Vad är EU egentligen? Vem behöver det? Behöver vi det?
Ja, man kan fråga sig, man verkligen undrar över det som kallas Europeiska
Unionen. Är det NATO:s förlängda arm eller..?
Vad gör alla dessa utrikesministrar?
Inte mycket, verkar det som, eller i alla fall inte det som behövs. Som
i franska Evian nyligen. I ”heta” utrikespolitiska frågor, som
Mellanöstern, säger de ”pass” och de internt kontroversiella
frågorna skjuter de ifrån sig. I stället ägnar man större
delen av tiden åt de långsiktiga europeiska framtidsfrågorna;
de som ligger långt bortom de pågående förhandlingarna
och toppmötet i Nice. På tyska och franska kallas det ”flykt
in i framtiden”.
Så skrev Svenska Dagbladet. Men de gör mer än så. Åtminstone
mot Jugoslavien (Serbien). Där visar man all sin styrka och ”beslutsamhet”.
Men Jugoslavien är inte medlem i EU. Inte heller i någon annan europeisk
organisation, för västmakterna (USA, NATO, EU) har sett till att Jugoslavien
är portad från allt internationellt samarbete. Inte ens i FN (där
Jugoslavien är en av grundarna) får jugoslaviska representanter sitta
på sina ordinarie platser. Men om sådant skriver svenska tidningar
ingenting.
Straffar i demokratins namn
No, vad gjorde EU:s utrikesministrar mer i Evian? Jo, majoriteten av dem ville
avveckla sanktionerna mot Jugoslavien, men – ”EU behåller sanktionerna
mot Jugoslavien (men inte mot Montenegro!) av fruktan för att en avtrappning
ska gynna Slobodan Milosevic, inför det jugoslaviska presidentvalet den
24. september”.
Därmed väljer utrikesministrarna att direkt blanda sig i det jugoslaviska
valet, eller ännu värre, att påverka jugoslaviska väljare.
Några beslut om lättnader tas inte förrän efter det jugoslaviska
valet. Vad det handlar om uttalar Anna Lindh öppet i TV: ”En gradvis
avveckling kan ske när vi ser en demokratisk förbättring. Om
demokratiska krafter vinner. Om Milosevic stannar kvar vid makten – då
kvarstår sanktionerna”.
Låt mig nu ”översätta” hennes ord: Serber, passa er!
Om ni väljer kandidater som vi (USA, NATO, EU) stöder, tar vi bort
sanktionerna. Väljer ni däremot Milosevic (som vi hatar) då
får ni skylla er själva och sanktionerna kvarstår!
Rättvist eller hur? Det är ändå val, så serberna
får välja själva – noga. FN-sanktionerna infördes
för många år sen. De togs bort efter fredsavtalet i Paris 1995,
men återinfördes omedelbart av EU/NATO. I fjol skärptes de i
”protest mot Belgrads agerande i Kosovo”(!?)
”Förutom ett oljeembargo omfattar sanktionerna ett visumstopp för
statliga tjänstemän och en frysning av regimvänliga företags
utländska tillgångar”, skriver SvD. Tidningen skriver inget
om att listan med förbjudna människor växer för varje dag.
Idag finns över 6 000 förbjudna serber på listan. Alla
är väl ”regimtrogna”. På så sätt får
inget företag verka utomlands. Eftersom varje företag, universitet,
sjukhus, läkare är ”regimtrogen”. Och vem är det som
lämnar till USA/NATO/EU informationerna om ”regimtrogna” serber?
Jo, det är samma ”demokratiska krafter” som Anna Lindh vill se
istället för Milosevic. Dessa politiker säljer inte bara sig
själva utan även sina egna landsmän till dom som förra året
i 78 dagar har bombat deras egna land.
Hur som helst anses sanktionerna ha haft liten effekt. Serber är mycket
segare än man trodde.
Dušan Lazarevic