För 116 sjömän har atomubåten ”Kursk” blivit
en grav. Annu finns det fler spekulationer än fakta om katastrofens orsaker.
En kollision med en annan båt kan inte uteslutas, för attt amerikanska
och ryska krigsfartyg lurarpassar varandra fortfarande ovan och under vattenytan.
Det så ofta åberopade slutet av Kalla kriget har i detta avseende
inte betytt mycket. Eller var det en torpedexplosion? Eller någon annan
manöver? Den ryska marinledningen har inte bidragit till pålitliga
upplysningar.
TV-tittarna i Väst har matats med en massa specialsändningar, men
oftast förblev de ordrika direktsändningarna ytterst ytliga. Till
problemets kärna trängde de inte fram, och det är knappast tillfälligt.
Hänvisningen till ryska flottans dåliga tillstånd är säkert
riktig, men ”Kursk” var i alla fall något av det modernaste
i militärvägen.
Men vad saken främst handlar om, det är det fortsatta kalla kriget.
Varför slösas miljarder fortfarande bort för rustning istället
för att använda de till att lösa de ofantliga sociala och miljöproblemen
i världen?
Fallet ”Kursk” bekräftar att vi lever i en värld med ny
kapprustning, som ger astronomisk profit åt vapenindustrin. I denna spelar
också Sverige en roll - och satsar högt för att denna roll ska
öka. Rustningskoncernerna förser världen med allt farligare tidsinställda
bomber, från ubåtar till ”stjärnornas krigs-system”.
Kravet att skapa en kärnvapenfri värld - det är den viktigaste
slutsatsen efter ”Kursk”-katastrofen.
BH