Jag har skrivit flera ”opus” om sjukvården i Västra Götalands
region. Jag har bl a varnat för konsekvenserna av att slå ihop flera
landsting till en region som sköter sjukvården och där regionens
politiker också få ta över detaljer av sånt som länsstyrelsen
skött tidigare. Låt inte lura er på andra håll i landet,
har jag uppmanat. Här hos oss var alla riksdagspartier anhängare –
och mest de på vänsterkanten. De förstod, vad vi andra kanske
missade – att det skulle bli många nya arvodesposter, med feta löner
och arvoden. Och så blev det. Den politisk-byråkratiska apparaten
kostar över 600 miljoner kronor. Till detta kommer sedvanlig tjänstebyråkrati”.
Men själva sjukvården försämrades. Nedläggningar av
avdelningar, indragning av personal, centralisetring och privatiseringar i själva
vården.
Utan erfarenhet
Själv tillhör jag de lyckligt lottade som trots många levnadsår
inte behövt anlita sjukvården särskilt ofta. Mina kunskaper
om själva vården och de anställda var bara vad jag hört
av andra.
Men nu vet jag själv vad andra berättat. Genom förtid blev min
väntetid inför operationen bara ca 3 veckor. I tio dagar låg
jag inlagd och opereraD. Jag blev av med en njure, men fick så mycket
tillbaka. Vilka människor jag träffat! Fantastiska människor!
Lika bland alla kategorier bland dem som tar hand om oss sjuka.
Dessa personer som ”misshandlas” av politikerna – som möter
människor som kanske har ont, är oroliga, har bekymmer – men
som trots detta är hjälpsamma, uppassande, vårdande, vänliga.
Svenska språket har inte ord som täcker vad jag vill ha sagt. Jag
har träffat ganska många, i olika röntgenavdelningar och i vårdavdelning.
Alla är lika …
På den avdelning jag låg på Uddevalla sjukhus fanns på
anslagstavlorna ett vackert handskrivet anslag med följande text:
”Vänlighet smittar
låt oss sprida en epidemi.”
Och det hade man verkligen lyckats med bland personalen. Alla hade smittats.
Jag försökte själv också att bli smittat av vänlighetens
bacill, men jag tgror inte att jag lyckades.
Midsommar och …
Vi här på Västkusten berörs mycket av den stora svenska
högtiden – Midsommar- Många bofasta fruktar dessa dagar. Det
intressanta är att läsa lokalpressen efter helgen. Där handlar
det mest om – var det bättre eller säm,re än året
innan. Var det mer eller mindre fylla, våld, polisingripanden etc. I år
var det värre i Lysekil än året innan, medan det kanske i Hamburgsund
var bättre.
I stället borde pressen, politiker, nöjesarrangörer hitta former
för att midsommarfirandet ska bli något trevligt för alla –
bofasta och gästerna, gamla och unga, men det verkar inte finnas något
intresse av en sådan debatt. Varje år är det likadant.
… festivaler
I vår av landet ska också alla platser – större eller
mindre spelar ingen roll – ha minst en egen festival under juli/augusti.
Så också här i Uddevalla. Under nio dagar i början av
juli pågår Fjordfestivalen. På både gott och ond. Ölförsöljarna
tjänar pengar, många blir störda dag som natt av all högljudd
musik, men det kan också innebära att det blir lite ovanligt och
lite trevligare än normalt i stan. Och som vanligt får vi betala
det hela via kommunalskatten.
Själv är jag i år mest besviken över att jag p g a min
operation missade festivalen. Det är några av de bästa dagarna
för lottförsäljningen under året. Det som retar mig mest
är att så många människor gick miste om en hink med varor,
godispåsar eller i varje fall fem nya lotter i vinst. Men det är
inget att göra åt, det är ju vårt eget fel och vi kan
bara be om förlåtelse när vi möter våra ”icke-vinnare”.
Nöjen förr och nu
Att roa sig vare sig det är midsommar, festivaler eller vanliga veckor
har förändrats under årtiondenas gång. I mina ungdomsår
kunde nöjena vara ganska enkla. Som när jag som mycket ung gästade
farföräldrar i Lakaträsk (en plats mellan Boden och Gällivare).
Det nöjet fanns varje kväll. Det beskrivs bättre av Nilds Ferlin
i en dikt om nöjeslivet i Värmland.
”Att nöjen är högst relativa
jag lärde mig tidigt förstå
I Nykroppa mente man så:
Vi har en och annan begravning
Och tåget att titta på.”
I Lakaträsk hade vi också tåget – kvällståget. Men nu är det andra nöjen som gäller. I alla fall vill man vara med på tåget.
Olof Nilsson