«Från Gällivare Horisont»

«Friska Gällivare» med symbolen av det rödgula mogna hjortronet är Gällivares offentliga dekal.
Synar man innehållet i den offentliga symbolen så måste nog Gällivare anses vara en utav Sveriges mest, av misshandel utsatta, sjuka kommuner, där «hjortronet» visar en matt gul färg med inslag av starka vita fläckar, symbolen för utdöendet.
Vad talar då för denna dystra diagnos?
Gällivare hade år 1960 drygt 27 000 invånare. Nu år 2000 är vi nere på ca. 20 000, och de framtida prognoserna pekar på att kommunen till år 2020 ska ytterligare minska med 6000 invånare, och då är kommunen nere i 1905 års nivå med 14 000 innevånare.
Arbetslösheten är 12,1 % varav 8,2% är direkt arbetslösa. Netto utflyttningen beräknas bli konstant med att 300 personer årligen lämnar kommunen, människor i arbetsför ålder.
Det här medför att skatteunderlaget minskar väsentligt, med åtföljande nedskärningar och försämringar för kommun medborgarna. Som i de etablerades mun kallas för «sparande». Man kan peka på redan vidtagna konkreta åtgärder för att anpassa den s.k. infrastrukturen till rådande förhållande.
Kommunen har i tätorterna redan minskat antalet bostäder genom rivning de senaste 30 åren med cirka 1000 lägenheter och villor. I år skall man riva ytterligare 450 lägenheter med god standard, vice kommunalrådet
Ove Haarala v- partist och anpassling, tycker att minst 100 lägenheter till måste rivas i år. Kommunen subventionerar med billigare hyra eget boende för ungdomar, även där aviseras förändringen till det sämre med SPARANDE.
Skolor läggs ned och slås ihop i synnerhet på landsbygden, var barn kommer att pendla i längsta fall mellan tio och femton mil dagligen mellan hemmet och skolan. För närvarande reser kommunens barn och ungdomsnämnd, BoU delegationen leds av sin ordförande V politikern och anpasslingen Eko Nilsson. Det gemensamma för V-partiet och SAP är talet om en «levande landsbygd», samtidigt som man öser de tre skovlarna mull på landsbygdens kistlock.
Kommunens äldreomsorg är och har blivit en verklig strykhund, där rationalisering och omorganisation är ett genomgående tema, man har minskat personal där det går två anställda på femton tunga vårdnads behövande. Personalen är nedtyngda av sina arbetsuppgifter med sjukskrivningar och utbrändhet som följd. En vikariatpool har åstadkommits där det finns personer som helt saknar såväl utbildning som kompetens för vårdyrken, bl.a. fordonsmekaniker och korvförsäljare förekommer. Det har förekommit att patienter fått gå i nattvila vid 12-13 tiden på dagen, även tvätt och rengöring av patienter har vid ett flertal tillfällen eftersatts. Nu pratar man om kommande taxe- och avgifts höjningar för vården baserat på patientens privata ekonomi, en viss «konfiskerings filosofi».
Socialdemokraten Valborg Fältholm tjänstgjorde som ordförande i socialnämnden när dessa ovannämnda åtgärder vidtogs, numera leds socialnämnden från och med årsskiftet 2000 av Jeanette Nilsson V-partist, samme Jeanette slog fast inför kommunfullmäktige sammanträdet i februari månad 2000, att äldreomsorgen i kommunen är god, så en anpassning är nog att förvänta.
Arkitekten till den goda «äldreomsorgen» är f.d. kommunalpolitikern och kommunens revykung, socialchef Tomas Junkka. En socialchef som blivit tillsatt i sin tjänst, inte av utbildning och kompetens, utan för att han bytit fot och politisk plattform, därmed blivit socialdemokrat och rumsren. Gällivare kommuns äldreomsorg borde vara ett bra uppslag för en revymakare som Tomas Junkka alias «Nisse från Palohuornas», förväntar en eventuell nyårsrevy eller marknadsrevy.
Det finns även märkvärdigheter i Miljö och byggnämnden där V-partisten, ordförande Iris Dimitri svingar klubban. Sophanteringen i fritidsbebyggelsen är en sådan, där fritidshusägaren får betala för sophämtning även för de månader när han inte finns i sitt fritidshus och producerar sopor. För att komma ifrån den kostnaden så kan fritidshusägaren ansöka hos kommunen om befrielse av hämtningen till en ansökningskostnad av 400 :-. Fritidshusägaren tillika skattebetalare och finansiär av den kommunala verksamheten, skall åläggas denna nya smygskattehöjning i form utav taxa.
En annan uppseendeväckande åtgärd utav V-partiet är nedläggning av Gällivare camping, där V-partisten Hjördis Nilsson basade. Hon hann tillsammans med övriga styrelsen hoppa iland innan «skutan sjönk», nu basar en annan v-partist, Mauritz Henriksson om verkställigheten av nedläggningen. Gällivare campings huvudsakliga uppgift att serva turistnäringen efter «vägen västerut», världsarvsområdet Laponia. Kommunens politiker har i många sammanhang uttalat sig för turism och turistiska satsningar, samtidigt som man raserar de befintliga turistiska anläggningar man har på de mest attraktiva områdena. I kommunen är basnäringen gruvindustrin med Boliden Aitik koppargruva och LKAB järnmalmsgruva som grund för kommunens nuvarande existens. Dessa företag använder sig i samma utsträckning som enskilda kommunmedborgare av de kommunala tjänsterna och servicen, skillnaden är bara den att dessa företag inte betalar ett enda öre i kommunalskatt. Men LKAB har mage som nyligen begärde kommunen på sänkta vattenavgifter, samtidigt som man avser placera en del av vinsterna som åstadkommits i kommunen till att köpa in sig i järnmalmsgruvor i Brasilien. Skall kommunen stillatigande åse hur naturrikedomarna exploateras till kommunala subventioner och vinsterna hamnar i utländska fickor. Om LKAB:s planer tillåts förverkligas vad händer då i en kommande lågkonjunktur? Var finns de billigaste produktionskostnaderna, Brasilien eller Malmfälten? Eftersom Brasilien med sina billigare produktionskostnader i form av bl.a. de lägre lönekostnaderna, så finns svaret i de fria marknadskrafternas principer.
Det som jag med denna artikel belyst är om situationen i Gällivare, efter valet och maktskiftet där socialdemokratin gjorde en brakförlust och Vänsterpartiet blev det största kommunala partiet, efter valet så slog segraren och förloraren politiskt ihop sina påsar.
Fick då Gällivare kommunmedborgare en ändring till stånd i stället för det berättigade missnöjet till den socialdemokratiska kommunalpolitiken? Svaret kan bara bli ett rungande NEJ, socialdemokratiska politiken står fast. Skillnaden är bara den att Sossarna slipper ta det övergripande ansvaret, det gör «maktgalna » Vänsterpartister i stället.
Man måste också ställa frågan varför håller sig socialdemokraterna så här låga? Slickar de såren efter valförlusten, eller vad är det?
Eftersom jag har ett 30-tal års erfarenhet av socialdemokratisk DEMAGOGI, så inte är det någon form utav «sårslickeri». Utan här gäller det att komma igen till valet år 2002, det finns heller ingen anledning att kritisera V-partiets kommunalpolitik som är sossarnas egen.
Eftersom kommunmedborgarna kraftigt kritiserar den nu bedrivna kommunalpolitiken med berättigande, så kommer sossarna med all säkerhet göra Vänsterpartiet ansvarig för densamma, vilket inte är fel i sig.
Det kommer med all sannolikhet heta i sossarnas valpropaganda, «där ser ni, kommunisterna klarar inte av att tillvara ta kommunmedborgarnas intressen». Trots att V-partiet gör allt för att gnida bort kommunist stämpeln, i det här sammanhanget förstår jag inte V-partiets gnidande. Man kan ju inte gnida bort något som inte finns.
Vad har då det verkliga reella kommunistiska partiet S.K.P. med sitt enda mandat i Gällivare kommunfullmäktige gjort?
När det gäller frågan om befolkningsläget, så är det kopplat ihop med tillgången till meningsfullt arbete, där har S.K.P. med motioner i kommunfullmäktige krävt investeringar av Aitik- LKAB, förstudie i tillvaratagande av utbränt kärnbränsle, som inte bara ger arbete utan även skapar teknologisk forskning i kärnkraften och dess energiutveckling. Tillvaratagande av skogsavfall för pellets framställning.
Mer anställda i vården, skolan och omsorgen.
För finansieringen av den kommunala verksamheten så kan man inte hålla på med beskattning av den kommunala befolkningen som mest består av lågavlönade, pensionärer, sjuka och handikappade. S.K.P. kräver kommunal beskattning av företagen (produktionen den s.k. PROMSEN).
Även andelar utav vinsten i LKAB- Boliden Aitik skall investeras i nya arbeten i kommunen, den behöver inte vara direkt kopplad till gruvnäringen.
SKP kräver bostadskooperativ för ungdomar i de tomma rivnings hotade lägenheterna till en hyreskostnad som är den samma som drift och underhåll, och låta ungdomarna själv ansvara för ordning och reda.
Tillvaratagande av spillvärmen från LKAB:s pelletsverk, som kopplas till kommunens fjärrvärmenät.
SKP.motsätter sig till neddragning i skolornas verksamhet med färre lärare och större klasser samt nedläggning av skolor på landsbygden.
När det gäller omsorgen och vården har S.K.P. formulerat en motion tillsammans med berörd personal om mera ekonomiska och personella resurser.
Smyghöjning av taxor och avgifter som är direkt att hänföra till skatter, som i fallet sophanteringen motsätter sig S.K.P. till.
Angående nedläggningen av Gällivare Camping, har S.K.P. föreslagit att kommunen tillsammans med företag och lokala fackföreningar från orten skall driva verksamheten i Ritsem och Stora sjöfallet vidare. Motionen avslogs av kommunfullmäktige.
Det här är några av de frågekomplex som kommunen brottas med och som S.K.P. tagit och tar aktiv del i.
Inledningen på den här artikeln var det utdöende hjortronet. Avslutningen antar det här utseendet.
Vänsterpartisterna arbetar som flitiga bävrar i sin dödgrävar uppgift. Socialdemokraterna står som «kaplaner» vid gravens rand ivrigt mässande och välsignande.
Den övriga delen av etablissemanget d.v.s. borgarna sitter likt svarta korpar i träden runt gravarna med krokodiltårar rinnande ur ögonen och med kraxande näbbar:
- PREVATISERING!
- PRÉVATISERING!
Vi bevittnar jordfästningen av den offentliga sektorn.

Bror Wennström