Ryssland hade 2000-01-01 en befolkning som uppgick till 145, 6 miljoner invånare. På tio har befolkningen officiellt minskat med ca 5 miljoner. Fast det är förstås inte hela sanningen. För samtidigt har Ryssland tagit emot x antal miljoner ryssar och andra nationaliteter från andra f d sovjetrepubliker, av vilka många flytt till Ryssland för att de ansett sig etniskt förföljda där de tidigare bodde. Även om långt ifrån alla flyktingar fått medborgarskap i Ryssland (utan ofta lever som statslösa under ganska eländiga förhållanden) har denna invandring gett landet ett kraftigt befolkningstillskott. Man kan därför på sannolika skäl anta att den egentliga befolkningsminskningen ligger på i runda tal en miljon per år under det nära decennium som gått sedan Sovjets sammanbrott.
Befolkningsras
Orsakerna till befolkningsraset är många: Ett kraftigt minskat barnafödande
samtidigt med en stor överdödlighet pga av urusla levnadsförhållanden,
krig, ett kraftigt ökande antal självmord (särskilt bland unga
och fattigpensionärer), mord, alkoholism, drogmissbruk, tbc och aids. Samt
en kraftigt ökande utvandring av ryska medborgare till väst. Det finns
en mångfald speciella emigrationsbyråer som mot bra betalning hjälper
ryska medborgare att hitta nya hemländer. Tidigare var det mest judar som
emigrerade till Israel. Nu är det etniska ryssar och ryska medborgare av
andra nationaliteter som utvandrar till väst, framförallt till Cypern,
Turkiet, Spanien, Frankrike, Australien, USA, Kanada, Finland osv. De allra
flesta utvandrare är unga eller medelålders, oftast högutbildade,
främst tekniker-teknologer, vilket faktiskt är förutsättningen
för permanent uppehållstillstånd.
Ryssland har ett kvinnoöverskott som i runda tal är 10 miljoner. Det
beror på att det framförallt är män som stupat i de krig
som pågått och pågår allt sedan andra världskrigets
dagar. Medellivslängden för män har sjunkit särskilt kraftigt
- den ligger nu på ca 57 år, mot närmare 70 på sovjettiden.
Rysslands guldreserv uppgår till 15 miljarder dollar; BNP till 5 350 miljarder
rubel; budgetunderskottet är 57,9 miljarder rubel (1,8 procent av BNP);
utlandsskulden är f.n. 137 miljarder dollar; inflationen är 25 procent
på årsbasis.
Efter den ekonomiska kris som inleddes 17 augusti 1998, då rubelns värde
gentemot dollarn sjönk som en sten, ryska småsparare förlorade
(för vilken gång i ordningen?) det mesta av sina besparingar och
återigen försattes i ett mycket svårt försörjningsläge,
har visserligen förhållandena i viss mån stabiliserats i Ryssland.
Den inhemska industrin har någorlunda kunnat återuppta konkurrensen
med utländska produkter, eftersom priserna på importerade varor är
så höga.
Samtidigt har staten fått en viss ordning på sina finanser, man
har börjat få in skatter från företagen och det har lett
till att löne- och pensionsutbetalningar inte släpar lika mycket efter
som tidigare. Men allt detta beror nästan uteslutande på ett enda
fenomen (och inte menar jag putinfenomenet - fast det inträffade ungefär
samtidigt!) - nämligen det senaste dryga halvårets höga oljepriser.
Oljan var räddningsankare
Ryssland är som bekant ett av världens största oljeexporterande
länder. Ja, egentligen är oljan den f n enda verkligt konkurrenskraftiga
ryska råvaran! När olje-länderna nu sänker oljepriset efter
OPEC-ländernas möte 27-28 mars, betyder beslutet ett hårt slag
för den ryska ekonomin och de ryska statsfinanserna. Varje sänkning
av oljepriset med en dollar per fat betyder en miljard rubel mindre i den ryska
statskassan. Fast det dröjer kanske ett halvår innan det märks
på allvar.
Växlingskursen är f n ca 28 rubel för en dollar. Genomsnittspensionen
är 612 rubel och genomsnittslönen 1 830 rubel per månad, dvs
i runda tal 20 ollar respektive 60 ollar per månad! Då ska man veta
att många priser i Ryssland på importerade dagligvaror/konsumtionsvaror
är nästan lika höga som i väst.
30 procent fattiga
Rysslands rika, dvs de som brukar kallas "de nya ryssarna" (alltså
de verkliga makthavarna ekonomisk och politiskt - denna säregna symbios
av nygammal nomenklatura och ekonomisk brottslighet) utgör 4,3 procent
av befolkningen. De allra fattigaste, alltså de som officiellt redan hamnat
under fattigdomsstrecket, utgör 29,9 procent av befolkningen. Resterande
ca 65 procent av befolkningen kan fördelas enligt följande: 10-15
procent har kunnat dra nytta av "marknadsreformerna" och har så
pass stort överskott i sin privata ekonomi, att de fortfarande hyser hopp
om att hamna bland de allra rikaste. Man kan alltså säga att den
ryska "marknadsekonomins" egentliga politiska stöd utgörs
av 15-20 procent av befolkningen. Resterande ca 50 procent tenderar att hamna
bland de fattigaste. Det är därför ingen överdrift om man
konstaterar att 80-85 procent av befolkningen tillhör förlorarna.
Sådant är alltså läget i dagens "marknadsekonomiska"
Ryssland. Vad den nyvalde presidenten Vladimir Putin förmår att göra
åt det - återstår att se!
Kjell Berglund
Fotnot: De flesta uppgifterna i artikeln är hämtade ur tidningen
Argumenty i fakty, internetupplaga 2000-03-29.
Putin, vars namn för bara några månader sedan var okänt
för de flesta, valdes redan i första valomgången till Rysslands
president. Hur gick det till? Arvet efter Jeltsin-eran är ett land som
sjunkit ner från status som politisk och militär supermakt till en
andra rangs nation på ekonomisk u-landsnivå. Putin lovade nationell
pånyttfödelse - och använde Tjetjenienkriget för att visa
"handlingskraft". Det gick hem hos många