida. Enligt rykten som florerar i parlamentet får var och en, som ställer
sig på majoritetssidan, motta en nätt liten summa uppgående
till 50 tusen dollar. En judaspeng motsvaras alltså idag av 1666 dollar.
Ja, sannerligen - valutakursen är instabil...
Vad bör göras?
Pjotr Simonenko har uppmanat parlamentet att ta upp frågan om riksrättsåtal
mot president Leonid Kutjma. Anledningen är förordningen "Om
brådskande åtgärder för att påskynda reformeringen
av ekonomins agrarsektor".
I förordningen ålägger Kutjma regeringen att ge alla som förfogar
över markarealer och som så önskar - rätt att göra
marken till personlig egendom. En grupp parlamentsledamöter har till författningsdomstolen
inlämnat en begäran om att denna förordning ska förklaras
som stridande mot lagen. Denna begäran, som undertecknats av 96 parlamentsledamöter,
har inlämnats till författningsdomstolen av kommunisternas partigrupp.
Parlamentsledamöterna anser att presidenten överskridit sina befogenheter
och att denna förordning strider mot författningen.
Likaså har man föreslagit genomförandet av en alternativ folkomröstning.
UKP har den 14 januari till Centrala valkommittén lämnat in en begäran
om att få bilda initiativgrupper för att genomföra en annan
landsomfattande ukrainsk folkomröstning syftande till att avsätta
presidenten, vidare att det formellt får bildas vertikala verkställande
myndigheter (exekutivkom-mittéer) i regioner med lokala sovjeter, samt
om andra frågor, bland vilka kan nämnas att medborgarna under en
femårsperiod skulle få tillbaka sina bestulna besparingar i 1992
års penningvärde.
UKP sitter inte med armarna i kors. Den politiska krisen har satt fart på
partiet och detsamma borde, i än högre grad, gälla oss. Hela
journalistkåren i Kiev har precis kastat sig över en av ledarna för
partiets länsorganisation i Lugansk, Viktor Steletskij, för att han
i en tidning låtit trycka en speciell instruktion om hur man bör
arbeta underjordiskt om partiet blir förbjudet.
De första som slog larm var amerikanerna - titta, kommunisterna gör
allvarliga stridsförberedelser. Den ukrainska radiostationen Radio Svobódy
(Frihetens Radio) - som finansieras av den amerikanska kongressen - var mycket
upprörd över artikeln. Kommunisterna i Lugansk hade alltså författat
ett krigskoncept för kommunisternas verksamhet. Bl a föreslogs omfattande
agitation bland officerarna och att det skulle bildas hemliga officersceller.
Det vore bra om även vårt kommunistiska parti hade någonting
liknande på gång. Om inte nu, så behövs framgent en liknande
instruktion, som snabbt kan spridas till medlemmarna. Varje kommunist måste
veta vad han eller hon ska göra i den händelse Ryska Federationens
kommunistiska parti (RFKP) blir förbjudet. Det är den hårda
verkligheten som dikterar detta steg. Demokratin är en bluff, en myt.
Jag tror det vore bra om vi så mycket som möjligt kunde uppmärksamma
utländska massmedier på vad som är på gång. Även
om de skulle gilla det som sker, så finns i utlandet många sunt
tänkande människor som kanske på något sätt kan påverka
händelseutvecklingen.
RFKP måste handla kraftfullt. Som ett kommunistiskt parti, som en uppriktig
kämpe för rättvisa, och därför att det som sker i Ukriana
i dessa dagar pekar på ett scenario som direkt går ut att förbjuda
kommunisterna i Ryssland. Det är alltför många sammanfallande
saker som sker. Här i Ryssland har vi också en stor parlamentsgrupp,
en talman som tillhör vänstern, presidentval som förestår.
Och det finns starka krafter som önskar förbjuda RFKP 5 för att
ostört kunna fortsätta privatiseringen. Här gäller det att
sätta in påtryckningar mot ledningen i Ukraina, eftersom den är
känslig för rysk kritik. Det är RFKP som måste ta initiativet.
Kampen i Ukraina och Ryssland är en angelägenhet som angår oss
alla.
Vladimir Kutuzov
Från Tidningen Sovjetskaja Rossijas internetupplaga 2000-02-17
Översättning och fotnoter: K.Berglund
1 Det ryska ordet buláva betyder både hetmansstav och stridsklubba
2 Förmodligen avses de styrande i Kreml
3 Bender - anitsovjetisk gerillaledare under andra världskriget
4 I Sverige även kallad "ukrainska folkfronten"
5 Det finns minst ett halvt dussin partier som kallar sig kommunistiska och
räknar sig själva som arvtagare till SUKP. Ett förbud mot RFKP
skulle därför automatiskt drabba även dessa partier, ja, hela
den vänster som är motståndare till "reformerna" och
den ryska varianten av "marknadsekonomin", där de verkliga makthavarna
(ekonomiskt och politiskt) är de "nya ryssarna" - dvs, en nygammal
nomenklatura i symbios med byråkratin och den organiserade brottsligheten
(maffian) - denna säregna form av "trasbourgeoisi".