Nu är det inte bara serber som är förpestade. Vänsterdebattörer, läs kommunister, tillhör allt oftare de förpestade.
För inte så länge sedan internerades kommunister i Lappland av den ”demokratiska”, ”fosterländska”, socialdemokratiska regeringen – som potentiella förrädare, farliga för statens säkerhet, som skulle förråda sitt land. De andra – socialdemokrater och övriga högerpartier ville, naturligtvis, behålla sitt lands suveränitet och ”neutralitet”. De har lyckats bra. Ända från 2:a världskrigets dagar tills idag: hjälpte dessa mer än gärna Hitlertyskland, spionerade mot Sovjet för Nato:s räkning, samarbetade med NATO allt oftare, vidarebefordrade (gratis!) uppgifter om sina medborgare till USA/NATO, försvarade och stödde USA/NATO-terroristiska bombkrig i världen (senast mot Jugoslavien och Irak)…
Socialdemokraternas toppskikt glömde allt: sitt program, sina traditioner, sin historiska bakgrund, sina medlemmar, sina principer… De gick så långt att de glömde sitt land, landets suveränitet, oavhängighet, frihet, demokratin, rättvisa, internationella konventioner och annat. De sålde sig helt enkelt själva och sitt land. De sålde landets suveränitet utan att blinka (åtminstone det lilla som var kvar) till historiens värsta förbrytare, den mest aggressiva och militanta terroristmakten som har som mål att skapa en ”Ny världsordning”, precis som Hitler senast försökte. Denna gång till USA/NATO.
Sverige (regeringen och riksdagspartierna) underkastade sig den nya ordningen
under förevändningen av ädla motiv: ”mänskliga rättigheter”
men bröt samtidigt grovt mot folkrätten, FN:s stadgar, Säkerhetsrådets
beslut, mot internationella konventioner, suveränitetsprincipen, diplomatiska
principer och annat. Som alla andra underdåniga länder. Globalisering
blev ledmotivet för den gamla (ett lands) imperialismen. Svenska medier
stödde unisont den nya politiken och sjöng högstämda lovsånger
över bomber, krigsförbrytelser, dödandet och lidandet i Europa
och världen i den ”mänskliga rättighetens” namn.
Alla de som protesterade, som kritiserade, som vågade ha sin mening, som
vågade tänka själva, som ville utnyttja sin (mänskliga)
rättighet att tänka, tala och skriva fritt – förklarades
för vänsterdebattörer, kommunister, farliga medborgare, förrädare
som stöder olika ”farliga” presidenter, folk, länder –
som inte vill underkasta sig den stora, största faran som världen
skådat – USA/NATO. Därför är det rätt att bomba
sådana varsomhelst, att hudflänga kritiker – offentligt och
utan nåd – att sprida skräck bland befolkningen som måste
rättas in i ledet – enligt ökända fascistiska normer. Alla
ska uniformeras, ”utbildas”, hjärntvättas. Alla ska tänka
lika, ingen får gå ur led.
Och denna regim ska gälla för alla områden. Länder som har en tusenårig kultur, lagar, som skapade demokratin skulle härmed snällt och inställsamt anamma levnadssätt, regler, lagar, kultur, politik, tankar och tänkandet från den största existerande terroriststaten – som har funnits i endast 200 år USA. Ett land som inte har någon kultur, som är sammansatt av många etniska grupper, ett land som har utplånat befintliga kulturer och folkgrupper, ett land som från början utövade förtryck och brott, som inte respekterar sina egna medborgares mänskliga rättigheter, som bedrev slavhandel och rasism långt in på slutet av 1900-talet.
Nu, när världen går in i det nya millenniet, fortsätter detta lands makthavare med sin förstörelse, med sin aggression, med sitt dödande –påhejat av inställsamma lovsånger från länder som har sålt sin själ, bland dem Sverige.
Dagligen vill någon tidning, något parti, någon journalist,
någon kändis att Sverige går in i NATO. Varje dag kallar någon
av dem varje fritänkande för kommunist (pest?). Senast var det Alf
Svensson som tyckte att ”de” (kommunisterna) är värdelösa
och, tydligen, inte värda att leva – eller att ha några som
helst (mänskliga) rättigheter.
I söndags var det åter igen dags för lovsång från
dessa fega stackare.
Dessa toner låter likadant från alla håll: s, fp, c, v, mp,
kd, eller m. Ett exempel kunde läsas i sondagens Svenska Dagbladet på
ledarsidan och gällde en kulturhändelse, nämligen filmen: Patrioten,
en Hollywoodprodukt.
Filmen visas sedan några veckor på svenska dukar, som jag missade
på grund av min semester, liksom recensioner av skribenter som enligt
Per Ericson (SvD) ”är vänsterdebattörer som spyr galla i
spalterna och försöker tolka sönder filmen för att oskadliggöra
det radikala budskapet – det var rätt av det amerikanska folket att
kämpa mot förtryckarna och att bygga upp ett av de friaste och mest
välmående samhällen som mänskligheten skådat”.
Det radikala budskapet! Kan en pultron vara mer eller mindre pultron, en fegare
stackare? Enligt SvD ” kritiseras filmen för att den förhärligar
våld, förskönar revolutionen, förfalskar historien”.
Alltså, varför i helvete ska man inte förhärliga våldet?
Till råga på allt från Hollywood. Under 78 dagar stödde
och förhärligade samma tidning förra året våldet
mot Serbien, det serbiska folket och den serbiska infrastrukturen. Ännu
idag förhärligar tidningen våldet, ljuger och förtiger
NATO-våldet i södra serbiska provinsen Kosovo och Metohija. Våldet
och mord på serber.
Tillbaka till SvD och Patrioten. ”Filmen är våldsam, men man
måste ha ganska sjuka värderingar för att uppfatta filmen som
krigsförhärligande” skriver Per Ericson. Nu ska vi tillbaka till
lovsången: ”Det är förbluffande att så få filmer
har gjorts om en av historiens viktigaste händelser”. Skäms det
amerikanska filmetablissemanget över landets stolta förflutna?”
frågar Ericson och fortsätter:
”Man kan ägna en hel dag åt att räkna upp allt som är
fel med USA. Men framåt kvällen måste man ändå konstatera
att det är en av jordens bästa platser för människor att
leva på. Patrioten visar hur äventyret började.”
Jugoslavien 1999 visar hur det slutar om man inte vill leva på världens
bästa plats, om man inte vill ingå i stjärnbaneret, om man är
mån om sin egen frihet, suveränitet.
”Man grips av avsmak för hela det journalistiska hantverket”
skrev söndagsgästen i Arbetet, Margareta Norlin och tillägger:
”Extremt okunnigt. Svenska medias utrikesrapportering tillhör sedan
något decennium den mest extrema i Västeuropa i såväl
okunnighet som ideologisk färgning. Numera verkar pressen ha reducerats
till vilken annan säljindustri som helst. Man skäms.”
Jag instämmer så gärna.
Dušan Lazarevic