Det hade redan kommit mycket folk till Nordanbiografen i Malmberget när
jag klev in i lokalen i god tid före mötets början. När
mötet drog igång kl 14 torsdagen den 30 mars hade närmare 300
personer infunnit sig. Det var PROs samorganisation i Gällivare kommun
som kallat allmänhet, anhöriga och personal till en frågestund
om äldreomsorgen.
De som skulle svara på våra frågor var, förutom socialchefen
och ett par läkare, även representanter för sju av kommunfullmäktiges
nio partier (centern och kd hade inte kunnat skicka några representanter).
I panelen på podiet fanns i alla fall företrädare från
Vänsterpartiet, Socialdemokraterna, Moderaterna, Norrbottens sjukvårdsparti,
Folkpartiet, Sveriges Kommunistiska Parti och Miljöpartiet. Frågeledare
var samorganisationens ordförande, Gunnar Lundgren, tidigare bl a ordförande
i Gällivare kommunfullmäktige och ordförande i Gruvfyran.
Anledningen till frågestunden var den stora oro och de mycket upprörda
känslor som slagit rot bland allmänhet, anhöriga, äldre
och inte minst bland personalen vad gäller tillståndet inom hemtjänsten
och äldreomsorgen i Gällivare kommun. Särskilt efter den senaste
omorganisationen och de senaste årens nedskärningar, åtstramningar,
personalminskningar och taxehöjningar. Åtgärder som bara lett
till slutkörd personal med långtidssjukskrivningar som följd
och naturligtvis till försämringar för pensionärer, äldre,
vårdtagare, sjuka och handikappade.
Attackerna mot de äldre har letts från socialchefen Tomas Junkkas
kontor. Det är han som hela tiden stått och står för det
verkliga beslutsfattande. Visserligen har han "förankrat" sina
planer i socialnämnden och kommunfullmäktige, men där har tystnaden
nästan varit kompakt - med undantag för SKPs representanter, som inte
låtit sig luras av socialchefens fagra tal. Det måste erkännas
att socialchefen är en skicklig demagog och därför är det
faktiskt få som vågar gå i närkamp med den självutnämnde
"experten". Han är dessutom en man med osedvanlig känslokyla.
På honom tycks inga argument bita! Han kör bara sitt eget race! Överensstämmer
inte hans teorier med verkligheten, får väl verkligheten anpassa
sig till honom...
I Nordanbiografen hade frågeledaren lagt upp mötet så, att
det inte skulle vara någon debatt bland paneldeltagarna, utan att publiken
fritt skulle få ställa sina frågor till den person i panelen
man ville ha svar från. Det var i och för sig en bra modell och jag
tvivlar inte ett ögonblick på att Gunnar Lundgren verkligen tänkte
på allmänhetens bästa när han klubbade sitt eget förslag.
Men så här med facit i hand hade det nog varit bättre om varje
parti fått ett par-tre minuter på sig för att säga var
de står i frågan om äldreomsorgen. För en oinvigd allmänhet
blev det nämligen svårt att rikta sina frågor till någon
annan än just socialchefen, som f ö även knep de få tillfällen
då andra i panelen borde ha stått för svaren. Sammantaget innebar
det här att bara några av politikerna i panelen överhuvudtaget
kom till tals.
Det var ingen nådig kritik publiken riktade mot socialchefen och de politiska
"beslutsfattarna". Ingen, säger ingen, av de människor som
kom till tals under den nära två timmar långa frågestunden,
hade någonting till övers för den omorganisation som enligt
socialchefen gjort äldreomsorgen i Gällivare kommun till den bäst
bemannade, ja, till "landets bästa äldreomsorg". Människa
efter människa - däribland flera anhöriga till vårdtagare
- tog till orda för att vittna om upprörande fall av vad som bara
kan kallas vanvård. Men lika säkert är att ingen i publiken
hade någonting ont att säga om personalen. Tvärtom kunde alla
intyga att personalen gör allt vad den förmår och satsar alla
sina krafter på att vårdtagarna ska ha något som åtminstone
liknar en männisovärdig tillvaro.
Ändå var det flera anhöriga som kunde berätta om vårdtagare
som kommer upp ur sina sängar först närmare lunchtid och sedan
får gå och lägga sig för natten mitt på dagen eller
tidig eftermiddag. Men för socialchefen var det inget problem!
"Det är ju individuellt när man vill stiga upp och gå och
lägga sig, det finns väl dom som vill sova halva dagen", konstaterade
han bara iskallt.
"Jag ställer inte upp på denna eländesbeskrivning",
sade socialchefen efter att Bror Wennström (skp) hållit sitt inlägg
från publikplats. Han kunde bl a berätta att socialchefens underhuggare
tydligen plockar in helt outbildade personer i den personalpool som inrättats
som en följd av omorganisationen.
Vid ett tillfälle hade en vikarie satts in för att bada en äldre
kvinna. Vikarien vägrade. Han hade ingen utbildning för det. Han var
fordonsmekaniker! Är det så det kommer att bli med sommarvikarierna
också? Och är detta alls förenligt med socialtjänstlagen?
Undrade en upprörd Bror Wennström.
"Vi följer visst socialtjänstlagen", svarade socialchefen
Tomas Junkka som menade att det inte går att skaffa utbildad personal
när alla ska ha semester. Må så vara, men nog är det mycket,
mycket tveksamt om socialtjänstlagen tillåter socialchefen att sätta
in vem som helst .
Bror Wennström hade också en fråga till socialnämndens
ordförande, vänsterpartisten Jeanette Nilsson, som på kommunfullmäktiges
sammanträde i februari hade konstaterat att "äldreomsorgen i
Gällivare är god". I sanningens namn ska sägas att socialnämnden
hade en socialdemokratisk ordförande, Valborg Fältholm, när besluten
om omorganisationen och försämringarna togs. Inte desto mindre har
Jeanette Nilsson och Vänsterpartiet utan någon som helst egen analys
hela tiden bara agerat springpojkar åt socialchefen i dessa frågor.
Nu lät Jeanette Nilsson betydligt spakare när hon svarade Bror Wennström.
Hon tror visserligen fortfarande att det mesta är helt okej och sade sig
vara glad över det "kvalitetsprogram" som antagits och som ska
garantera att äldreomsorgen har en godtagbar standard. Men det socialnämndens
ordförande tycks glömma är, att endast en tillräcklig personalstyrka
är själva grundförutsättningen för att "kvalitetsprogrammet"
ska bli någonting annat än en skrivbordsprodukt. Hon medgav emellertid
att problem finns och att dessa ska utredas.
Men i socialchefen Tomas Junkkas sinnevärld existerar inga problem. Gällivare
har "landets bästa äldreomsorg" och därmed basta! Om
det vore sant måste ju vän av ordning ställa sig frågan:
Hur illa ställt är det då på andra håll? I socialchefens
sinnesvärld finns möjligen några helt försumbara problem.
Och skulle det till äventyrs ändå finnas något enda litet
problem värt att ta fasta på, ja, då måste kritikern
först vända sig till socialchefen och fråga honom om lov att
få gå ut till offentligheten med frågan. "Det är
ju bara naturligt", tyckte han.
Socialchefen Tomas Junkka ser det tydligen som sin främsta uppgift att
gjuta olja på vågorna, att först och främst lugna alla
upprörda känslor bland allmänhet, äldre, vårdtagare,
anhöriga och personal. Men han fattar inte att ingen blir lugnare av statistiskt
snömos och lösa påståendet om "landets bästa
äldreomsorg" när varje människa kan se att detta inte alls
stämmer med verkligheten.
Socialchefen Tomas Junkka var kall som en fisk i sin argumentation. Enda gången
han verkligen tände till, var när någon ur publiken undrade
varför han reser land och rike kring för att berätta om en äldreomsorg
som är så undermålig. Då höjde han rösten och
gjorde sig folklig genom att svära högt och anklaga frågeställaren
för att vilja tillämpa jantelagen!
Socialchefen Tomas Junkkas agerande är desto mer tragiskt som han för
inte så länge sedan tillhörde maoisterna på yttersta vänsterkanten
som påstod sig stå på de svagas sidan och förordade en
radikal socialpolitik under parollen "Tjäna folket". Numera sitter
han inte ens gränsle över barrikaden - nu befinner han sig på
helt fel sida och genomdriver kraftfullt en politik som skoningslöst slår
just mot de svaga! Fast den politiska skolning han fick i det partiet var väl
så illa genomtänkt, att han beslöt kasta in den "illröda"
handduken och ansluta sig till den politiska nomenklaturan - som istället
för att tjäna folket tjänar sina sporrar på folkets bekostnad.
Därför har han låtit sig ytbehandlas med politisk teflon, som
gör honom oåtkomlig för all kritik, alla känslostormar
och all vanlig hederlighet. Allt bara rinner av den stackarn...
Alldeles på frågestundens sluttamp fick några uppe i panelen
ta till orda, bl a. Gun Isaksson (skp). Hon uppmanade politiker och beslutsfattare
att gå ut och prya i vård och äldreomsorg, för att med
egna ögon kunna bedöma läget. Så har ju t ex Sten Hansson,
SKPs ordinarie i fullmäktige, som förste politiker varit ute och pryat
i äldreomsorgen - det vill säga gått från ord till handling
(det finns ett fullmäktigebeslut om detta!) för att kunna skaffa sig
bättre insikter i frågan.
- Han kan vittna om att det mesta som sagts här på mötet från
publiken är en verklighetsbeskrivning. Jag själv förutspådde
i ett inlägg i fullmäktige hur den här omorganisationen och dessa
beslut skulle komma att slå både mot personal och vårdtagare,
sade Gun Isaksson.
- Ja, sannerligen varningssignaler har funnits länge. Det är bara
det, att nästan ingen velat lyssna. Vi får se vad den välbesökta
frågestunden kommer att ge. Ingen av de andra politikerna torde längre
kunna tveka om att motståndet bland allmänheten är kompakt.
Kanhända tändes också en gnista till en mer aktiv motståndskamp,
inte minst från fackföreningarnas och PROs sida.
Kjell Berglund