Antalet oroshärdar i världen, där rebeller av olika slag gör
uppror och våldet eskalerar, har under de senaste veckorna fått
flera nya tillskott. Ett är Söderhavsrepubliken Fiji. På TV
ser vi de vanliga bilderna – stridande soldater, lidande civilbefolkning.
Olika ledares namn, försedda med etiketter som kuppmakare eller befattningshavare,
bollas fram och tillbaka i striden om makten. Men den verkliga bakgrunden till
maktstriderna belyser de stora medierna sällan eller aldrig. Så reduceras
tredje världens svåra sociala och ekonomiska misär på
grund av ohejdat utsugning i en global imperialism till några mer eller
mindre våldsbenägna maktgalningars uppgörelser resp obegriplig
strid mellan olika etniska eller religiösa grupperingar. Resultatet av
denna snuttifierande rapportering är givit: vem orkar utveckla solidaritet
med ociviliserade, odemokratiska våldsverkare?
När ”FN-trupper” slutligen rycker in för att stävja
ramaskriet – som t ex i Sierra Leone, där den gamla kolonialmakten
Storbritanniens militär grep in för att skapa ”ordning”,
väcks intrycket att ”vi” – den rika demokratiska världen
– ännu en gång osjälviskt hjälpt ett u-land. I verkligheten
är det oftast precis tvärtom och våldet i botten orsakat av
dem som nu presenterar sig som skyddsmakter.
Konflikten på Fiji handlar i stor utsträckning om kontrollen över
landets ekonomi, främst den lukrativa mahognyexporten. Fiji är världens
största exportör av detta i den rika världen eftertraktade och
dyrbara träslaget. Tillgången till landets rikedom har här –
liksom i många länder - en etnisk aspekt: Ungefär hälften
av landets invånare utgörs av melanesier, landets ursprungsfefolkning;
den andra hälften är av indisk härkomst. Indierna kom till Fiji
kring förra sekelskiftet, importerade som arbetskraft av kolonialmakten
England. Sedan 1970-talet har spänningarna ökat mellan melanesierna
och indierna, vilka producerar 90 procent av det socker (viktig exportvara)
som odlas på jord som ägs av melanesiska hövdingar. Melanesierna
lever i skiktade bysamhällen under ledning av hövdingar, där
social hierarki är mindre framträdande.
1970 fick Fiji status som oberoende stat, en monarki inom Brittiska samväldet.
Nästan samtliga ekonomiska nyckelpositioner kontrollerades av australiensiska,
brittiska och nyazeeländska monopol. Efter en militärkupp 1987 utropades
republiken och landet uteslöts ur Samväldet. Utkastet till en ny författning
garanterade fortsatt fijiskt jordägande, men blev aldrig antaget. Som en
rekyl på den långvariga utländska dominansen inskränktes
de demokratiska rättigheterna för etniska icke-fidjier ända tills
1997.
Den nu avsatte premiärministern Mahendra Chaundhry var den förste
indiern som blev vald till regeringschef på Fiji. Hans politik syftade
till att öppna Fiji för utländska investerare och det internationella
kapitalet. Detta förklarar de västliga mediernas ställningstagande.
De melanesiska hövdingar, som hittills kontrollerat mahognyexporten, såg
naturligtvis inte med blida ögon på Chaundhrys politik . Rebelledaren
George Speight, som verkar handla i samförstånd med hövdingerådet,
sade sig vilja försvara de infödda fijibornas rättigheter och
krävde presidentens och regeringens avgång.
Landets fackliga rörelse, som domineras av arbetarna av indisk börd,
befarade att kuppen skulle leda till en återgång till diskriminering
av den indiska befolkningsgruppen och försökte organisera en generalstrejk
mot Speight. Efter två dygn avbröts strejken, hövdingerådet
påstås har tryckt på.
Motsättningarna mellan de två etniska grupperna har under de senaste
decennierna tänt till upprepade gånger. Orsakerna ligger i den globaliserade
imperialismens utplundring av tredje världens folk slåss om sin överlevnad
och var och en känner sig tvungen att säkra sin andel av bytet.
BH