WTO - kapitalismens globala straffsystem

Vid sin kongress våren 1884 i Chicago antog Federation of Organized Trades and Labor Unions (Förbundet Organiserade Fackföreningar) en resolution som krävde att "en arbetsdag skall ha åtta timmar från och med 1:a maj 1886".
Det var detta krav som två år senare ledde till strejker vid fabriker i Chicago, samt en demonstration i stadens Haymarket Square (Hötorget) den 3 maj som slutade med att en bomb exploderade och polisen sköt vilt omkring sig. Fyra arbetare och sju polismän dog. Vid ett efterföljande justitiemord blev fyra arbetare dömda till döden och fyra till livstids fängelse. Sju år senare blev samtliga åtta benådade av delstaten Illinois guvernör Peter Altgeld.
Arbetarna i USA bestämde att den 1 maj skulle bli en helgdag för samtliga arbetare, en dag ägnat åt att främja arbetarklassens krav och dess kamp mot kapitalismen, och att hedra dem som blev orättvist dömda i samband med Haymarket-massakern. Arbetarklassen i Europa hakade på och gjorde 1:a maj till arbetarnas kampdag också i Europa.

I dag, 114 år efter Haymarket, fortsätter kampen mot en kapitalism som har blivit så grym och brutal att t o m vissa av dess anhängare har blivit oroliga för konsekvenserna. Under senare år har flera borgerliga journalister och finansmän varnat för de växande sociala spänningarna som är resultat av den frenetiska jakten efter högre vinster. Spänningar som dessa iakttagare inser kan komma att destablisera hela systemet.
Det är pinsamt klart att vi lever i en värld där de rika blir ännu rikare och de fattiga ännu fattigare, inte minst därför att vi drabbas av ett fenomen som kallas för "globalisering" och som tydligen har nått status av en naturlag. Men det rätta namnet för detta fenomen är egentligen "imperialism", och en av dess mest iögonfallande egenskaper är en laglöshet som återspeglar den anarkismen som är en del av kapitalismens väsen.
Vi har sett t ex hur västmakterna struntade i internationella lagar vid militära angrepp mot Irak och Jugoslavien. Med "globalisering" innebär också uppkomsen av en del nya institutioner och mekanismer som sätter den etablerade nationella och internationella lagstiftningen ur spel, och som är utanför offentlig insyn och kontroll.
En av de minst kända av dessa mekanismer är World Trade Organization (WTO eller Världshandelsorganisationen).

Ett regelverk skräddarsytt för kapitalet
Sedan 1947 har FNs medlemsstater träffat en serie överenskommelser som heter GATT (General Agreement on Tariffs and Trade), eller Allmän överenskommelse om tullar och handel, med avsikt att undanröja s k hinder i den internationella handenl i form av tullmurar och importkvoter. GATT har inneburit många förhandlingsronder där u- och i-länderna försök jämka sina intressen. Det måste understrykas att GATT samordnas av FN, och innebär ingen rätt för någon att införa sanktioner eller andra former av straff mot en nation som inte vill gå med.
Vid den senaste GATT-förhandlingen, de s k Uruguayronden 1994, drev USA, EU och Japan igenom ett beslut att etablera en ny organisation, utanför FN, som har befogenheter att tillämpa ekonomiska sanktioner mot länder som inte följer organisationens regler för internationell handel, samt att kräva ekonomisk kompensation. Denna organisation heter WTO, och dess självpåtagna mandat är mycket bredare en GATTs. Nu är det WTOs egna regler som skall följas.
WTO har säte i Geneve och är en fullständigt byråkratiserad organisation, d v s att insynen i dess verksamhet är extremt begränsad. WTO-regler omfattar inte bara tullar och importkvoter, utan också mat och miljö, bank- och försäkringstjänster, transport, copyright, patenträtt, jordbrukspolitik, användning av skattemedel och mycket mer. WTO-reglerna täcker ca 90 procent av all internationell handel.

Ursprungligen var de tänkt att GATT skulle utvecklas till en mer omfattande International Trade Organization (ITO, eller Internationell Handelsorganisation), som skulle ha varit ett FN-organ, med allt som detta innebär gällande offentlig insyn och kontroll. Men ITO kom aldrig till stånd, huvudsakligen därför att USA:s kongress vägrade att acceptera den.
En granskning av WTOs struktur och regler visar att WTO är en sorts globalt EU, och dess huvudmål är att underlätta kapitalets inflytande över varje marknad som är av intresse. Allt i namn av "frihandel". En annan likhet med EU är att WTO också fungerar som en sorts skiljedomstol för att lösa konflikter mellan de rika länderna.
Det framgår av dess regelverk att WTO i praktiken har ersatt FN-organet UNCTAD, United Nations Conference on Trade and Development, som har uppgiften att hjälpa minska glappet mellan de rika och de fattiga nationerna.
T ex har WTO en s k sanitär standard, vilken stipulerar att om ett land vill förhindra importen och försäljningen av en viss produkt därför att den anses bilda en fara eller osäkerhet för den allmänna hälsan eller för miljön, måste regeringen först bevisa att produkten faktiskt är farlig. Detta är tvärt emot det traditionella tillvägagångssättet, där producenten var skyldig att visa att produkten är ofarlig.
Det är naturligtvis WTO som bedömer om en regering har lagt fram godtagbara bevis, och detta kan ta åratal. Under tiden får regeringen i fråga ej förhindra försäljningen av produkten, under hot om ekonomiska sanktioner som är absolut bindande.
En liknande regel finns för s k "tekniska handelshinder", d v s importrestriktioner som grundas på krav om hur en produkt tillverkas. T ex om Sverige försökte stoppa import av mattor eller kläder därför att de tillverkas av barn- eller slavarbetare, skulle Sverige straffas av WTO-sanktioner. Detsamma gäller försök att förbjuda import därför att tillverkningsmetoden anses vara miljöfarlig.
WTO förbjuder också en regering att tillämpa regler som kräver att utländska investerare använder inhemska material eller underleverantörer, eller att inhemska arbetare och företag få del av avkastningen i projekt som finansieras av utländska investeringar. Detta betyder att en fattig nation har mycket svårt att skydda och utveckla egna verksamheter och industrier för att undvika utländsk dominans.

Vi har tidigare i dessa spalter rapporterad om WTOs handelsrelaterade regler för s k intellektuell egendom (TRIPS), d v s paten- och copyright. TRIPS ger multinationella företag absolut kontroll, och ett land får inte upphäva rättigheter i t ex genteknik, läkemedelsprodukter eller processer även om det är en fråga om den allmänna hälsan.
WTO har en annan regel (Agreement on Government Procurement) som förbjuder en regering att ta hänsyn till ett multinationellt företags allmänna beteende när upphandling sker för ett projekt. D v s att man kan inte vägra att ta emot ett anbud från ett företag genom att hänvisa till företagets eventuella stöd för en diktatorregering eller kriminella handlingar i ett annat land.

Tre klara val för de som bryter mot WTO-reglerna
För att hantera eventuella konflikter har WTO etablerat ett internt rättssystem som består av tribunaler eller domstolar. Alla förhandlingar i dessa tribunaler är hemliga, precis som de protokoll som förs inom EU:s ministerråd. Och det är inte vem som helst som kan kräva rättvisa från en WTO-tribunal. I princip är det endast regeringsrepresentanter som kan föra talan. En icke-officiell organisation som vill starta en process i en WTO-tribunal får göra det endast om den har godkänts av regeringen i ett WTO-land.
Det finns ingen högre instans där en regerin, som förlorat ett fall i en WTO-tribunal, kan överklaga beslutet. Det finns tre mycket klara val för förloraren - ändra lagen så att den "harmoniseras" med WTO-reglerna, betala kompensation till det landet som vann fallet, eller bli drabbat av handelssanktioner.
- WTO är platsen där regeringar spelar under täcke mot sina egna inhemska intressegrupper. Om man släppte in icke-officiella organisationer skulle detta öppna dörren för alla sorts människor som är emot frihandel, citerade Financial Times 98.04.30 en icke namngivnen WTO-tjänsteman.

Som sagt ovan, menas med "frihandel" idag egentligen kapitalets självpåtagna rätt att dominerar och manipulera marknader efter eget behag.
I kapitalets makt ligger också svaret på frågan varför 135 länder har blivit medlemmar av WTO. För storkapitalet i de högtutvecklade länderna är det som sagt ett utmärkt verktyg för att underlätta penetratioen av utländska marknader. För de underutvecklade länderna är medlemskap i WTO mer eller mindre en förutsättning för att kunna låna pengar på världsmarknaden eller få stöd för industrialiseringsprojekter, eftersom WTO arbetar mycket intimt ihop med IMF (Internationella valutafonden) och WB (Världsbanken).
Överenskommelsen som slutligen etablerade WTO och som fastställdes 1994 vid en konferens i Marrakesh, Marocko preciserar en "triangulära uppdelning av befogenheter" mellan WTO, IMF och WB i ett system av "global övervakning" av den ekonomiska och sociala politiken inom u-länderna.

Det innebär att WTO kan straffa ett land som inte gör rätt för sig enligt den kapitalistiska modellen. Tidigare var det så att ett land som ville låna pengar från IMF eller WB måste acceptera vissa villkor, t ex dra ner investeringar i den offentliga sektorn. Om landet lånade pengar och ändå fortsatte att investera i t ex offentlig sjukvård, fanns det inte någon mekanism för bestraffning. Visserligen kunde IMF eller WB kräva återbetalning av lånet i förtid eller vägra låna ut mer pengar, men det fanns inget utrymme för att straffa landet på annat sätt.

Idag emellertid håller man på att institutionalisera den av IMF/VB-dikterade politiken i själva WTO, delvis som en följd av konferensen i Seattle i december 1999. Det innebär att denna politik eller "ekonomiska medicin" blir en fast komponent i det internationella straffsystemet som administreras av WTO.
Den ökända Multinationella Överenskommelsen om Investeringar (MAI), som internationella demokratiska krafter för ett par år sedan lyckades att förhindra, har de facto blivit inskriven i WTO.
Följden är att alla lagar som stiftas inom ett land, och all politik som ett lands regering vill tillämpa i folkets namn, är underkastade en enorm byråkratisk organisation, dominerad av USA, EU och Japan. WTO har rätt att straffa alla som bryter mot kapitalets regler såsom de är inskrivna i WTO:s regelverk.

Sverige är medlem av WTO. Men medlemskapet har inte blivit förmål för särskilt mycket offentlig debatt. Varken Göran Persson eller Mona Sahlin har visat någon hög profil i WTO-sammanhang. Industriförbundet har också varit relativt tyst, liksom ledande astrologer som Bo Södersten, Assar Lindbeck och Marit Paulsen.
Detta är lätt att förstå. Därför att redan en ytlig kunskap i WTO:s organisation och funktioner ger omedelbart till hands att detta är an anti-demokratisk institution som t o m Ingvar Carlsson skulle ha svårt att försvara offentligt. En institution som är byggt för att globalisera och permanenta fattigdom och överföra ännu större resurser till de försvinnande liten minoritet av bankirer och aktieägare som har för sig att vår planet tillhör dem.

De flesta fattiga lever i länder med råvaruexport. Priserna för råvaror har sjunkit till lägsta nivå på 150 år. (se UNDP-rapport 1999) Särskilt priserna för icke-oljeråvaror har sedan 1997 gått ner med 30 procent.

PC